Välståndsklimax och resursförbrukning

Att det finns ett starkt samband mellan BNP och resursförbrukning är väl känt.

Sedan åttiotalet har det ekonomiska utbytet per insatt energienhet förbättrats en hel del, men eftersom den ekonomiska tillväxten ökat snabbare så stiger resursförbrukningen (Källa Världsbanken)

Många i den industrialiserade västvärlden har nog känslan av att saker inte blivit så mycket bättre sedan slutet på sjuttiotalet. I USA uppges ofta reallönerna för arbetare ha stått mer eller mindre still sedan dess. En grupp ekonomer vid Australian National University i Canberra har sammanställt välståndsindikatorn GPI för 17 länder, däribland Sverige, och fått fram den första globala bilden av hur GPI utvecklats genom åren. De fann att GPI per capita var som högst 1978 och därefter har minskat sakta men säkert. Det står i skarp kontrast till den stadiga ökningen av BNP per capita (DN, New Scientist, SvD) . (det har framställts som en nyhet, men jag har redan tidigare publicerat den här grafen från de som gör GPI)

Att vanligt folk inte fått det bättre förklaras ofta med den neoliberala politiken. Och det ligger säkert en hel del i att den politiken har försämrat fördelningen av inkomster. Men det finns en annan stark kraft här, och det är energitillförseln och den tillhörande resursförbrukningen.

Det blir riktigt intressant om man sedan tittar på resursförbrukningen per capita och ser att den också nådde klimax vid mitten på åttiotalet (från Testadepibou). Grafen ser ungefär lika ut för oljeförbrukningen (se här).

Något att grubbla på i sommarvärmen.

Själv skall jag ut och cykla och lägger den här på automatpublicering på tisdag morgon, får se om det funkar.