Jag funderar på hur det kommer sig att den som producerar mest på en viss bit mark i dagens läge framställs som miljövänlig och klimatsmart. Förut resonerade man tvärtom, då "sög man ut" marken eller "skövlade" skogen.
Att man producerar mycket på en bit mark betyder nästan alltid att man lämnar mycket litet till andra livsformer, och att man tar resurser från andra platser.
Det gäller skogsbruk precis som jordbruk. Extremfallen är inomhusodlingar av växter, labbodlat kött, inomhusodling av fisk där det inte finns någon natur som kan samexistera med vår "produktion". Och allt som behövs för produktionen skeppas in.
Det gäller också de betande djuren som får höra att de skadar klimatet medan den industriuppfödda kycklingen, intensivodlade sojan eller monokulturvetet är klimatsmarta. Att det är "ineffektivt" med naturbetande djur beror på att de lämnar så mycket plats åt annan natur.
No comments:
Post a Comment