Vad äter djuren?

I förra artikeln diskuterade jag djurens del av den totala omsättningen av kol i det svenska jordbruket och livsmedelssystemet. Här går jag in i mer detalj i vad djuren äter.¹ I nästa artikel kommer jag ta upp djurens metabolism, hur mycket som blir mat, gödsel mm samt den övergripande diskussionen om djurhållningens roller, fördelar och nackdelar.

Vall, bete och grönfoder utgör nästan 2/3 av allt foder

Av den totala foderförbrukningen utgör vall, halm, bete och grönfoder 64 procent, spannmål (inklusive mycket små mängder ärtor och bönor) 24 procent och biprodukter från olika industrier (inklusive oljekraftfoder som sojamjöl och rapsmjöl) 10 procent. 

Korna äter två tredjedelar av allt foder

De olika djurslagens användning av foder skiljer sig åt både vad gäller mängder och typ av foder. Nötkreaturen förbrukar ungefär 2/3 av allt foder räknat på kolinnehåll. Hästarna är det djurslag som konsumerar näst mest och äter mer än svinen och fåren tillsammans. 

Det är stora skillnader i hur de olika djurslagen utnyttjar bete. Högst andel bete (kring 50 %) har dikor, stutar (kastrerade tjurar), dikokvigor och får. Av de betande djuren har mjölkkor lågt utnyttjande av bete (6 procent). Detta förklaras med att de (oftast) endast betar en kort tid av dagen under en begränsad tid på året och att mjölkkor får stora mängder odlat foder. En stor del av tjurkalvarna och ungtjurarna betar inte alls (de omfattas inte av beteslagen), vilket minskar den totala andelen bete i kategorin ”andra nöt”. Cirka en tredjedel av hästarnas foder utgörs av bete. I ”bete” ingår både bete på naturbetesmarker (cirka 44 %), betesvallar på åkermark (cirka 34 %) och bete av återväxt på slåttervallar (cirka 23 %).   

Grisar spelar störst stor roll för återcirkulation av biprodukter från livsmedelsindustrin. Spannmål spelar en mycket större roll i foderstaterna för grisar och fågel än för kor. Eftersom korna äter så mycket så konsumerar likväl korna cirka 43 % av alla foderspannmål. Precis som för bete och vall skiljer det mycket mellan olika sorters kor. Inomhusuppfödda tjurar äter ungefär hälften spannmål, mjölkkorna cirka 30 % medan dikor och stutar oftast inte äter någon spannmål alls.  

Cirka 8 % av fodret är importerat. Av importen är en stor del oljeväxtkakor, Soja utgör mindre än halva importen. I sammanhanget bör man komma ihåg att vi också exporterar betydande mängder foder (se mer här)

 

1. Det finns som läsaren säkert kan förstå en hel del osäkerhet i beräkningarna, dessa diskuteras ingående i rapporten. Den fullständiga rapporten Koll på kolet, KSLAT nr2-2021, finns här, och alla de detaljerade beräkningarna finns här.

Varför kol?

Att kol (kemisk formel C) har valts som enhet har delvis att göra med att diskussioner om möjligheten att binda kol i åkermark eller att ersätta fossila bränslen med biobränslen av olika slag (energigrödor, biogas från gödsel osv). I det perspektivet så kan man räkna om kol till koldioxid genom att multiplicera med 3,67. Kol är också en lämplig enhet för att beräkna materialflödet och ett alternativ till att diskutera kg biomassa. Eftersom kol också är det främsta ”bränslet” i maten så finns det en nära (men inte exakt) relation till kolinnehållet och energiinnehållet där 1 kg kol motsvarar ungefär 10 000 kcal. Vi människor kan inte smälta gräs och halm, men med kol som enhet är det ändå möjligt att jämföra dem med saker vi kan äta.