Sofiyivka park

Uman 16-17 November 2008

I Uman tog jag in på Sofiyivka hotel som är som ett palats. Det ligger inne i parken med samma namn. Den är sannolikt den enda orsaken till att besöka Uman, men en väldigt bra orsak. Hotellet kostade när det begav sig 14 euro per natt, men då behövde jag inte betala parkavgiften på 4 euro. Det var ett av många exempel på att det finns väldigt liten relation mellan priset och vad du får för det du betalar i Ukraina, sannolikt en rest från sovjettiden.

Parken är jättestor och har drag av en engelsk park, men den är mer romantisk med paviljonger skulpturer av Eros och Venus, svanar mm. Det låter kanske kitschigt men den är samtidigt 200 hektar stor med väldigt många intressanta träd. 

Lika intressant som parken är historien bakom. Den byggdes av den polske greven Felix Potosky (delar av Ukraina tillhörde Polen då) till sin hustrus Sofias ära. Sofia föddes i Grekland och såldes som slav vid 12 års ålder. Den polske ambassadören i Turkiet tänkte ge henne som gåva till den polske kungen. På väg till Polen väckte hon dock åtrån hos sonen till den polske kommendanten Josef Witte som köpte henne. Sofia blev snart en stjärna i den polska aristokratin. Hon hanterade diplomatpost och ansågs spionera både för den polske kungen och Katarina den stora av Ryssland.

Av orsaker jag inte känner till lämnade Sofia mannen och två barn men gifte sig snart med greve Pototsky, som satte igång med att bygga den fantastiska parken. Men innan den blev färdig upptäckte greven att hon hade en affär med hans son från ett tidigare äktenskap. Han dog av sorg utan att förlåta henne. Hon gjorde färdigt parken medan hon hade en affär med den berömde ryske greven Potemkin (han med kulisserna). Till och med efter sin död orsakade hon skandal. Under en jordbävning föstes hennes grav ut ur Umans kyrkogård vilket övertygade lokalbefolkningen att hon var en häxa. Nu verkar det finnas väldigt många versioner om denna intressanta kvinnas liv så ta det inte för sanning, utan som en bra historia.....

Dagen efter skulle jag ta bussen till Kiev. Det ingick ingen frukost på hotellet så jag köpte en mangojuice i receptionen och åt en gammal macka. Medan jag, som enda gäst, satt och åt min påvra frukost så dukades det upp ett bord med minst 20 olika rätter för personalen, åtta kvinnor, skulle fira att en av dem skulle gifta sig. De tyckte väl lite synd om mig eller ville pigga upp möhippan lite så de bjöd mig till bords. Så jag fick en furstlig frukost, ett anbud om giftermål och tre glas vodka (damerna gjorde av med två helrör). Det var nog första gången sedan skoltiden luciafirande som jag druckit alkohol till frukost.

Något rund under fötterna tog jag bussen till Kiev där min vän Eugene Milovanov skulle möta mig.

Detta är resminnen från en cykeltur 2008. Jag gör avstickare med buss eller tåg utefter vägen.