Svante Axelsson från Fossilfritt Sverige skriver i DN 23 juni utmaningen nu inte är omställningen i sig utan folkets bristande förståelse om hur enkel omställningen är. Detta skall åtgärdas med samordnad ”kommunikation” från regering, myndigheter, public service och skolor.
Låt mig lämna frågan om det verkligen är lämpligt med den typen av propaganda och i stället diskutera om omställningen är så enkel som Svante Axelsson påstår.
Att olja, kol och gas håller på att förlora sin ställning är sant, men globalt sett ökar användningen fortfarande. De utsläppsminskningar per krona som kan observeras bygger mest på en fortlöpande effektivisering snarare än en omställning. Och effektivisering äts oftast upp genom ökad konsumtion, vilket gör att de totala utsläppen fortfarande ökar i den världsekonomi som Sverige är en del av.
Vi vet inte hur dyrt det fossilfria stålet kommer att bli eftersom det är helt avhängigt massiva offentliga stöd och en ännu inte mogen vätgasteknologi. Vi vet inte om Sverige – och världen - kommer att kunna få fram all den elektricitet som behövs och till vilket ekonomiskt och ekologiskt pris. Sverige konsumerar redan fem gånger mer el per person än världsgenomsnittet.
Svante Axelsson hävdar att ökade kostnader i produktionsledet har en marginell påverkan på slutproduktens pris med exemplet att fossilfritt mjöl bara kostar 50 öre mer per limpa. Men fossilfrihet påverkar inte bara primärproduktionen (där det inte är dieseln utan konstgödseln som är det viktigaste) utan i alla led. Att vetet ökar från två till tre kronor i pris är bara första ledet i en kaskad av prishöjningar där transporter, malning, bakning, kyla, plast och löner bidrar till att brödet stiger i pris långt mer än råvarukostnaden. Ökad produktion av biobränsle, konkurrens om marken och minskade skördar på grund av lägre användning av konstgödsel (eftersom den blir mycket dyrare) kommer också att öka priset på vete mer än bara den direkta kostnadsökningen. Ökade globala transportkostnader, EU:s klimattullar och annat kommer minska den globala handeln och konkurrensen vilket i sin tur ökar priserna ännu mer. Den inflation som pågått det senaste året visar just hur prisökningar på energi sprids i hela samhället.
Utan tvekan behöver vi ställa om till fossilfrihet och samtidigt– lika viktigt - till minskad energi- och resursförbrukning. Det kommer att kräva betydande förändringar i konsumtion och livsstil. Detta behöver dock inte alls vara negativt utan kan tvärtom ge mer mening i livet än den extrema konsumtion och naturförstörelse som präglar vårt samhälle idag. Det är den berättelsen som Fossilfritt Sverige borde sprida snarare än blå dunster om att det bara handlar om ett enkelt teknikskifte.
För dig som inte har DN och kan läsa den artikel som jag skriver om kan höra något liknande på Sveriges Radio. Där framställs det hela dock litet mer nyanserat. Framför allt bidrar Åsa Persson, forskningschef och vice vd Stockholm Environment Institute till att göra det mer nyanserat.
1 comment:
En bit på väg kan man väl komma på det sätt Axelsson hävdar – solpaneler och vindsnurror producerar ju idag el betydligt billigare än olja och kol. Men visst behövs det också strukturella förändringar. Biltrafik står t.ex. för 60% av utsläppen i Sverige (och antagligen också i iländerna generellt) enligt Klimatriksdagen, och ska man bli kvitt det energislöseriet krävs det förkortade avstånd. Tillgänglighet istället för rörlighet som Trivectors Christer Ljungberg brukar säga. Till exempel.
Men beträffande jordbruket kommer jag ihåg att du själv publicerade en studie från LRF som sa att biologiskt jordbruk inte var dyrare än det nuvarande. Hur är det med detta?
Post a Comment