De ökade klyftorna är mer än ett isolerat problem som kan fixas med lite klassisk fördelningspolitik, och de har djupare orsaker än alliansens reformer. Jag har skrivit om detta tidigare till exempel i inlägget Jag, frissan, fönsterputsaren, jämlikheten och Wilkinson
och i inlägget Vems regler skrev jag
"När man klagar på att företagsledare har för höga löner i förhållande till arbetarna så får vi höra att de måste betala internationellt konkurrenskraftiga löner så att inte de duktiga företagsledarna vill arbeta i andra länder. Samtidigt argumenterar man med samma "internationella konkurrenskraft" samma argument för varför anställdas löner skall vara låga - dvs om svenska arbetare begär för stora lönelyft så kommmer vår industri konkurreras ut och vi förlorar jobben. Så samma regelverk, dvs reglerna för global handel och internationell konkurrens, blir å ena sidan ett argument för att våra företagsledare skall ha högre löner och våra arbetare skall ha lägre löner. Är inte det fantastiskt? Hur kan det bli så?"I vår globaliserade värld bör vi också se till den internationella utvecklingen.
Pyramiden ovan visar hur ojämt världens tillgångar fördelas. Den rikaste halva procenten av jorden befolkning äger mer de fattigaste nittio procenten tillsammans. Det är viktigt att inse att det inte bara är skillnaderna inom länderna som ökar, utan också skillnaderna mellan länderna, enligt en rapport från Världsbanken:
"In 1870, the gap between the richest countries (Australia and Great Britain) and the poorest (Nepal and Ghana) was 8 to 1; in 2007, it is 31 to 1 (United States and Norway vs. Nepal, North Korea and Ghana)."
Se också: The wealth Pyramid - a sign of poverty och Growing inequality, between people, between countries, between region, between urban and rural.
Det är säkert så att den borgerliga politiken förvärrat detta, men det är viktigt att inse att mycket av den här utvecklingen också skett under en socialdemokratisk politik - och att de underliggande drivkrafterna i den globala kapitalismen obönhörligt leder åt det hållet. Dvs den fördelningspolitik som vi (kan) bedriva kan bara förändra på marginalen. Det är hög tid att faktiskt ändra det system som driver på ojämlikheten, och inte bara behandla symptomen.
andra tycker:
