Thursday, 28 October 2021

Omställningen kommer att ske vare sig vi vill eller inte

Bensin- och dieselpriset ligger runt 20 kronor och elen kostar tidvis flera kronor per kilowattimme i södra Sverige. Inte lika synligt för vanliga konsumenter, men minst lika viktigt är att priser på konstgödsel rusar i höjden. Det märks redan i böndernas plånböcker men kommer snart synas också i kassan på matvarubutiken. Till det kommer kraftigt ökade transportkostnader som också kommer att leda till högre priser. Dessa fyra fenomen har en rad olika orsaker, men de är förbundna med varandra och med samhällets energiförsörjning samt med klimatomställningen.

Man får ofta höra förklaringar om att det är den mänskliga kreativiteten, marknadsekonomin, demokrati eller klok politik som är orsaken till det stora materiella välstånd som präglar det moderna samhället. Och visst spelar de roll, men alla dessa förklaringar bleknar jämfört med effekten av den storskaliga utvinningen av fossila bränslen i sina tre former, kol, olja och gas. Dessa lager av miljontals år av fotosyntes som vi genom ren tur har fått tillgång till gav oss helt nya krafter. De fossila bränslen som mänskligheten använder motsvarar muskelkraften hos mer än tusen miljarder människor. Var och en av oss har hundratals energislavar - fast vissa har sannerligen betydligt fler.

Nu stryps tillgången på billig energi. Det sker genom flera samverkande och ömsesidigt förstärkande processer. Även utan klimatskadorna är fossilekonomin dömd eftersom kostnaderna för utvinningen ökar i takt med att allt mer svåråtkomliga källor tas i anspråk. I vilket fall som helst kommer fyndigheterna ta slut inom detta århundrade, även om utvinningen skulle fortsätt i nuvarande takt (vilket samtidigt helt skulle omöjliggöra klimatmålen). Samtidigt gör samhällets åtgärder för att minska användningen av fossila bränslen och för att hantera utsläppen med dyr teknik som koldioxidavskiljning att energikostnaderna ökar. 

Foto: Gunnar Rundgren

De alternativa energikällor som finns har olika begränsningar. Även om sol- och vindel numera är billiga vid källan är det en helt annan sak, och mycket dyrare, att lagra ström och skapa ett robust energisystem som levererar efterfrågad effekt vid varje givet tillfälle. Kärnkraft är både dyr och riskabel. Bioenergin är redan väl utbyggd i Sverige och kan knappast ökas utan att helt förstöra skogarna. Utan tvekan har Sverige bättre förutsättningar än de flesta andra länder för ett fossilfritt energisystem, men genom import av varor och avsevärt dyrare transporter slår energikrisen igenom också här. Integrationen av elmarknaden gör också att Sveriges elpris påverkas starkt av den europeiska kontinentens elpris som är avsevärt högre. Det saknas också trovärdighet och realism i omställningen av energisystemen för de flesta EU-länder.

Man skulle kunna tro att högre kostnader för energiförsörjningen inte skall spela särskilt stor roll. Energikostnaderna utgör trots allt bara en liten del av ett samhälles kostnader, oftast runt fem procent. Men energi är inte som vilken annan vara som helst utan den är en förutsättning för hela det moderna samhället. Tillgången på energi sätter helt enkelt gränser för ekonomins storlek på samma sätt som tillgång till mat begränsar befolkningens storlek.

Vi har ett socio-ekonomiskt system där ekonomisk tillväxt och ökad energi- och resursförbrukning är grundbultar, ja rent av det som ger samhället dess existensberättigande. Det är allt mer uppenbart att vi inte både kan ha kakan och äta den och att omställningen till ett fossilfritt samhälle kräver grundläggande förändringar. Drömmar om att vi skall slippa förändra något i grunden genom grön tillväxt, höghastighetståg, fem miljarder elbilar på vägarna och semesterflyg med biobränslen riskerar att fördröja den omställning som behövs och ytterligare föröda redan hårt ansträngda naturresurser.

Vi behöver tvärt om minska våra anspråk på den övriga naturen. Medan det definitivt kommer att kräva förändringar som vissa kommer att uppfatta som försämringar är det inget som tyder på att vi behöver få sämre liv. Det är trots allt inte fler prylar och bilar, större bostäder eller weekendshopping i London som gör livet värt att leva. Omställningen måste dock kopplas till en omfördelning av resurser mellan människor så att de som är materiellt fattiga inte drabbas. Det skall inte ses som något negativt eftersom de ökade klyftorna redan är ett hot mot hela samhället.

2 comments :

Jan Wiklund said...

Omställningen torde ha gått smärtfriare om vi hade satsat lite av de låsta offentliga "ladornas" resurser på att tillverka och placera ut solpaneler och vindsnurror i tid.

Men enligt de nyliberala etablissemangets skygglappsfilosofi är det förbjudet för det offentliga att ta initiativ. Så det blev inte gjort.

Pogust said...

Det är omstörtande tider som väntar oss. Omställningen från tillväxt till "nedväxt" eller vad det kommer att kallas. Ett nytt politiskt/ekonomiskt system som funkar i en cirkulär ekonomi. Från storskaliga produktioner till lokal igen. Återflyttning från städer till landsbygden. Chris Smaje uppskattar ju att det behöver bli 13% av befolkningen som jobbar i primär livsmedelsproduktion igen i Storbritannien t ex.

Hur länge dröjer det innan media börjar rapportera om verkligheten? Att de 3% av vår energikonsumtion som kommer från vindsnurror och solceller aldrig kommer att kunna byggas ut att räcka till vårt nuvarande levnadssätt.

En drastisk reducering av vår energikonsumtion är förestående. De utopiska idéer om grön tillväxt och teknisk revolution varar väl några år till innan verkligheten kommer ikapp. Teknisk utveckling är beroende av ökad energikonsumtion.

Ser fram emot mer av dina skriverier i det här ämnet. Du är en av de relativt få som har ett brett kunskapsområde att skriva detta.