Vi kan inte driva ett hållbart jordbruk där vi
isolerar djur och växtodling från varandra, eller där vi isolerar människorna från
de naturliga kretsloppen.
Det är i de mest rationella
jordbruksbygderna som landsbygden är minst livskraftigt. Den nuvarande
jordbrukspolitiken och större delen av jordbruksnäringen är inställd på
fortsatt strukturrationalisering Man är besatt av internationell
konkurrenskraft. Men, internationell konkurrens borde inte styra hur vår mat produceras,
hur vi sköter våra djur och det landskap vi lever i. Frihandeln begränsar
starkt våra möjligheter att utveckla jordbruket i en miljövänlig riktning.
Ann-Helen Meyer
von Bremen och Gunnar Rundgren föreslår istället att vi skall bygga vidare på
den kraft och energi som vuxit fram i olika former av relationsmat.
Ett fördjupat intresse och förståelse för hur mat blir till leder i de flesta
fall till en mycket bättre kost, både för hälsan och miljön. Lokal och regional
mat kan också blomstra i dessa nya samverkansformer. En lokal ekonomisk
utveckling gynnas istället för globala handelskedjor.
Vi behöver
avveckla konstgödseln och de fossila bränslena, utöka betesmarken och anpassa djurhållning
och växtodling till de ekologiska förutsättningarna. Vi behöver många fler,
inte färre människor som är engagerade i jordbruk, mathantverk och naturresursförvaltning.
Då får vi också en levande landsbygd.
Se videon, eller läs vår strategi
för den goda maten.
No comments:
Post a Comment