sälj bilen och frysen och skippa datorn...

UNT har tre reportage idag om folk som väljer ett enklare liv på ett eller annat sätt.

Familjen Ceije har sålt bilen, trots att de har två små barn (min son, hans sambo och mitt bedårande barn-barn har just gjort detsamma, och själv har jag ingen bil).
Yeter Saritas stängde av kyl och frys.
och Aron Landahl skippar datorn-trots att han pluggar på universitetet.

Vissa blir skräckslagna av denna typ av val, eller blir oerhört provocerade. Jag tycker det är utmärkt att folk klarar sig - eller försöker klara sig - på enklare sätt, oavsett om det är miljö, ekonomi eller personligt välbefinnande som ligger bakom det hela. Ibland är det bara en erfarenhet, som i fallet med Yeter, hon skaffade så småningom en liten kyl, men hon hade lärt sig att hushålla bättre. Både Ceijes och Lindahl använder bil respektive dator då och då, men har ingen egen. vilket betyder att de sparar mycket resurser - och pengar.

Helt klart så skulle jag ha MYCKET svårt att klara mig utan dator. Varför skall man öht klara sig utan dator? Tja, jag jobbar med datorn som redskap och epost och ordbehandling har underlättat enormt för den typ av konsultverksamhet jag driver med u-länder som spelplan. Det är nästan svårt att komma ihåg hur det var innan, men jag har hållt på tillräckligt länge för att veta hur det var: det gick det med...Jag tycker inte alls att datorer skall avskaffas, men jag är bekymrad över hur mycket tid de tar av oss, och hur de påverkar oss, och hur många som verkar ägna mer tid till att mötas över nätet än i verkligheten. Datorer är starkt vanebildande. jag kan knappt vara utan epost ett dygn...Det är nog effekten på vårt psyke och välbefinnande som är mest oroande.

tillväxt utan slöseri?

– Tittar man på kurvor över ekonomisk tillväxt och avfallsmängder så följer de varandra exakt, säger Jonny Meerwald, vd på Svalövs renhållningsbolag LSR. i en artikel i HD.

Det är bara en av många exempel på att den "gröna tillväxten" och "eko-effektivisering" fortfarande bara är önsketänkande. Och att Klas Eklund, Johan Norberg och andra som hävdar att fortsatt ekonomisk tillväxt är nödvändig för att lösa miljöproblemen, helt enkelt har FEL.

artikeln fortsätter:

Avfallsmängderna i Sverige har ökat med 75 procent sedan 1980 och Landskrona följer det nationella mönstret. Men förutom att avfallsmängderna ökar konstant över tid, så påverkar ekonomin. I goda tider slänger folk mer än i dåliga. – Historiskt har det alltid varit så att folk slänger mer när de får det bättre ställt och det finns tyvärr ingen anledning att tro att det ska förändras, säger Ellen Westerlund.

Rut, Rot och Rest - Subventioner till rika och uppblåst tillväxt

Eftersom folk inte kan äta mer och mer så lider jordbruket av en konstant överproduktion (eller efterfrågebrist som en del kallar det). Under en lång tid så försökte staten stimulera konsumtion på olika sätt. För inte så hemsk länge sedan så fanns det mjölksubventioner samt stöd till bönderna för att producera. Mjölksubventionerna försvann 89 tror jag. Stödet till bönderna finns kvar, men riktas inte längre till produktion av mat, utan av produktion av landskap mm, just de saker som moderniseringen av jordbruket undergrävde.

Trots att vi faktiskt kan öka vår konsumtion av industrivaror mycket mer än av mat, så har även industrin drabbats av överproduktion. Ökad automatisering och ständigt ökade insatser i produktionen gör att varje arbetare kan producera långt mycket mer än vad han eller hon kan konsumera. Därför "behövs" det inte så mycket folk i industrin. Redan för många år sedan ledde det till stor överproduktion i de "tunga" näringarna, gruvor, stålverk, kärnkraft, flygplan och skeppsbyggnad (EU började som en "kol och stålunion). Även här gick staten in med en massa pengar för att stimulera produktion. Men eftersom det trots allt inte behövs så många supertankers så fick man så småningom skippa den typen av subventioner,. Men vi har sett linknande för bilindustrin i stort sett hela världen i samband med recessionen.

Nu verkar turen kommit till tjänstesektorn. På kort tid har det införts Rut och Rot avdrag och nu vill man också satsa 5,6 miljarder kronor på en halvering av restaurangmomsen. Det är således en statsangelägenhet att vi lagar mindre mat hemma och går mer på krogen - det är mer pengar än vad hela miljö-och naturvården får i Sverige. Snacka om prioriteringar....


Det är minst fyra problem med den här typen av stöd:

1. Den fördelningspolitiska profilen av dessa subventioner är helt bakvända. Det är i stort de som redan har det väl ställt som profiterar från Rut, Rot och billigare krogbesök (skall vi kalla det för Rest?).

Av gruppen som tjänar över en miljon kronor köper drygt 14 procent hushållsnära tjänster. I gruppen under, 800 000 till en miljon kronor i inkomst per år, är andelen som begärt rut-avdrag 10 procent. I snäppet under, 600 000 – 800 000, har 7 procent begärt avdrag.För varje inkomstgräns nedåt minskar sedan andelen. Vid inkomster under 280 000 kronor om året är andelen under en procent.De 10 procent i samhället som tjänar mest, står för 41 procent av de begärda rut-avdragen (SCB).

2. De bygger på en desperat önskan om att hålla igång tillväxten. I stället för att bejaka att världen kan fungera utan tillväxt så motiveras alla dessa stöd med argument om mer tillväxt. Men varför skall vi ha det? Allra värst i det perspektivet är Rotavdraget som leder till stort slöseri av resurser när folk bygger om och bygger om. Sannolikt bidrar det till att blåsa upp både bostadspriserna och priserna på byggnadsarbeten. (efter att jag skrev det här så kom det en artikel i SvD som beskriver just det.

3. De syftar till att "marknadsanpassa" ännus större delar av våra liv, dvs få en allt större del av vårt privatliv bli styrt av marknadstänkande - och därigenom "skapa nya marknader". Det vill säga, något som gjordes tidigare inom familjen, i den privata sfären, tex städa hemmet eller laga mat, skall plötsligt bli betalda tjänster utförda av proffs. Hur mycket mer av våra liv skall bli till salu?

4. Rent allmänt är det dålig politik att satsa pengar på branscher som inte kan klara sig utan stöd. Till sist insåg vi att det var meningslöst att subventionera varvsindustri och stålverk. Varför skall vi nu subventionera städare, byggjobare och restauranter?

Liten uppdatering: Staten betalade ut 14 miljarder i Rut och Rot...2010

Goda nyheter från Kina

så här mot slutet av året så är det hoppingivande att kunna rapportera om ökat intresse för ekologiska produkter i Kina. Och inte bara det, det finns också en kinesisk Grön Våg - välbeställda kineser som flyttar tillbaks till landet. Det är klart att det forfarande bara är en rännil jämfört med den flod av folk som flyttat från landet in till staden.
"Genom åren har vi människor försökt erövra naturen, men genom att göra så blev vi själva förtryckta. Vi förlorade sambandet med jorden. Vi förstörde jorden vi brukade." säger en av dem
Läs mer om det (på engelska) i Washington Post

I Sverige, och i väst i allmänhet är synen på Kina helt negativ. Och visst finns det mycket att kritisera. Likväl så tror jag att det finns en stor potential för förändring där. De ser ju också nackdelarna av hur vi har skött klotet. I Trädgården Jorden skriver jag:

Det kommer att finnas vinnare och förlorare bland länder, regioner och individer. De människor som idag är privilegierade, såsom författaren, kommer att få se sina privilegier minska. Men att bli av med privilegier måste inte vara en katastrof, det kan också vara befriande, på samma sätt som upphävandet av apartheid inte bara befriade de svarta i Sydafrika utan också de vita från en ovärdig relation. Om jag får ge mig till en gissning är det sannolikt bland medelinkomstländerna vi kan se en snabb förändring. De är ännu inte helt fast i högenergisamhället; de ser direkta nackdelar av miljöförstöring; de ser orättvisorna i den internationella resursfördelning som nuvarande system innebär; de har redan sett att de kan utmana de rika länderna både politiskt och ännu mer ekonomiskt; och de har en tillräckligt stor medelklass som kan engageras i ett politiskt förändringsprojekt. De länderna har också en mycket stor del av världens befolkning, så deras val är mänsklighetens val. I Kina fanns det 16 miljoner elektriska cyklar år 2006, år 2009 är deras antal sannolikt 50 miljoner. De är inte helt oproblematiska ur miljösynpunkt, framför allt sprider de bly från batterierna och de förbrukar kolgenererad elektricitet. Likväl är de helt klart att föredra framför bilar, och den infrastruktur som behövs är samma som för snigelcyklar (ADB 2009). Det är bara ett exempel på hur tillväxtekonomierna kanske kan undvika i-ländernas misstag, förvisso inte av det mest radikala slag. Länder som USA, vars hela samhälle är helt kopplat till hög energikonsumtion, samt ett internationellt ekonomiskt system där man profiterar på andra länders svaghet, kommer att ha svårt att hitta nya vägar. De länder som är för fattiga kommer att vara fast i idén att bli som de rika länderna och de kommer att sakna både tillverkat, socialt och humant kapital att driva en omfattande förändring.

Stiltje

Jag är för närvarande i Stilla Havet, där stiltje råder.
För den som verkligen saknar mitt tyckande om ditt och datt, så kan du lyssna på radio Upplands intervju med mig

Det påannonseras på följande sätt:
"Gunnar Rundgren är en av dem som var med och införde KRAV-märkningen i Sverige, för ekologiska varor. Som 19-åring hoppade han av gymnasiet och lämnade Uppsala för att bli självförsörjande bonde i Värmland. Som VD för KRAV långpendlade han mellan Värmland och Uppsala. Nu är han bosatt här igen, men jobbar som konsult i ekologiskt lantbruk åt bl a FN, och reser mycket, inte minst till Afrika. Han tror att vi måste ändra vår inställning till Jorden, om den ska kunna räddas, och har nyligen skrivit boken Trädgården Jorden"

Arvet till våra barnbarn?

Lägger sig för EU-som så många gånger förut

Miljöhänsyn får stå tillbaka för frihandeln, säger Livsmedelsverkets generaldirektör Inger Andersson, med anledning av att regeringskansliet beslutat dra tillbaka Livsmedelsverkets förslag till EU om råd om miljösmarta matval.

Bakgrunden är att Sverige, genom Livsmedelsverket, som första land i EU i maj 2009 anmälde förslag till råd om miljösmarta matval till EU för så kallad notifiering. Det gör man när man tror att det finns risk att åtgärder kan krocka med befintlig EU-lagstiftning. Syftet med att notifiera är att ge övriga medlemsländer möjlighet att lämna synpunkter på förslaget. EU-kommissionen och Rumänien ansåg att förslagen uppmuntrar till köp av svenska varor på bekostnad av varor från andra länder, vilket motverkar principen om fri rörlighet på den gemensamma marknaden.

Det skriver Livsmedelsverket i ett pressmeddelande.

Jag skrev om detta för ett år sedan redan, men nu är det tydligen definitivt. Då skrev jag:
Men det är som sagt inte sakfrågan det gäller, utan det gäller åsiktsfrihet. Det är mycket oroande att EU anser sig ha rätt att utöva censur- allt i den fria rörlighetens namn - och att svenska myndigheter och regeringen lägger sig platt för detta. Skäms!

det finns vinnare och förlorare

"Det mest förbjudna är att luta sig tillbaka och ta välståndet för givet. Frestelsen är stor när det går bra, men vi lever i en internationaliserad värld med snabba rörelser över gränserna. Där är framgången flyktig och måste förtjänas var dag." skriverPJ Anders Linder på SvD. Det upphör inte att förvåna mig att just de som ihärdigt försvarar en total marknadsliberalism samtidigt betonar hur viktigt det är att vi skall ligga i framkant, att vi skall satsa på forskning (och här talar man lika ofta i hur många procent man tycker skall gå till forskning, samtidigt som man avfärdar procentmål för bistånd, men det är en annan tråd...) eller på att skall vara attraktiva för företag eller individer (läs minskad skatt).

OM det är så att de har rätt, så beror det på att alla faktiskt inte är vinnare, utan att det faktiskt finns förlorare; att det globala ekonomiska systemet faktiskt kan vara, i alla fal delivs, ett nollsummespel; att vårt välstånd faktiskt kan vara byggt på andra människors ryggar och på förstöring av andra männisors miljö. OM de har rätt så är min slutsats inte att vi skall hugga i hårdare, utan att vi skall vägra delta i ett sådant spel.

Economist: lösningen på klimatproblemen - köp luftkonditionering

Man blir trött i bland. Jag läser gärna the Economist, det är en av världens mest välgjorda tidskrifter, även om jag oftast inte delar dess ohejdade marknadsliberalism. Det senaste numret har ett lågvattenmärke i ledaren där man skriver att globalt välstånd är det bästa skyddet mot effekterna av växthuseffekten. Påminner starkt om Marie Antoinettes famösa (men sannolikt fabricerade yttrande) om de svältande parisarna. "Har de inget bröd? De kan väl äta bakelser i stället?"