– Småbrukarna i de här områdena har varit marginaliserade under lång tid, förklarar Klara Jacobson som just skrivit sin avhandling om The Massive Food Production Programme I östra Kaprpvinsen i Sydafrika. De fattigaste behöver först och främst en generellt ökad ekonomisk och social trygghet i tillvaron, för att överhuvudtaget kunna prioritera jordbruket. För att öka produktionen hos de småbrukare som inte var lika extremt fattiga behövdes fortfarande främst andra insatser än ny teknik. Rådgivning, satsningar på infrastruktur och kreditmöjligheter har större möjligheter att öka jordbrukets betydelse för försörjningen på den sydafrikanska landsbygden.
Det är det som är en av de bärande ideerna i Jorden vi äter också; att fixeringen vid ny teknik är olycklig för jordbruket och skymmer förståelsen om många av de viktiga processerna som avgör böndernas val, och därmed jordbrukets inriktning. Det är också det som jag och Ann-Helen Meyer von Bremen fann när vi granskade en millenieby i Tanzania och Alliansen för en grön revolution i Afrika (an artikel om det kommer snart i Sveriges Natur).
I det program som Klara Jacobson granskat var den bärande tanken att tillämpa teknik från det storskaliga, kommersiella jordbruket även i det småskaliga jordbruket. Skördarna skulle höjas med hjälp av en högavkastande, genmodifierad majssort ("bt-majs", som är motståndskraftig mot en viktig skadegörare) och handelsgödsel, samt en ökad ekonomisk medvetenhet och ett ökat engagemang för jordbruk hos småbrukarna.
Men stödet till småjordbruket i de byar hon undersökte bidrog inte till någon minskning av fattigdomen. En viktig förklaring är att de låga skördenivåerna i området berodde på andra faktorer än brist på högavkastande utsäde. För de flesta hushåll var jordbruket något som sköttes vid sidan av alla andra aktiviteter som gjorde det möjligt att klara uppehället, t.ex. lönearbete. Även familjer som hade det bättre ställt odlade främst för husbehov. Trots att merparten av hushållen hade tillgång till odlingsmark låg nästan hälften av åkrarna i träda. Viktiga skäl till detta var tidsbrist och brist på dragkraft samt trasiga stängsel som gjorde att grödan inte kunde skyddas mot betande djur.
Klara Jacobson menar att programmet var dåligt rustat för att göra jordbruket till något som kunde lyfta småbrukarna ur fattigdom. Den viktigaste orsaken var att programmet inte tog hänsyn till den roll som jordbruket hade kommit att få i tillvaron för dessa småbrukare, utan la allt fokus på teknisk utveckling med det storskaliga jordbruket som förebild.
Läs mer, och länk till avhandlingen (på engelska).
No comments:
Post a Comment