Monday, 20 September 2021

Ny metanmatematik

Påståenden som att utsläppen från ett kilo nötkött motsvarar att köra en bensinbil 12-15 mil är helt ovetenskapliga eftersom de inte tar tillräcklig hänsyn till skillnaderna i vilka gaser de släpper ut. Om man fryser metanutsläppen på nuvarande nivå kommer de att bidra marginellt till fortsatt temperaturökningarna, medan fortsatta koldioxidutsläpp på dagens nivå leder snabbt mot kraftigt ökade temperaturer. Att minska förbränningen av fossila bränslen är och förblir det centrala för att minska den framtida globala uppvärmningen. Som grädde på moset får man kraftigt minskade metanutsläpp på köpet.

Bortsett från alla andra svagheter som finns i livscykelanalyserna gör omräkningen av metanutsläpp till koldioxidekvivalenter resultaten gravt missvisande. Detta leder till att påståenden som att utsläppen från ett kilo nötkött motsvarar att köra en bensinbil 12-15 mil är rent nonsens och att jämförelser mellan olika livsmedels klimatpåverkan är felaktiga.

När man gör livscykelanalyser för klimatpåverkan har man oftast uttryckt metanets klimatpåverkan i ”koldioxidekvivalenter” genom användning av metriken GWP-100. Problemet med detta är tiden och gasernas livslängd i atmosfären. I ett kort tidsperspektiv orsakar metan mycket kraftigare uppvärmning än koldioxid, men eftersom metan bryts ned snabbt i atmosfären är effekten kortvarig, medan koldioxidens utsläpp ackumulerar år från år. Den verkliga uppvärmningseffekten av metan skiljer sig dramatiskt från de värden GWP-100 ger i alla lägen utom när metanutsläppen ökar i en viss stabil och jämn takt. På senare tid har detta uppmärksammats i en rad vetenskapliga artiklar (till exempel Cain et al 2019 och Smith et al 2021).

Enligt GWP-100 motsvarar konstanta metanutsläpp en kraftig fortsatt uppvärmning, medan den verkliga effekten på klimatet är nästan obefintlig*.

Om utsläppen minskar blir bristerna i GWP-100 ännu mer tydliga. Enligt GWP-100 skulle, säg halverade, metanutsläpp fortsatt bidra till kraftig global uppvärmning år efter år, medan den verkliga effekten är att de skulle leda till en mycket snabb temperatursänkning. I själva verket är minskade metanutsläpp att jämföra med negativa koldioxidutsläpp.

Den senaste IPCC rapporten ägnar mycket utrymme åt de olika metriker (sätt) att uttrycka metanets klimatpåverkan på och konstaterar att GWP-100 för att uttrycka metanets klimatpåverkan på mycket sällan ger rätt resultat. (kapitel 7. sid 124-125). IPCC:s egna klimatmodeller använder sig inte av denna typ av koldioxidekvivalenter. 

Vad betyder detta i praktiken?

Låt oss titta på korna, eftersom de ofta står i skottgluggen och metan är deras främsta bidrag till den globala uppvärmningen enligt GWP-100 beräkningar.

Ökade metanutsläpp från kor bidrar till fortsatt global uppvärmning

Om metanutsläppen ökar, oavsett var de kommer från, kommer det leda till en ökning av den globala temperaturen. Metanutsläppen från all världens idisslare har gått från 65 000 kton 1961 till 100 000 kton 2019 (FAOSTAT). Utsläppen ökar därmed betydligt långsammare än befolkningen, och utsläppen av metan från idisslare har minskat med 35 % per capita sedan 1961. Det är därför rimligare att diskutera dessa metanutsläpp som en effekt av befolkningsökningen i första hand, snarare än en effekt av folks konsumtion av mjölk och kött.

Nötköttskonsumtionen per capita har heller inte ökat under samma period, medan mjölkkonsumtionen ökat något.  

Svenska kors metanutsläpp bidrar inte till den globala uppvärmningen

Trots en kraftigt ökad befolkning har antalet kor i Sverige minskat kontinuerligt under snart hundra år. På 1930-talet hade Sverige sin ko-topp med 1,9 miljoner vuxna kor. Idag finns det en halv miljon vuxna kor. De svenska kornas metanutsläpp har inte ökat de senaste hundra åren utan har tvärtom minskat (Kander 2007). Svenska kors metanutsläpp bidrar därför inte längre till någon uppvärmning.

Kolinlagring i betesmark och vallodling gör stor klimatnytta

Diskussionen om balansen mellan den kolinlagring i mark som sker i samband med vallodling eller bete och metanets klimatpåverkan förändras också när man tar hänsyn till metanets korta livslängd. Det är väl fastlagt att kol kan lagras in i betesmark och vid odling av vall, flerårigt foder till kor, får och hästar. Under svenska förhållanden anses vallodling leda till inlagring av cirka 2 ton koldioxid per år och betesmark ett par hundra kilo.** I flera rapporter (till exempel Kor och Klimat och Grazed and Confused) påstås att denna inlagring av kol inte kan motverka metanutsläppen, men det bygger på två felaktiga förutsättningar. Den första är att man använder GWP-100 för att räkna om metanutsläpp till koldioxid och den andra är att kolinlagring mark är högst temporär och klingar av efter några årtionden. Verkligheten är precis tvärtom: Om vi betraktar en bit betesmark avgörs hur många kor som kan födas på den marken av markens produktivitet. Om vi inte gödslar marken (huvuddelen av världens betesmarker gödslas inte) kommer metanutsläppen att vara konstanta från de kor marken föder och bidrar därför inte alls till den globala uppvärmningen (tvärtemot vad de flesta tror har heller inte arealerna gräsmark ökat i världen utan är mer eller mindre desamma som för 150 år sedan). Samtidigt finns det inga bevis för att kolinlagringen upphör. De svenska betesmarker som binder kol har ju redan varit betesmarker i hundratals, ja i många fall tusentals år och fortsätter att binda kol. På global nivå anges också mycket högre värden för kolinlagring i betesmark än de svenska. Detsamma gäller odlingen av vall på de svenska åkrarna. Med tanke på att antalet kor inte ökat så bidrar deras metanutsläpp inte till någon uppvärmning alls, samtidigt som kolinlagring i vall och betesmark motsvarar minst 2 miljoner ton koldioxid per år.  

Intensiv produktion är inte nödvändigtvis klimatsmart

Skillnaden mellan metan och koldioxid påverkar inte bara hur man ska se på köttet eller mjölkens växthusgasutsläpp utan också för hur man värderar olika sätt att hålla korna på. Precis som för oss människor går en stor del av kornas mat åt till att hålla igång kroppen. Om kon producerar mycket mjölk eller om kalven växer snabbt så går det givetvis åt mer foder, men per liter mjölk eller per kilo kött går det åt mindre foder när avkastningen ökar. Det är också det främsta skälet till att uppfödningen har blivit mer intensiv, uppfödarna vill ju spara på foder. Samtidigt så innebär den intensivare produktionen i de allra flesta fall ökade utsläpp av koldioxid och lustgas. Inomhusuppfödda tjurar som äter mycket kraftfoder och aldrig får gå ut, växer snabbt och släpper ut mycket mindre per kilo kött än kor som lever på bara bete och hö enligt livscykelanalysernas matematik. Men det resonemanget ställs på ända om man tar hänsyn till metanets korta livslängd. Det påverkar också hur man rankar klimatpåverkan av kött från idisslare i förhållande till kött från de enkelmagade djuren gris och kyckling.

*

Men måste vi inte minska metanutsläppen snabbt?

En minskning av metanutsläppen ger en betydligt snabbare effekt på klimatet än en minskning av koldioxidutsläppen. Detta har gjort att många drar slutsatsen att det är mycket viktigt att snabbt minska metanutsläppen, exempelvis en nyligen publicerad rapport av UNEP. Men även om metan orsakat en relativt stor andel av de historiska temperaturökningarna, är IPCC:s scenarion mycket tydliga med att det är koldioxidutsläppen som är helt avgörande för om man skall kunna begränsa den framtida globala uppvärmningen.

Det finns de som anser att man kan ”köpa tid” genom att minska metanutsläppen. Frågan är vad den tiden skall användas till: de forskare från Chalmers som oftast syns förespråka en vegansk kost skriver exempelvis i en artikel 2017 att man genom att slakta ut alla idisslare skulle kunna öka utrymmet för utsläpp av koldioxid med 250GtCO2. Många ledande klimatforskare (exempelvis Dave Frame och Ray Pierrehumbert) anser att argumenten att köpa tid genom att minska metanutsläppen är felaktiga och att det påverkar utvecklingen av den globala uppvärmningen marginellt.

Till saken hör också att om man minskar utvinningen av de fossila bränslena så får man en betydande minskning av metanutsläppen på köpet eftersom fossilbränsleutvinningen står för en stor del av metanutsläppen. De senast 20 åren står metanutsläppen från energi- och industrisektorerna för i princip hela ökningen. Utöver det så har metanutsläppen från de fossila bränslena en långtidseffekt som inte gäller för biogent metan.****

Att minska förbränningen av fossila bränslen är och förblir det centrala för att minska den framtida globala uppvärmningen. 

 

 

* Enligt de senaste beräkningarna krävs en årlig minskning av utsläppen på 0,3 % för att metanets klimatpåverkan skall vara noll.

** Det är ett stort gap mellan de svenska uppskattningarna av kolinlagringsförmågan hos betesmark och de internationella studier som finns. Med tanke på att förhållandena för inlagring av kol i mark är goda i vårt klimat antyder det att de svenska siffrorna är underskattade.

*** Tillförs konstgödsel till marken förändras resonemanget på en rad olika sätt. Dels uppstår en betydande klimatpåverkan både av framställningen av konstgödsel och av användningen. Dels ökar antalet kor som kan födas per ytenhet. Men det är en effekt av intensifieringen av odlingen och inte av korna.

**** När det fossila metanet oxideras blir det till fossil/antropogen koldioxid, medan när ko-metanet oxideras är koldioxiden att likställa med koldioxid från djurs utandning. Man kan tycka att IPCC är inkonsekvent i detta att man betraktar metanet från kor som antropogent men inte den koldioxid som bildas vid samma metans nedbrytning.

 

Några andra metanperspektiv

Det finns en rad andra förhållanden rörande hur man räknar metan som är värda att peka på. Man brukar dela upp metanutsläppen i antropogena (orsakade av människan) och naturliga. Och det är bara de extra, antropogena, utsläppen som anses bidra till växthuseffekten. Utsläpp från risodlingar och idisslare räknas som antropogena, medan utsläpp från vilda djur och våtmarker anses vara naturliga. Men håller verkligen ett sådant betraktelsesätt?

Det lilla jordbruk vi har ligger vid en sjö. För hundrafemtio år sedan sänktes sjön, vilket gjorde att våtmarker kunde dikas ut för odling. På liknande sätt har mycket stora arealer omvandlats från våtmark till åker. När man dikar våtmarker minskar man metanutsläppen men å andra sidan ökar koldixidutsläppen. Är inte arealen våtmark kontrollerad av människan på samma sätt antalet kor eller arealen skog? Regeringen har just beslutat att återskapa våtmarker blir metanutsläppen då antropogena? Om man dikar en våtmark för att odla våtmarksväxten ris, varför räknas utsläppen från samma mark som antropogena, medan de var naturliga förut? 

Det är svårt att få fram siffror på antalet vilda djur historiskt, men det är ingen vild gissning att det fanns väldigt många fler vilda djur tidigare, varav många var idisslare. Om vi ersätter hjortar med får, ökar vi verkligen utsläppen då? Det finns ungefär lika många älgar som dikor (dvs kor som föds upp för kött) i Sverige, och älgstammens storlek bestäms av människan, varför räknas dikornas utsläpp som antropogena men inte älgarnas? 

Det finns också en rad processer i jorden och naturen som påverkar metanets nedbrytning, främst metanoxiderande bakterier. Det finns teorier om att dessa kan spela en stor roll. 

När man på fullaste allvar föreslår att man skall slakta ut alla, eller delar av tamdjuren, har man inte undersökt konsekvenserna av detta för jordbrukssystemet eller hur de påverkar utsläppen från den mark som använts. Huvuddelen av kornas metanutsläpp kommer från konsumtion av bete och olika former av skörderester. Om de stora arealerna gräsmarker betas av vilda djur kommer dessa att släppa ut (lika mycket) metan. Om de inte betas kommer gräset att ruttna, ätas av termiter eller gräshoppor eller brinna upp i häftiga gräsbränder. Allt detta orsakar också växthusgasutsläpp, vilket gör att nettoeffekten på klimatet är mycket osäker. Endast en mindre del av världens gräsmarker är möjliga att omvandla till skogsmark, och även i det alternativet är de långsiktiga effekterna på klimatet osäkra.

Kander, Astrid, Blir det bara värre? Svensk klimatpåverkan under 200 år. Ur Svensk mosskultur från 1700 till 1950, Leif Runefelt, KSLA 2007


No comments :