Öka lyckoproduktiviteten

En ökning av den absoluta inkomsten med ett visst belopp gör oerhört mycket mer nytta – resulterar i större välbefinnande – för en fattig än för en rik. Man kan också uttrycka det som vilken ”lyckoproduktivitet” en viss resurs har, dvs. var, när, hur skall man använda en resurs för att den skall resultera i så stor ökad lycka som möjlig? Jämför till exempel vattnet i den rikes swimmingpool med dricksvatten eller vatten för matlagning och tvätt för en fattig (absurt nog får de fattiga i slummen oftast betala mer för en liter vatten är de rika med vatten i kranen).

Detta i sig borde vara ett tillräckligt starkt argument för en global omfördelning av resurser.  Samtidigt står det också klart att ökad materiell levnadsstandard inte leder till större välbefinnande och att vår strävan efter ständigt mer både hotar människans plats på jorden och vårt eget välbefinnande. Det finns ingen anledning att moralisera över det; med tanke på att knapphet har varit vår följeslagare under årtusenden, har vi inte haft behov av att ha några begränsande mekanismer för överdriven konsumtion, vare sig på individuell nivå eller på samhällets nivå. Men vi ser nu skadeverkningarna på båda planen.

Det vi skall inrikta oss på är att både förändra de värderingar som hyllar konsumtion och det ekonomiska system, som har denna konsumtion som själva drivkraften. Konsumtionen och värderingarna föder varandra och behöver åtgärdas samtidigt. Ojämlikhet förstärker det hela, eftersom man lider mer av brist på något som man ser att andra har. Frustrationen över det leder till ännu mer konsumtion. Ojämlikheten leder till jämförelser och tävlan, med mer tillväxt som sitt främsta resultat. Men ingen lycka. 

(milt reviderat utdrag ur Trädgården Jorden)