Den 5 juli kom EU-kommissionens förslag om ändringar i GMO-lagstiftningen. Om det går igenom kommer förslaget göra det enklare för växtförädlare att använda den så kallade gensaxen (CRISP/Cas9) för att ta fram nya sorter av grödor för odling och användning i EU. Gensaxade (genomredigerade) växter, som skulle kunna tas fram med konventionella förädlingsmetoder, ska behandlas som konventionellt framtagna sorter vad gäller märkning av produkter och utan krav på någon specifik metod för identifiering eller märkning gentemot odlare, livsmedelssektorn eller konsumenterna.
Förslaget ligger inbäddat (begravt?) i ett stort lagpaket med åtgärder inom jordhälsa, minskat avfall från mat och textilier mm. I presentationen av förslaget säger man bland annat:
”New Genomic Techniques (NGT) are innovative tools that help increase the sustainability and resilience of our food system. They allow developing improved plant varieties that are climate resilient, pest resistant, that require less fertilisers and pesticides and can ensure higher yields, helping to cut the use and risk of chemical pesticides in half, and reducing the EUs dependency on agricultural imports.”
Nu finns det givetvis inget i förslaget som gör att dessa nya genomiska tekniker (som inte bara inkluderar CRISPR/Cas9 utan också flera andra tekniker – be mig inte förklara dem) kommer att användas bara för dessa ändamål, eller ens främst för dessa ändamål.
I USA finns en marknadsgodkänd ko som fått kortare päls genom CRISPR/Cas9, detta påstås i sin tur göra att de skall klara hetta bättre. Det kan givetvis kallas för klimatanpassning, men det är inte precis brist på koraser med kort päls som klarar hetta, tvärtom så lever en mycket stor del av världens kor i sådana klimat (på våra egna kor tycker jag mig dock observera att de som har mycket kort päls besväras mycket mer av bromsar och flugor när det är varmt....). CRISPR/Cas9 har använts av ett svenskt företag för att ta fram en potatis med förändrad sammansättning av stärkelse. Japan har godkänt en genomredigerad fisk och två sorters tomater som livsmedel. Den ena tomaten innehåller ett blodtryckssänkande ämne.
På en sida som propagerar för ökad användning av genredigering inom EU listar man 750 olika tillämpningar som är på gång. Av dessa är det 54 som avser samma gamla herbicidresistens som hittills dominerat gentekniken inom jordbruket, dvs att man tar fram sorter som är motståndskraftiga mot herbicider vilket gör att man kan använda dessa (helst en som samma företag som äger utsädet också säljer) i växande gröda. Om det verkligen minskar användningen av herbicider är starkt omtvistat – och i vilket fall som helst så cementerar det ju användningen av pesticider snarare än att få bort den.
Utan att dyka ner alltför mycket i de tekniska frågorna om gensaxen kan man konstatera att det är snarare regel än undantag att nya vetenskapliga innovationer lockar till överdrivna förhoppningar som inte infrias. Det mest uppmärksammade problemet med CRISPR/CAS9 är risken för så kallade off target-effekter, det vill säga att den lilla gensaxen förväxlar två snarlika platser på DNA så att genförändringen hamnar på helt fel ställe. Andra problem är instabilitet och giftverkan på celler. Men det finns mängder av praktiska problem i tillämpningarna. Det gör att man nu utvecklar en rad nya ”gensaxar”. Läs mer här.
Men det är nog inte misstagen och bristerna som är de viktigaste begränsningarna eller problemen med både ny och gammal genteknik.
Det helt enkelt är svårare än de flesta inser att ”öka skördarna” eller få fram ”torktåliga grödor”. De flesta åtråvärda egenskaper styrs av en rad olika gener och många av dessa kan ”slås av eller på” beroende på andra faktorer, så det är helt enkelt inte så lätt som det kan låta när man beskriver det som om man klipper och klistrar som barn på dagis. Det finns sällan några gratisluncher lika litet i naturen som i företagen eller i samhället i stort. Om man försöker förbättra en egenskap ändrar man så gott som alltid andra egenskaper. Det gäller också för konventionell växtförädling. Och det finns ofta andra grödor eller djur som redan har de egenskaper man eftersträvar.
Kritiker för också fram att gentekniken domineras av stora företag, medan förespråkarna försöker det att låta som att nästan vem som helst kan börja genklippa och -klistra i sitt garage och att tekniken därför gynnar småskalighet. Det senare argumentet har vi ju hört om alla möjliga digitala tjänster mm, men verkligheten fungerar inte på det sättet. Å andra sidan så är redan traditionell växtförädling så krävande och utsädesmarknaden är redan så enormt koncentrerad att det inte är i gentekniken vi skall söka orsaken till monopoliseringen av utsädesmarknaden. Det är ett jätteproblem, men har inte särskilt mycket just med gentekniken att göra. Marknaden, skalfördelar och utsädeslagstiftning är det som driver denna utveckling, med eller utan genteknik. Däremot så är det uppenbart att ingen växtförädling som drivs av de stora kommersiella företagen drivs av altruistiska motiv utan den kommer att hela tiden vara inriktad på att tjäna pengar.
De som förespråkar gentekniken har sedan länge försökt få det att låta som att Greenpeace eller miljörörelsen har stoppat genteknikens utbredning i jordbruket. Så påstods under snart två årtionden att det var Greenpeace ”fel” att det så kallade Gyllene riset inte kunde användas. Förvisso är det nog sant att det är motstånd från miljörörelsen som gjort att genteknikens användning för kommersiell produktion inom EU och ett mindre antal andra länder är kraftigt begränsad – men inte alls förbjuden. Men i fallet med det Gyllene riset och andra liknande fall så är det uppenbart att den uteblivna framgången för det Gyllene riset inte beror på miljöaktivister. På liknande sätt återuppväckte Timbro debatten häromsistens genom att påstå att det är miljörörelsen som stoppat ett ris som minskade metanutsläppen. Men det är helt enkelt bara hittepå. Genmodifierade grödor har varit godkända i odling i många av de viktigaste risodlingsländerna, USA, Kina, Indien, Japan, Vietnam osv, i årtionden och om det Gyllen riset hade varit intressant på marknaden hade det givetvis redan odlats i de länderna. Ris med låg metanproduktion finns redan sedan länge i Kina, helt utan genteknik.
Jag tillhör inte dem som är extremt oroad över den nya gentekniken, men inte heller de som är entusiastiska. På det stora hela så tycker jag påståendena om teknikens välsignelser är överdrivna och att de stora förhoppningarna man har på gentekniken gör att man lägger mindre vikt vid andra strategier för jordbrukets utveckling. Särskilt bekymmersamt är det när man lyfter fram gentekniken som nödvändig för att förhindra framtida svält eftersom det förstärker uppfattningen att det på något sätt skulle råda matbrist i världen trots att verkligheten är att jordbruksproduktionen ökat med 268 procent sedan 1961, medan befolkningen ökade med 151 procent. Påståendena om att det är viktigt för Europas, eller Sveriges, lantbrukare att anamma den nya tekniken för att kunna konkurrera, eller för att minska importen, bygger också på en bristande förståelse för vad som styr jordbrukets utveckling. EU har för övrigt ett stort överskott i handeln med jordbruksprodukter.
1 comment:
Post a Comment