Ekoglobaliseringen

Den storskaliga ekologiska marknaden går i den konventionella marknadens fotspår - helt i linje med frihandelns logik - där man handlar där det är billigast och säljer där det är dyrast. Europeiska ekologiska grisar och veganer har betydligt högre köpkraft än kinesiska grisar och togoleser.

Det är inget nytt att den ekologiska marknaden är global och att produkter handlas kors och tvärs över gränserna. Redan på 1970-talet (kanske tidigare) kunde man köpa importerade ekologiska produkter i Sverige och när vi bildade Krav 1985 ställdes vi mycket snabbt inför frågan om vi skulle kunna Krav-märka importen. Efter viss vånda och viss debatt blev svaret ja och jag tror att importerade produkter kunde kravmärkas redan 1987.

Under 1990-talet och 2000-talet jobbade jag i stor utsträckning med att hjälpa producenter i utvecklingsländer med att exportera ekologiska produkter till de växande ekologiska marknaderna i Europa, USA och Japan, bland annat i det mycket framgångsrika EPOPA-programmet finansierat av Sida. Så jag vet att den ekologiska handeln innebär intressanta kommersiella möjligheter för producenter i tredje världen. Är den hållbar? Det vete tusan.

Handel med vissa livsmedel har förekommit i årtusenden och kommer säkert att förekomma i framtiden också. I viss utsträckning kan handel kompensera för brister i klimat eller annat och på så sätt ge oss en bättre kost, och visst kan exotiska kryddor ge maten smak, för att inte prata om kaffe, te och choklad.  

Men större delen av handeln har inte med det att göra utan det handlar om stora volymer som skeppas över världshaven för att industrin skall spara några ören. Det är med viss sorg jag ser att handeln med ekologiska produkter går i samma fotspår som handeln med konventionella produkter.

EU-kommissionen har just publicerat intressant statistik över importen av ekologiska produkter till EU. 2019 importerades 3,2 miljoner ton ekologiska jordbruksprodukter till EU. En stor del av importen är typiska råvaror som spannmål, oljekakor, vegetabilisk olja och socker. Tropisk frukt är den enskilt största kategorin med en dryg fjärdedel av importen följt av oljekakor. De största exportländerna är (i fallande ordning) Kina (13 %), Ukraina (10 %), Dominikanska republiken (10 %), Ecuador (9 %), Peru (7 %), Turkiet (7 %), Indien (5 %), Colombia (3 %), Kazachstan (3 %) och Brasilien (2 %).

Man slås av det smått absurda i att Kina står för nästan hela exporten av oljekakor till EU, och att dessa är nästan uteslutande sojamjöl som används som djurfoder. Det absurda är att Kina samtidigt är världens i särklass största importör av soja och sojakakor som främst används för den enorma svinuppfödningen (hälften av alla världens grisar finns i Kina). För frihandelsentusiasterna är detta sannolikt bara ytterligare ett bevis på att handeln fungerar precis som den skall. Europeiska ekologiska grisar har säkert högre köpkraft än de kinesiska grisarna (eller deras herrar). Men jag tycker det är tragiskt att den ekologiska djurhållningen gör sig strukturellt beroende av importerat foder. 

Men det är inget unikt för den ekologiska animalieproduktionen. En annan intressant uppgift som sticker ut är att Togo är den främsta leverantören av ekologiska sojabönor till EU-marknaden, med 35 000 ton. Med tanke på att den genomsnittlige EU-medborgaren konsumerar ungefär dubbelt så mycket protein som den genomsnittlige togolesen är det ytterligare ett uttryck för handelns obönhörliga logik – att det är den som har råd som får äta sig mätt.

*

Det här inlägget har ett kritiskt öga till importen av ekologiska produkter, men det betyder absolut inte att den är ”värre” än handeln med jordbruksprodukter i stort. Det är snarare tvärtom. Ekologiska produkter motsvarar ungefär 2 % av den totala importen, dvs lägre än marknadsandelen för ekologiska produkter inom EU. Och även om importen av 400 000 ton ekologiska oljekakor låter mycket så är den totala importen av oljekakor till EU cirka 20 miljoner ton och utöver det importeras stora kvantiteter oljeväxter som pressas till olja inom EU och ger stora mängder oljekakor. Den konventionella djuruppfödningen importerar således 75-80 gånger så mycket oljekakor som den ekologiska. Jag saknar siffror på EU nivå för storleken på den ekologiska djuruppfödningen för att kunna jämföra dessa siffror i proportion till uppfödningens omfattning. För att vara meningsfull skulle den också behöva vara djurslagsuppdelad.

Den globala marknaden för ekologiska produkter skiljer sig inte, tyvärr, på något avgörande sätt från marknaden för konventionella produkter i hur den fungerar. Möjligen är den ännu mer elitistisk eftersom skillnaden i inkomst mellan de genomsnittlige producenten och den genomsnittliga konsumenten sannolikt är ännu större.