Effektivitetsfällan

Vi lever i en kultur där orden effektiv och produktiv är i det närmaste oantastliga, det är alltid bra att vara effektiv och produktiv. Men alltför sällan redovisar den som använder orden vad de egentligen menar i sammanhanget, och vilket pris effektiviteten kan tänkas ha. Istället för att minska det mänskliga arbetet i matproduktionen borde vi öka det.

En grupp forskare i Spanien har studerat det spanska jordbrukets utveckling 1960 till 2008 och konstaterar att medan arbetsinsatsen minskat kraftigt har användningen av inköpta insatsmedel ökat enormt, medan den totala produktionen ökat i relativt liten omfattning. I artikeln The agrarian metabolism as a tool for assessing agrarian sustainability, and its application to Spanish agriculture (1960-2008) i tidskriften ECOLOGY AND SOCIETY, januari 2018, visar de att användningen av extern (fossil) energi och andra industriprodukter ökade fem gånger och importen av foder från andra länder (huvudsakligen soja och majs från Latinamerika) ökade hela femton gånger, medan insatsen av mänskligt arbete minskade till en femtedel. Trots den massiva ökningen av insatta resurser i produktionen ökade den totala produktionen av biomassa i jordbruket endast 17 procent. 

Under perioden industrialiserades och intensifierades det spanska jordbruket och ett relativt traditionellt jordbruk ersattes med ett marknadsinriktat och specialiserat jordbruk. Grönsaksodlingen och grisproduktionen har ökat särskilt mycket. Spanien har idag flest grisar i Europa och är också den största producenten av grönsaker. Antalet svin har tiodubblats sedan 1960. Både grönsaksodlingen och grisproduktionen använder mycket externa resurser. För grönsakerna är det bevattning, konstgödsel och bekämpningsmedel samt enorma mängder plast. Grisproduktionen använder stora mängder foder, varav mycket odlas i Spanien, men mycket stora mängder importeras.  

Stora arealer betesmarker och åker har övergivits, mer än tre miljoner hektar vardera under perioden, medan den kvarvarande marken används mer intensivt för kommersiell produktion. Odlingen av baljväxter har minskat och växtföljderna har inriktats mer på spannmål. Användningen av konstgödsel har ökat och kväveläckaget har ökat kraftigt (se bild av kväveflödena). 

Genom den massiva importen av foder har mängden gödsel ökat kraftigt, men trots detta har markens bördighet och kolinnehållet i jorden inte ökat. Forskningen har inte studerat vilka effekter exporten av foder från stora monokulturer av soja och majs har haft i de exporterande länderna, men det är ingen vild gissning att marken där utarmas kontinuerligt genom de stora linjära flödena av näringsämnen. 

Utöver en viss ökning av skörden har skogsmarken ökat betydligt i Spanien, eftersom en hel del mark som övergivits blivit skog. Att åker blir skog har sannolikt positiva effekter både för biologisk mångfald och för kolinlagring (fast i områden med döende jordbruk kan det trots allt vara positivt att åkrar finns kvar, i Spanien som i Sverige). Omvandlingen av betesmark till skog är dock mindre positiv. Den biologiska mångfalden i betesmarken är ofta mycket stor, t.ex. i dehesa systemen. Kolförråden i spansk betesmark är också större än i skogsmarken och i stora delar av Spanien brinner skogen lätt om inte djur går där och betar. 

Utvecklingen i Spanien bekräftar att de sätt vi oftast mäter effektivitet på, antingen i ökad avkastning per satsad krona eller producerad mängd per arbetad timme är mycket bedrägliga sätt att vara "effektiv" på. Istället för att använda mer energi, konstgödsel, bekämpningsmedel och mindre arbete, behöver vi använda mer arbete och mindre externa insatsmedel. Då kan vi få ett levande landskap och ett livskraftigt lantbruk.

(lite mer data från forskningsartikeln finns att läsa på engelska här)