För liten för vem då? För liten för vad då?

Tidningen ATL rapporterar 19 maj att Lantmännen kommer att sluta ta emot ett större antal grödor på sina anläggningar och ha färre mottagningsplatser för andra - allt för att "effektivisera flödet". Åtgärderna innebär att odlingen av vissa grödor helt kan upphöra och att odlingen av andra grödor koncentreras till allt färre områden. Det som drabbas allra mest av förändringarna är mindre gårdar och mångfalden i jordbrukslandskapet. I slutänden också mångfalden på våra tallrikar. 

En mycket liten bönodlare....

Lantmännen anses vara ett av Sveriges mest hållbara företag. Man skryter över lärkrutor och blommande fältkanter medan man eldar på en strukturrationalisering som är ett mycket större hot mot den biologiska mångfalden. Ironiskt nog skall man till exempel helt sluta ta emot åkerbönor, den böna som går bäst att odla i Sverige och ekologiska foderärtor som är ett alternativ till importerad soja. Detta trots att Lantmännen uttalar sig positivt om växtbaserad kost och proteinskifte. 

Lantmännen är sannerligen inte sämre än andra aktörer i branschen, snarast tvärtom. Trots allt prat om hur modern teknik kan möjliggöra mindre serier och kundanpassning är den stora trenden i ekonomin fortsatt koncentration till allt färre aktörer och alltmer likriktning och stordrift. Just nu går våra affärskedjor ut och låtsas att de bryr sig om den lokala maten, fast verkligheten är att deras affärsmodeller hela tiden driver åt motsatt håll. Skalan och inriktningen på lantbruket, livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln hänger helt enkelt ihop. Och allt eldas på av den internationella konkurrensen.

Ett sextiotal aktörer (inklusive undertecknad) i livsmedelskedjan skrev nyligen en debattartikel i Svenska Dagbladet där vi slår ett slag för den mindre skalans betydelse:

"Många lantbruk anses för små. För små för mejeriindustrin som anser att en gård med 30-40 kor ger för lite mjölk för att det ska vara lönt att hämta. För små för slakterierna som inte får fulla lastbilar och därför ger avdrag på priset till bonden. För små för grönsaksgrossisterna som hellre vill ha stora volymer och som fått grönsaksodlingen att koncentreras på några färre större odlare i södra Sverige eller helt ersättas av import.
Vissa livsmedelsföretag anses också för små. De har inte tillräckligt stora volymer för vare sig grossisterna eller för handeln. Det enda som egentligen får vara litet, är priset.
Men för livet på jorden är de små gårdarna och matproducenterna inte för små, då är de stora!
De är de många små gårdarna som formar mosaiklandskapet med sina små åkrar, betesmarker och skogar och det är detta varierade landskap som är hem åt så många arter. Det är i det småbrutna landskapet som stora delar av livets mångfald bor och det är denna biologiska mångfald som är en förutsättning för mänskligt liv.
De små gårdarna och matföretagen är heller inte för små för den gastronomiska mångfalden. Tvärtom är det bland de små livsmedelsproducenterna som vi hittar det som verkligen gör svensk gastronomi spännande – mikrobryggerierna, gårdsmejerierna, hantverkscharkuteristerna och stenugnsbagarna. Och det är ofta på de mindre gårdarna som man intresserar sig för gamla lantsorter av spannmål och andra grödor och lantraser, bland annat för att man söker en rikare bredd av smaker.
De små gårdarna och matföretagen är heller inte för små för att minska sårbarheten. Tvärtom är många små och mellanstora gårdar och livsmedelsföretag, utspridda över hela landet, en förutsättning för ett robust och uthålligt livsmedelssystem. Fler människor på landsbygden väver också ett starkare socialt och kulturellt nät. Ensam är inte stark. Det blir väldigt tydligt när en kris uppstår.
De små gårdarna är allvarligt hotade och därmed också mosaiklandskapet och den gastronomiska mångfalden. Under lång tid har Sverige fört en politik, oavsett partifärg, som har tvingat de små gårdarna att lägga ner. I stället för ett landskap med stor variation, har vi fått ett alltmer ensidigt sådant. De tidigare små åkerlapparna har slagits ihop till stora fält där det bara odlas ett fåtal grödor och på de tidigare betesmarkerna breder barrskogsplanteringarna ut sig. På bara några år har antalet hotade arter ökat med hela 11 procent, enligt Artdatabanken. Var femte fjäril är rödlistad. Nästan hälften av 253 undersökta fågelarter likaså. Det här är bara några av Sveriges bidrag till den globala massdöden av arter. Och förklaringen är enkel – det är det förändrade brukandet av våra marker som är orsaken. Och lösningen är därför också enkel – att främja en utveckling av fler små gårdar, inte färre. Små gårdar kräver också förädling och försäljningskanaler i samma skala.
Det är många människor som drömmer om att starta någon form av lantbruk eller livsmedelsproduktion i liten skala och en del förverkligar också sina drömmar. Merparten av Sveriges livsmedelsföretag är antingen små eller mikrosmå. Denna nyetablering väger dock inte upp den nedläggning som samtidigt pågår. Det finns därför all anledning att både främja fler nya små gårdar och företag, men också att bromsa nedläggningen av de som redan är etablerade. Det behövs fler, inte färre, matproducenter.
Det här ett upprop för att stoppa den förödande utvecklingen. Den biologiska och gastronomiska mångfalden behöver de små!
Det här kan du göra:
Kommun:
Främja det småskaliga jordbruket när det gäller exempelvis upphandling av livsmedel och stadsplanering. Använd kommunens småskaliga lantbruk som lärosäten – för barn och vuxna – och betala naturligtvis för det. Praktisera mosaiklandskap och mångfald på den mark som ni själva äger.
Livsmedelsföretag och handel:
Köp era råvaror/produkter från små mångfaldsjordbruk, gärna så lokalt som möjligt. Detta gäller även vid import.
Regering och riksdag:
Främja etableringen av mindre gårdar och livsmedelsproducenter, exempelvis genom skatteväxling.
Sätt ett mål för självförsörjningsgrad för olika baslivsmedel, inte bara nationellt utan också regionalt.
Öka ersättningen för att restaurera och upprätthålla igenväxta betesmarker, eftersom betande djur och gräsmarker är en nyckelfaktor för den biologiska mångfalden.
Ge Livsmedelsverket i uppdrag att främja småskaliga livsmedelsföretag och anpassa regelverket efter dem. Låt också Livsmedelsverket få ett uppdrag att främja svensk matkultur.
Stimulera etablering av små och mellanstora mejerier, slakterier, kvarnar och andra livsmedelsföretag i Sverige. I dag saknas det alternativ på många platser i landet.
Privatperson:
Fråga dina politiker vad de gör för att främja ett levande lantbruk, landsbygd och landskap. Handla från din egen lokala småbonde, från reko-ringar, andelsjordbruk, gårdsbutiker, mathantverkare, bondens marknad eller liknande."

Artikeln har följts av en facebookgrupp med namnet För liten för vem då?