Lustgas: den stora datatvätten

Lustgas: den stora datatvätten

Beräkningarna av utsläppen av lustgas och metan och hur de bidrar till växthuseffekten är skakiga och har mycket stor osäkerhet. Det får anses vara en form av datatvätt när man tar dessa orena data och har dem som underlag för granskad forskning som gör anspråk på att kunna säga hur stora växthusgasutsläppen är från vårt jordbruk och vår kost. 

En forskningsartikel från Brasilien redovisar den hittills enda forskning som faktiskt mätt lustgasavgång från kors urin på betesmark i Brasilien. Hittills har Brasilien använt FN:s klimatpanels (IPCC) standardfaktorer för beräkningarna av lustgasavgång från betesmarken. Denna artikel finner att 0,2 % av kvävet (N) omvandlas till lustgas, vilket är en tiondedel av de utsläpp som IPCC har som standard. IPCC självt anger att utsläppen kan variera mellan 0,7 % och 6 % av totalt N i gödsel och urin, men när det inte finns mätningar används 2 %. I ett slag har lustgasutsläppen från Brasiliens 200 miljoner kor som går på bete minskat med 90 %. Snacka om utsläppsminskning!

Och det är inte bara i Brasilien som verkliga mätningar ger helt andra resultat än schablonerna. Forskning i Storbritannien visar att de verkliga utsläppen från urin och gödsel är mindre än en fjärdedel av IPCC:s standardvärden. När Nya Zeeland räknade om lustgasutsläppen baserat på mätningar av verkliga utsläpp istället för IPCC:s standardiserade emissionsfaktorer minskade mjölkproduktionens lustgasutsläpp med 60 %.

En meta-analys av 422 studier av lustgasutsläpp från åkermark som gödslats med naturgödsel eller konstgödsel kommer fram till att utsläppen från mark som gödslats med kompost är avsevärt mindre än IPCCs standardfaktorer och utsläppen från mark som gödslats med konstgödsel och flytgödsel betydligt större än IPCCs beräkningar.

Annan forskning visar att det inte alls är ett linjärt förhållande mellan tillförd N och lustgasutsläpp, vilket också förutsätts i de olika modellerna. Man antar således exempelvis att lustgasutsläppen blir lika stora per kg N när man tillför konstgödsel eller gödsel oavsett gödselgiva. Men forskning visar att utsläppen per kg N ökar med ökad gödselgiva. De stora utsläpp som idag tillskrivs djur som betar naturbetesmarker är därför sannolikt mycket överdrivna, medan utsläppen från intensivodlade grönsaker eller spannmål underskattas.

Det är oroande att forskare använder IPCC:s standardsiffror för lustgasutsläpp (och metan) till underlag för beräkningar av utsläpp av koldioxidekvivalenter per kg kött, eller per kg morot eller per kg vete. Eller för att jämföra utsläppen av växthusgaser från ekologiskt odlat vete i förhållande till konventionellt odlat.

Det är ännu mer skrämmande att det sedan finns forskare som använder dessa så kallade livscykelanalyser och bygger modeller som påstås visa hur stora växthusgasutsläpp som svenskarnas livsmedelskonsumtion innebär, eller hur stora utsläppen är från det svenska jordbruket. Ofta presenteras resultaten med decimalers noggrannhet. 

Modellerna och uträkningarna må vara hur bra som helst, men om indata är så skakigt borde inte resultaten presenteras som fakta utan som diskussionsunderlag eller liknande. Det blir som en sorts motsvarighet till pengatvätt. Man tar oren data och förvandlar dem till ren granskad forskning.

*

När man förbränner en kolatom bildas en molekyl koldioxid, som i sin tur väger 3,66 gånger mer än kolatomen. Detta enkla förhållande gör det lätt att beräkna hur stora CO₂ utsläppen blir vid förbränning av kol, olja eller gas. I jämförelse med detta är metanets och lustgasens kretslopp oerhört komplicerade, och det är verkligen svårt att generalisera data på det sätt som görs. 

I fallet med koldioxidutsläppen är det uppenbart att huvuddelen av utsläppen kommer ifrån fossilt kol och att mänsklig verksamhet är huvudorsaken till utsläppen. I fallet med metan och lustgas försöker IPCC göra en tydlig skillnad mellan antropogena och icke antropogena utsläpp.

För lustgas anses de antropogena utsläppen av kväve från jordbruket motsvara knappa 40 procent av alla lustgasutsläppen från land. Jordbruket upptar emellertid en nästan lika stor andel av landytan och det måste anses rätt sannolikt att den mark som nu är åker och betesmark skulle ha avgivit avsevärda mängder lustgas även utan jordbruket, på samma sätt som den mark som inte används för jordbruk avger stora mängder lustgas. Att kalla alla jordbrukets lustgasutsläpp för antropogena blir därför gravt missvisande.

Det stora tillskottet av kväve till det biologiska systemet är konstgödseln följt av lustgas som bildas som biprodukt vid förbränning. Att minska tillförseln av kväve via konstgödsel förefaller vara den helt avgörande åtgärden för att minska jordbrukets utsläpp av lustgas. Det skulle också ge kaskadeffekter i jordbrukssystemet. Antalet spannmålsuppfödda djur som gödtjurar, kyckling och gris kommer att minska och kväveinnehållet i djurgödseln kommer också att minska. Lustgasutsläppen från djurhållningen kommer därför att minska kraftigt om tillförseln av konstgödsel begränsas kraftigt.  

Först publicerad 2 maj 2018, uppdaterad 30 december 2019.