Goda nyheter från Kina

så här mot slutet av året så är det hoppingivande att kunna rapportera om ökat intresse för ekologiska produkter i Kina. Och inte bara det, det finns också en kinesisk Grön Våg - välbeställda kineser som flyttar tillbaks till landet. Det är klart att det forfarande bara är en rännil jämfört med den flod av folk som flyttat från landet in till staden.
"Genom åren har vi människor försökt erövra naturen, men genom att göra så blev vi själva förtryckta. Vi förlorade sambandet med jorden. Vi förstörde jorden vi brukade." säger en av dem
Läs mer om det (på engelska) i Washington Post

I Sverige, och i väst i allmänhet är synen på Kina helt negativ. Och visst finns det mycket att kritisera. Likväl så tror jag att det finns en stor potential för förändring där. De ser ju också nackdelarna av hur vi har skött klotet. I Trädgården Jorden skriver jag:

Det kommer att finnas vinnare och förlorare bland länder, regioner och individer. De människor som idag är privilegierade, såsom författaren, kommer att få se sina privilegier minska. Men att bli av med privilegier måste inte vara en katastrof, det kan också vara befriande, på samma sätt som upphävandet av apartheid inte bara befriade de svarta i Sydafrika utan också de vita från en ovärdig relation. Om jag får ge mig till en gissning är det sannolikt bland medelinkomstländerna vi kan se en snabb förändring. De är ännu inte helt fast i högenergisamhället; de ser direkta nackdelar av miljöförstöring; de ser orättvisorna i den internationella resursfördelning som nuvarande system innebär; de har redan sett att de kan utmana de rika länderna både politiskt och ännu mer ekonomiskt; och de har en tillräckligt stor medelklass som kan engageras i ett politiskt förändringsprojekt. De länderna har också en mycket stor del av världens befolkning, så deras val är mänsklighetens val. I Kina fanns det 16 miljoner elektriska cyklar år 2006, år 2009 är deras antal sannolikt 50 miljoner. De är inte helt oproblematiska ur miljösynpunkt, framför allt sprider de bly från batterierna och de förbrukar kolgenererad elektricitet. Likväl är de helt klart att föredra framför bilar, och den infrastruktur som behövs är samma som för snigelcyklar (ADB 2009). Det är bara ett exempel på hur tillväxtekonomierna kanske kan undvika i-ländernas misstag, förvisso inte av det mest radikala slag. Länder som USA, vars hela samhälle är helt kopplat till hög energikonsumtion, samt ett internationellt ekonomiskt system där man profiterar på andra länders svaghet, kommer att ha svårt att hitta nya vägar. De länder som är för fattiga kommer att vara fast i idén att bli som de rika länderna och de kommer att sakna både tillverkat, socialt och humant kapital att driva en omfattande förändring.

Stiltje

Jag är för närvarande i Stilla Havet, där stiltje råder.
För den som verkligen saknar mitt tyckande om ditt och datt, så kan du lyssna på radio Upplands intervju med mig

Det påannonseras på följande sätt:
"Gunnar Rundgren är en av dem som var med och införde KRAV-märkningen i Sverige, för ekologiska varor. Som 19-åring hoppade han av gymnasiet och lämnade Uppsala för att bli självförsörjande bonde i Värmland. Som VD för KRAV långpendlade han mellan Värmland och Uppsala. Nu är han bosatt här igen, men jobbar som konsult i ekologiskt lantbruk åt bl a FN, och reser mycket, inte minst till Afrika. Han tror att vi måste ändra vår inställning till Jorden, om den ska kunna räddas, och har nyligen skrivit boken Trädgården Jorden"

Arvet till våra barnbarn?

Lägger sig för EU-som så många gånger förut

Miljöhänsyn får stå tillbaka för frihandeln, säger Livsmedelsverkets generaldirektör Inger Andersson, med anledning av att regeringskansliet beslutat dra tillbaka Livsmedelsverkets förslag till EU om råd om miljösmarta matval.

Bakgrunden är att Sverige, genom Livsmedelsverket, som första land i EU i maj 2009 anmälde förslag till råd om miljösmarta matval till EU för så kallad notifiering. Det gör man när man tror att det finns risk att åtgärder kan krocka med befintlig EU-lagstiftning. Syftet med att notifiera är att ge övriga medlemsländer möjlighet att lämna synpunkter på förslaget. EU-kommissionen och Rumänien ansåg att förslagen uppmuntrar till köp av svenska varor på bekostnad av varor från andra länder, vilket motverkar principen om fri rörlighet på den gemensamma marknaden.

Det skriver Livsmedelsverket i ett pressmeddelande.

Jag skrev om detta för ett år sedan redan, men nu är det tydligen definitivt. Då skrev jag:
Men det är som sagt inte sakfrågan det gäller, utan det gäller åsiktsfrihet. Det är mycket oroande att EU anser sig ha rätt att utöva censur- allt i den fria rörlighetens namn - och att svenska myndigheter och regeringen lägger sig platt för detta. Skäms!

det finns vinnare och förlorare

"Det mest förbjudna är att luta sig tillbaka och ta välståndet för givet. Frestelsen är stor när det går bra, men vi lever i en internationaliserad värld med snabba rörelser över gränserna. Där är framgången flyktig och måste förtjänas var dag." skriverPJ Anders Linder på SvD. Det upphör inte att förvåna mig att just de som ihärdigt försvarar en total marknadsliberalism samtidigt betonar hur viktigt det är att vi skall ligga i framkant, att vi skall satsa på forskning (och här talar man lika ofta i hur många procent man tycker skall gå till forskning, samtidigt som man avfärdar procentmål för bistånd, men det är en annan tråd...) eller på att skall vara attraktiva för företag eller individer (läs minskad skatt).

OM det är så att de har rätt, så beror det på att alla faktiskt inte är vinnare, utan att det faktiskt finns förlorare; att det globala ekonomiska systemet faktiskt kan vara, i alla fal delivs, ett nollsummespel; att vårt välstånd faktiskt kan vara byggt på andra människors ryggar och på förstöring av andra männisors miljö. OM de har rätt så är min slutsats inte att vi skall hugga i hårdare, utan att vi skall vägra delta i ett sådant spel.

Economist: lösningen på klimatproblemen - köp luftkonditionering

Man blir trött i bland. Jag läser gärna the Economist, det är en av världens mest välgjorda tidskrifter, även om jag oftast inte delar dess ohejdade marknadsliberalism. Det senaste numret har ett lågvattenmärke i ledaren där man skriver att globalt välstånd är det bästa skyddet mot effekterna av växthuseffekten. Påminner starkt om Marie Antoinettes famösa (men sannolikt fabricerade yttrande) om de svältande parisarna. "Har de inget bröd? De kan väl äta bakelser i stället?"

Bravo Lena!

Lena Sommestad, socialdemokrat och bl.a. tidigare miljöminister, skriver ett mycket tänkvärt inlägg om socialdemokraternas politik på DN debatt den 21 November. Hon kritiserat starkt inställningen att samhället skall tjäna ekonomin och och betonandet av individens framgång. Något som inte drevs fram av socialdemokraterna, men som ett hållingslöst och defensivt parti anslöt sig till under nittiotalet.

Hon kritiserar också inställningen att vi skall bygga ett kunskapssamhälle för att kunna konkurrera. Kunskap har värde i sig menar Lena - och jag. Jag skulle där gärna utöka hennes resonemang. Tanken att vi måste plugga mer, forska mer och ligga i framkant för att inte bli utkonkurrerade av Slovenien, Indien eller Kina, visar också hur lite de som påstår att ALLA tjänar på globaliseringen själva tror på den. Om det vore så, så vore det väl inte så himla viktigt för oss att vara först? Den dystra sanningen är att det finns vinnare och förlorare i den globala hackordningen. Och att även om vi inte vill tänka på det så möjliggörs ganska mycket av vår ofantliga konsumtion av att vi står på de översta stegen.

Om svårigheten att leva som samlare i industrisamhället...

Med införandet av jordbruket fick samlare och jägare - och nomader - flytta på sig. Stegvis drevs de bort från de produktiva zonerna till mer marginella områden, och det är bara där man fortfarfande kan finna kulturer som är uppbyggda runt samlande och jakt. En liknande utveckling har skett i fisket med den skillnaden att själva fisket har industrialiserats på ett helt annat sätt än jakt.

Men fortfarande idag så lever en del människor delvis på att samla in vilda växter. Ofta är det de fattigaste som håller på med dem. Jag har personligen varit inblandad i många projekt med insamling av vilda växter. I Sverige har det skett mest med skogsbär och svamp. Svenskar har gärna plockat åt sig själva, men i takt med ökat välstånd och sociala skyddsnät så har intresset hos svenskarna att plocka för försäljning minskat starkt.

Med klassisk klåfingrighet beslutade svenska myndigheter att bärplocking skulle beskattas och betraktas som vilket arbete som helst. Det är svårt att förstå hur man tänkt. Samtidigt som färre och färre svenskar vill plocka bär för att det lönar sig för dåligt, så skall man införa beskattning av verksamheten. Summan av kardemumman var förstås de senaste årens skandaler med bärplockare som inte fått tillräckligt betalt. Den här typen av problem fanns faktiskt inte tidigare.

Torfolk Gård, där jag tidigare var verksam, var ett av de få företag som baserade sin sylt på svenska bär, men i takt med bärbranchens urartning (och medias enkelspåriga rapportering) blev det till slut en belastning i stället för något positivt. Så nu kommer bären i stället från länder som inte bryr sig om att reglera bärplockning, som t.ex. Finland. Läs mer

Vårt konformistiska samhälle vill att samma regler skall gälla för allt och alla. Men vi ser ju hur svårt det är till och med för jordbruket att skötas enligt industri och marknadssamällets logik - det betalar förvisso skatt som alla andra. Hur svårt skall det då vara för försörjningsformer som hör hemma i tiden innan jordbruket.

Statistiken talar: 1902 exporterade Sverige 20000 ton lingon. År 2003 var motsvarande siffra för Lingonexporten 779 ton.....

Börja med pistol i stället för att bomba direkt!

Senaste numret av den förträffliga danska tisdkriften Økologi & Erhverv skriver om problemen med multiresistenta bakterier. och kopplingen till användning i jordbruket. De citerar bl.a. en artikel i Ugeskrift for Laeger av Professor, overlæge dr.med. Hans Jørn Kolmos, Klinisk Mikrobiologisk Afdeling, Odense Universitetshospital som frågar om "antibiotika skall prioriteras till behandling av sjuka människor eller till optimering av produktionsekonomin i lantbruket".

I Økologi & Erhverv redovisas en undersökning från 2007 som visar att det finns mycket färre resistenta kolibakterier bland ekologiska svinbesättningar. Icke-ekologiska besättningar hade 20% bakterier med resistens mot ampicillin och 32% resistens mot streptomycin, medan ekologiska besättningar hade 8% respektive 15% resistenta bakterier.

Användingen av antibiotika bekymrar också överläkare Niels Frimodt-Møller, från Statens Serum Institut, som har kartlagt antibiotikaresistens i Danmark. Han säger: "Hvor vi tidligere startede behandlingen med en pistol og så gik over til en bombe, hvis det ikke virkede, så kaster man nu bomben med det samme"

Forskare vid Danmarks Tekniska Universitet anklagade nyligen lantbruksministern i Danmark för att vara alltför passiv i denna fråga. "En test af kød fra danske svin, kvæg og kyllinger viste, at der var MRSA i 4,6 procent af svineprøverne og 1,4 procent af kvægkødet. Forskerne kunne ikke finde MRSA i dansk kyllingekød. Det kunne de derimod i udenlandsk kyllingekød, hvor der var MRSA i næsten hver femte kylling (18 procent). Indholdet i udenlandsk svinekød var 7,5 procent, mens man ikke fandt noget i det udenlandske kvæg."

Tidigare har man trott att kött från djur med multiresistenta bakterier inte smittar människor, men det vågar man inte längre utesluta: "Eksperter i Danmark tør nu ikke længere udelukke, at vi kan blive smittet med den multiresistente stafylokok-bakterie, MRSA, gennem mad."
Men dr. med. Hans Jørn Kolmos fra Syddansk Universitet og professor Frank Møller Aarestrup fra DTU: "Det er alt sammen drevet af det store antibiotikaforbrug i landbruget. Det luskede er, at bakterien ikke gør svinene syge, så man kan ikke se det på dem, og der er ikke nogen motivation for landmanden til at gøre noget ved det."