I Kamyenats-Podilsky

12 november 2008. Här står jag framför slottet i Kamyenats-Podilsky (börja inte bråka om stavningen nu!). En månad på väg och en månad utan snus (det senare är definitivt det värsta). 

Jag har successivt ökat dagsetapperna. På hela året innan resan cyklade jag totalt kanske 10 mil, så det har varit litet svårt att få snurr på cyklingen. Men igår cyklade jag i alla fall 127 km, den längsta sträckan hittills - det kändes i benen. Det var väl inte riktigt planerat men jag insåg efter att ha cyklat 67 km att jag skulle ha ytterligare 60 km för att hitta någonstans att sova eller cykla tillbaks 30. Det ger en idé om hur glest det är mellan övernattningsmöjligheterna på Ukrainas landsbygd. Det gjorde att jag cyklade den sista en och en halv timme i mörker, vilket jag verkligen inte gillar, för min lampa är inte särskilt stark och vägarna har fullt av hål, samtidigt som folk inte håller ut det minsta för cyklister. Jag firade med mitt rekord med den andra vodkan på resan – och sedan tog jag ett glas till för att fira en månad utan snus och fyra dagar till och med utan nikotinplåster.

Jag stannar tre dagar i Kamyenats-Podilsky som är en fascinerande stad. Den gamla staden ligger på en halvö som är skapad av floden och infarten till staden domineras av den gamla borgen där de spelade den första Ivanhoefilmen. Staden är indelad i olika kvarter för ett stort antal etniska grupper, ryssar, ukrainare, polacker, greker, tartarer, armenier, judar och bulgarer – kanske några till. I äldre tid skötte de olika kvarteren sig själva och hade egna regler och styren. En påminnelse om att nationalismen är av gammalt datum, men att man tydligen kunde leva tillsammans på samma plats. Men inte alltid....Under andra världskriget dödades tiotusentals judar i Kamyenats-Podilsky

Trots stadens stora turistpotential finns det få restauranger och hotell här. Jag fastnade för den här intressanta skylten där man har en bensinpump som symbol för att man serverar alkohol och har en unisexsymbol vid sängen, undrar just vad den kan betyda. Restaurangen låg i alla fall i en grotta. Taras Bulba är namnet på en kosackhövding i Gogols roman med samma namn. Jag vill minnas att jag också sett den filmatiserad i min ungdom. 

 

På landsbygden finns det knappas några affärer och utbudet är mycket smalt. I en stad som denna är affärerna litet större. De verkar jobba med ett ”shop in the shop” koncept där olika delar sköts av olika människor. På den första bilden kan du se hur hon i nötter/russin/sötsaksavdelningen skär upp baklava till mig. 

Den andra bilden visar dryckesavdelningen som normalt sett är den absolut största. Kvinnan tappar upp öl på 2-liters plastflaskor åt männen som kommer för att fylla dem. Klockan var bara nio på morgonen och affärerna var i full fart. Jag har blivit förvånad över att öl verkar vara mer populärt än vodka i dessa delar av Ukraina. Många dricker förstås både ock.