En resa till framtidens jordbruk

-       Det är konstigt att namnen på alla domesticerade djur  — våra husdjur — används som svordomar, som något nedsättande. Det fick mig att tänka efter, vad beror det på? Det är tack vare djuren som vi har kommit så långt, vi kunde börja odla, vi fick gödsel och dragkraft. Nu är det nästan som om det är djurens fel att samhället hamnat så snett. Istället för att vara tacksamma och ödmjuka så utnyttjar vi dem; de ska producera mer och mer och det måste komma in så mycket pengar”

Så säger Cecile ´s Jongers, bonde på Ullberga gård i en intervju av Mats Ahlberg i boken Levande landskap. I boken möter man 11 olika jordbrukare på 8 olika gårdar av skilda slag (jag är själv intervjuad i boken).  Gemensamt för dem är att de tänker på landskapet, kulturen, djuren och lantbrukets villkor med ett bredare perspektiv än produktion och lönsamhet. Och så har de kor. Några av dem är rena kogårdar med mjölkproduktion där korna är det centrala. Där dagen och livet kretsar kring kornas rytm.

Andra har korna mest för deras värdefulla roll i växtodlingen. Niclas Dagman på Markusgården, vars huvudsakliga inriktning är odling av kulturspannmålssorter, berättar att han idag kan se skillnad i bördighet på de skiften på gården som hörde till en gård där mjölkproduktionen försvann 1988 och de skiften där korna försvann redan på tidigt 1960-tal. Numera har man dikor på gården.

Jordbrukarnas tankar runt gården, landsbygden, korna och livet blandas med kortare texter av Mats Ahlberg själv:

"Vad var det som hände? Vad var det som gjorde att levande landskap kunde förenklas till den grad? Att grisar och kycklingar lever inomhus och så kort tid som möjligt, utfodras och transporteras som vore de utan liv? Och korna kommer sällan längre ut på bete – hur kunde det bli så här? Landskapets musik har tystnat, minnena försvunnit och markernas språk blivit alltmer entonigt och enahanda. Här och var i landet finns det ändå bönder som försöker samarbeta med jorden, djuren och växterna. Kanske är det i själva verket där framtidens jordbruk tar form." 

Den texten i inledningen kan ses som en programförklaring för boken. Ordet programförklaring låter ideologiskt och propagandistisk, men tonen i boken är allt annat än propagandistisk. På ett mjukt och levande sätt leder Mats Ahlberg ändå in läsaren i tankar om var lantbruket är på väg, vilken roll djuren har — och vilken roll människorna har i att förvalta naturen.

Mycket handlar om det gamla landskapet, kultur och tradition men samtidigt andas många av intervjuerna framåtanda och nyskapande på olika områden. Vissa har byggt nya relationer till konsumenter, medan andra experimenterar med nya grödor eller brukningsmetoder. Också korna sköts på nya eller nygamla sätt. Niclas Dagman har dikor utomhus året runt och Cecile ´Jongers och hennes man Job Michielsen är en av de få mjölkgårdarna i Sverige som låter kalvarna gå och dia korna.

Coronapandemin har givit många en påminnelse om hur känsligt vårt samhälle är, hur alla förväntar sig att allt bara skall fungera och varukedjor som sträcker sig genom fler länder och hav alltid skall leverera allt det vi behöver – i tid. På detaljnivå har det gjort människor medvetna om att vår konsumtion av frukt och grönsaker i mycket bygger på att det finns folk som vill arbeta under villkor som den vanlige svensken inte kan tänka sig. De flesta svenskar skulle säkert inte heller acceptera de arbetsvillkor som de flesta av de som intervjuas i boken har.

Många framstegsideologer säger med en ryggmärgsreflex att ”vi kan inte gå tillbaks”.  Och det är självklart att allt inte kan, eller bör, ”bli som förr”. Samtidigt är det påtagligt hur mycket av sådant som är ”gammalt” som kommer igen. Cirkulär ekonomi och förnyelsebar energi låter ju nytänkande, men bygger ju på urgamla principer. I energidebatten talar man ibland om att man skall anpassa konsumtionen av el till tillgången och att lagra energi. Att anpassa verksamheten till energiflöden var i själva verket en helt grundläggande princip för mänskliga samhällen innan de fossila bränslena, och att lagra mat är självklart lika viktigt som att lagra energi. Ja, det är ju egentligen energilagring det handlar om det med.

”Ekologiskt jordbruk”, som bland annat Marianne Schönning, en annan av bokens bönder, varit med att skapa som ett modernt marknadskoncept, bygger i mångt och mycket på gammal kunskap, kombinerad med modern vetenskap. Boken har undertiteln ”en resa till framtidens landskap” Mindre gårdar i ett levande mosaiklandskap med lokal livsmedelsförädling och direkta relationer till konsumenterna är den mest resilienta basen för matproduktionen man kan tänka sig. Sådana gårdar som beskrivs i Levande Landskap. Den som påstår att en högteknologisk produktion byggd på globala försörjningskedjor är den bästa förutsättningen för en trygg livsmedelsproduktion har en mycket tung bevisbörda.