Lika dramatisk som förändringen av jordbrukets
struktur har varit har förändringarna i handelsledet och livsmedelsförädlingen
varit. Stormarknadskedjor har snabbt tagit över livsmedelsmarknaden inte bara i
i-länderna utan nu också snabbt i u-länderna. I Sverige har antalet dagligvarubutiker gått från hela 36 000 år 1950
till endast 4 400 år 2008[i]. De hypermarknader som man kan se i Latinamerika eller Kina får en
svensk stormarknad att se ut som en kvartersbutik.
De hårda kraven från kedjorna påverkar
produktionen hos leverantörer och bönder. I vissa fall leder kraven till bättre
kvalitet och mindre svinn. I de flesta fall innebär kraven att bönder med mer
resurser favoriseras, då bönderna måste investera för att möta köparnas krav,
eller helt enkelt vara tillräckligt stora som producenter för att vara
intressanta. Bönder som inte vill eller kan (vilket oftast är fallet) ställa
upp på det exkluderas. Det är det samma i u-länder som i i-länder.
Koncentrationen är också omfattande i
handelsleden för insatsvaror och handelsprodukter från jordbruket.
Markandsandelen för de fyra största utsädesföretagen gick upp från 23 procent
1997 till 33 procent 2004, och för bekämpningsmedel från 47 procent till 60 procent.
Flera av dessa företag (Monsanto, Dupont, Syngenta och Bayer) jobbar i båda
segmenten. Ett företag, Monsanto, har 91 procent av marknaden för
GMO-sojabönor.
Det finns 25 miljoner kaffebönder i världen,
medan 40 procent av handeln och 45 procent av rostningen görs av de fyra
största företagen. Samtidigt som värdet av kaffeförsäljningen i
konsumtionsländerna fördubblades under 1990-talet sjönk de kaffeproducerande
ländernas andel av priset från en tredjedel till endast tio procent. Trenden är
densamma för kakao och te (Världsbanken 2007).
Men det är inte alls bara ett fenomen som
handlar om att företag i i-länderna suger ut bönder i u-länder, utan mönstret
är detsamma överallt. Åttio procent av köttmarknaden i USA kontrolleras av fyra
företag, tre företag kontrollerar 80 procent av majsexporten och 65 procent av
sojaexporten, fyra företag har 60 procent av den inhemska spannmålsmarknaden.
Många företag integrerar produktion både uppströms och nedströms i ökande grad,
t.ex. med kontraktsodling av bönder. Huvuddelen av de multinationella företagen
i livsmedelssektorn kommer från Europa och USA (USDA 2005). I Sverige har de
tre största företagen inom matolja nästan hela marknaden, de tre största mejeriföretagen
80 procent av marknaden och de tre största företagen inom dryck och frukt och
grönt 70 procent av marknaden[ii].
Man kan säga att makten över maten har
förflyttats först från bönderna till råvaruhandelsföretag (Cargill), sedan till
livsmedelsförädlingsföretag (Nestlé och Unilever) och slutligen till
stormarknadskedjorna. Av de fyra största omsatte år 2008 Wal-Mart (USA) 435
miljarder dollar med 7657 affärer, Carrefour (Frankrike) 161 miljarder dollar i
13 791 affärer, Metro Group (Tyskland) 116 miljarder dollar i 2 334 affärer och
Tesco (Storbritannien) 109 miljarder dollar i 4 332 affärer[iii].
Deras dominans av handelsledet är total.
I Sverige är koncentrationen i dagligvaruhandeln
ännu större än i de flesta andra länder. Bland butikskedjorna står de tre största för cirka 90 procent av
omsättningen[iv].
Att makten kommit längre och längre bort från bönderna
betyder samtidigt – i alla fall i teorin – att den kommit närmare
konsumenterna. Det i sin tur har lett till vissa nya trender, till exempel krav
på frigående höns, rättvisemärkta och ekologiska produkter.
Men jag vet inte om det någon som på allvar tror på det där med konsumentmakt?
No comments:
Post a Comment