Ökade klyftor är symptom på en sjuk värld

"Inkomstskillnaderna har ökat kraftigt sedan 90-talet. Den tiondel av befolkningen som är rikast har fått se sina inkomster öka med hela 63 procent de senaste 20 åren. De fattigaste har bara fått en ökning med 1,7 procent." Det skriver Svenska Dagbladet idag. Lustigt nog är det en artikel i Näringslivsdelen och inte på framsidan, men det kanske är ett uttryck för att politiken är död? 

De ökade klyftorna är mer än ett isolerat problem som kan fixas med  lite klassisk fördelningspolitik, och de har djupare orsaker än alliansens reformer. Jag har skrivit om detta tidigare till exempel i inlägget Jag, frissan, fönsterputsaren, jämlikheten och Wilkinson
och i inlägget Vems regler skrev jag

"När man klagar på att företagsledare har för höga löner i förhållande till arbetarna så får vi höra att de måste betala internationellt konkurrenskraftiga löner så att inte de duktiga företagsledarna vill arbeta i andra länder. Samtidigt argumenterar man med samma "internationella konkurrenskraft" samma argument för varför anställdas löner skall vara låga - dvs om svenska arbetare begär för stora lönelyft så kommmer vår industri konkurreras ut och vi förlorar jobben. Så samma regelverk, dvs reglerna för global handel och internationell konkurrens, blir å ena sidan ett argument för att våra företagsledare skall ha högre löner och våra arbetare skall ha lägre löner.  Är inte det fantastiskt? Hur kan det bli så?"

 I vår globaliserade värld bör vi också se till den internationella utvecklingen.

 

Pyramiden ovan visar hur ojämt världens tillgångar fördelas. Den rikaste halva procenten av jorden befolkning äger mer de fattigaste nittio procenten tillsammans.  Det är viktigt att inse att det inte bara är skillnaderna inom länderna som ökar, utan också skillnaderna mellan länderna, enligt en rapport från Världsbanken:

"In 1870, the gap between the richest countries (Australia and Great Britain) and the poorest (Nepal and Ghana) was 8 to 1; in 2007, it is 31 to 1 (United States and Norway vs. Nepal, North Korea and Ghana)."

Se också: The wealth Pyramid - a sign of poverty och Growing inequality, between people, between countries, between region, between urban and rural. 

Det är säkert så att den borgerliga politiken förvärrat detta, men det är viktigt att inse att mycket av den här utvecklingen också skett under en socialdemokratisk politik - och att de underliggande drivkrafterna i den globala kapitalismen obönhörligt leder åt det hållet. Dvs den fördelningspolitik som vi (kan) bedriva kan bara förändra på marginalen. Det är hög tid att faktiskt ändra det system som driver på ojämlikheten, och inte bara behandla symptomen.


andra tycker: 

SvD Näringsliv / DN / DN2 / Aftonbladet / Aftonbladet2 /

 Ylva Johansson / Birger Schlaug / Gunvor / Unionen Opinion / Rapporter från välfärden / Martin Moberg / 

Våra önskningar är oändliga och omättliga

Det är ingen tvekan om att, som Epikuros uttrycker det, ”våra önskningar är oändliga och omättliga”. Detta gör att vi aldrig blir tillfredställda, alltid frustrerade. Olika filosofier söker tygla detta, i synnerhet buddhismen. Samtidigt är det denna rastlösa strävan efter något nytt, något annat, vilken varit mänsklighetens drivkraft och vilken gjort att vi har utökat vår kunskap och vårt materiella välstånd. Det handlar mer om att finna en balans snarare än att låta det ena ta över. Som någon klok person sade: ”Frihet kan leva i utrymmet mellan vad som är och vad som är möjligt.”

 Vi kan tillfredställa våra behov på olika sätt. Vårt samhälle bygger i mycket stor utsträckning på en vision av i det närmaste oändliga materiella behov som bara kan tillfredsställas med en ständigt ökande produktion. Men en titt på de flesta, om inte alla, traditionella samlar- och jägarsamhällen visar att dessa tillfredställer sina medlemmars behov väl, och att det görs till en mycket blygsam arbetsinsats. Det är inte tänkbart att återvända till den typen av samhälle. Ett skäl är självfallet att en modern människa helt enkelt inte skulle vilja leva på det sättet. Ett annat skäl är att vi är femtio gånger för många människor för att kunna överleva med fångstteknologi. Men dessa samhällens tillfredsställare kanske kan ge oss lite vägledning hur vi skall förhålla oss. Kvalitet, omtanke, känsla för naturen och materialen, arbetstillfredsställelse, stolthet över sin gärning är alla viktiga värden som kan ge oss tillfredsställelse. Att leva i ett socialt sammanhang är en annan mycket viktig faktor. Lika viktiga är vårt behov av fantasi och av berättelser. Myter och sagor kan få ökad betydelse. Därför borde inriktningen i de rika samhällena vara att skapa mer av denna typ av värden i stället för att hetsa fram mer tillväxt.

Resonemanget har också bäring på diskussionerna om arbetstidsförkortning. Det är trist att Miljöpartiet nu verkar backa från dessa idéer (Schlaug, Röda Malmö, DN2 ).Men lika trist tycker jag det är att man upphöjer lönearbete i sig som ett ideal. Eller att det huvudsakliga skälet för att förkorta arbetet skulle vara att dela solidariskt på arbetet (DN 17/12).

"Jag upphör aldrig att förvånas över att ett arbete anses vara någon form av mänsklig rättighet. Lönearbete är bara en parantes i mänsklighetens utveckling - och borde helst förbli en parantes i stället för att glorifieras som en rättighet!"

skrev jag i ett blogginlägg: Från historiskt tvång till mänsklig rättighet - och tillbaks igen?

Äntligen lite dåliga nyheter!

Jag har svårt att bli ledsen för en sådan nyhet:
Sänkt prognos för handeln "Tillväxten i detaljhandeln blir i år den sämsta på 15 år. Och det blir inte mycket bättre nästa år."(DN). Också i SvD och Rapport

Det är tydligen likadant i USA. "Försäljningen hos detaljhandelsbolagen i USA blev en besvikelse för marknaden. Detaljhandelns försäljning i USA steg 0,2 procent i november, jämfört med månaden före"

Den vikande konsumtionen påverkar efterfrågan på energi: "Internationella energimyndigheten, IEA, sänker sina prognoser för den globala efterfrågan på olja 2011 och 2012." (Affärsvärlden)


Men Svenskt Näringsliv tycker att det är vår förb-de plikt att konsumera mer:

"När så nästan ingen kom för att handla hos gubben med affären fick han stänga. Julmaten och klapparna som han hade sett fram emot fick han titta i stjärnorna efter.Än värre gick det för den fattiga arbetaren på andra sidan jorden som hade tillverkat många av sakerna i gubbens affär och som inte fick jobba längre eftersom ingen köpte sakerna."

eller "Men lösningen på våra globala utmaningar är inte att sluta konsumera. Tvärtom – vi har aldrig haft så bra förutsättningar att möta stora förändringar som idag."

Och lobbyorganisationen Ekonomifakta säger: "Det är nu hushållen hade behövt vara mindre försiktiga, inte mer." Och regeringen drar sitt strå till konsumtionsstacken med den usla restaurantmomssänkningen: Krogmoms: bra att någon räknar.Det är ju trots allt så att minskad konsumtion är det mest effektiva sättet att minska våra utsläpp av växthusgaser och vårt rovdrift på naturen: Tillväxt utan ökade utsläpp forfarande mest en dröm. Redan den moderata Burenstam Linder insåg, i den rastlösa välfärdsmänniskan, att vi bara blir mer och mer stressade av att vår fritid exploateras och kommersialiseras.

Tyvärr fortsätter konsumtionshetsen.Visst blir man trött!
"vi har allt, men det är också allt vi har" (Ole Paus)

Men att konsumtionen nu viker är förhoppningsvis inte bara en reaktion på att folk har mindre pengar, men också på att de slutar definiera sig efter sin konsumtion.  

Ekologiskt jordbruk – mer än KRAV

Gunnar Rundgren höll ett lunchseminarium där han berättade om sina erfarenheter från arbete med ekologiskt jordbruk både internationellt och i Sverige. Han var noga med att påpeka att ekologiskt jordbruk är mer än det som sker enligt de olika regelverk och certifieringar som finns. Se hela presentationen på EPOKs webb TV.