Om man inte vill äta kött, har gott om
pengar, inte orkar planera en vegetarisk kost samt struntar i gastronomiska
upplevelser, närodlat och ekologiskt kan de nya vegokötten vara en god idé. För
alla andra finns det bättre alternativ.
1985 skrev Marit Paulson boken Den stressade
potatisen och året därpå Riktig mat (tillsammans med Monica Hörner). Marit var den tidens Mats-Erik Nilsson och gick hårt åt
matfusket. Hon angrep bland annat charkindustrierna för att de använde
köttklister och att korven innehöll så lite kött.
Men tiderna förändras. Marit gick vilse i
EU-parlamentets korridorer och idag skryter fabrikanterna över att deras korvar
innehåller lite kött. Scan säljer till exempel Korvish och Järpish vilka
innehåller hälften grönsaker. Bensinbolaget Preem anser sig bidra till
minskningen av växthuseffekten genom en klimatsmart korv: ” Vår nya kabanoss
har hälften så stor klimatpåverkan som vår vanliga varmkorv genom att vi har
sänkt kötthalten med 50%.” Man har dock inte sänkt fossilhalten i sin bensin i
samma utsträckning.
Det är självklart inget fel i att blanda ut
korven med grönsaker. Korv har i alla tider gjorts med allt möjligt, korngryn,
potatis, svål och lungor. Men det är bra om man är lite kritisk till alla dessa
försök att rida på folks miljömedvetenhet. Företagen
har lyckats spinna det som tidigare var ”fusk” (utan att egentligen vara det)
till att vara ”klimatsmart” (vilket
oftast är obevisat), och samtidigt ökat sina marginaler eftersom köttet är den
dyraste ingrediensen – snacka om win-win…
En kategori av produkter som verkligen skulle
må bra av granskning är de vegetariska och veganska kött och
mejerialternativen. Coop:s Mersmak
påstår att man ”synar” dessa i det senaste numret. Men den ”syningen” är en
okritiskt upprapning av tillverkarnas påståenden. Däremot har senaste numret av
Allt om mat något
som ger skäl för att kallas granskning.
Jäv medges - jag är gift med skribenten,
Ann-Helen Meyer von Bremen! Jag hjälpte
henne också med lite bakgrundsresearch och satte ihop nedanstående tabell. Den
innehåller en rad olika ”vegokött” men också vanligt kött samt bönor som
jämförelse. Tabellen grundar sig på varor som fanns hos en stor matleverantör
på nätet.
Det är
slående hur dyra de veganska produkterna är. Många är
betydligt dyrare per kg än ekologisk köttfärs. Eftersom dessa produkter
marknadsförs som proteinrika produkter är det inte orimligt att jämföra priser
per gram protein. Det gör dem ännu dyrare. Inget slår förvisso priset på den
hängmörade ekologiska ryggbiffen, men jag tror heller inte att något av
vegokötten kan anses vara en jämförbar produkt.
Att jämföra med konventionell blandfärs vore
kanske det mest ”rättvisa”. I tabellen nedan kan man jämföra priser per gram
protein med ekologisk nötfärs eller med färdiga konventionella köttbullar*. Då
ser man att produkter som Oumph och Tzay är 55 % - 70 % dyrare än ekologisk
köttfärs. Och man betalar tre gånger så mycket för proteinet i dessa processade
produkter som för proteinet i Saltå Kvarns torkade vita bönor.
Det mest absurda exemplet är Astrid och
Apornas ”ost” som faktiskt inte innehåller ett endaste gram protein. Produkten
kostar 170 kronor kilot trots att den enbart innehåller kokosfett, stärkelse
och vatten, förutom en lång rad tillsatser! Proteinet i en vanlig herrgårdsost
är nästan lika billigt som proteinet i bönor.
Tillverkarna av vegoköttet och deras fan-club
brukar hävda att det är mycket mer effektivt med vegetabiliskt protein, att det
är mer miljövänligt och resurssparande. Men om detta är sant borde ju
produkterna rimligtvis vara mycket billigare än animalieprodukterna. Eller så
är fabrikanternas marginaler hutlösa.** Jag håller på att förklaringen är både
att företagens marginaler är hutlösa och
att den omfattande industrieall bearbetningen faktiskt kostar en hel del. Råvaran till sojaprodukterna, sojamjöl, kostar
ungefär 3 kronor kilot så det är tydligt att det inte är bönderna som tjänar
pengar på vegokött.
Det finns en
annan faktor som kan spela viss roll. Produktionen av olika jordbruksprodukter
betalar inte sina verkliga kostnader: skador på miljön eller vår hälsa
inkluderas inte i priset. Om de gjorde det skulle prisförhållandena kanske se
annorlunda ut. Jag skrev nyligen en artikel om detta. Det är inte möjligt att räkna ut dessa för
soja och kött och jämföra eftersom storleken på de kostnaderna varierar mycket
beroende på var man producerar och hur man producerar. De externa kostnaderna
för sojaodling är genomsnittligt betydligt mindre än för griskött eller
kyckling som föds upp med soja och spannmål, men kanske inte mindre än
kostnaderna orsakade av betes och vallbaserat nötkött (vilket beror helt på hur
man värderar metangasavgången från korna).
Det är intressant att se hur den
konventionella kycklingens proteinpris är bara marginellt högre än det
billigaste proteinet i sammanställningen, Saltås bönor. Det säger en del om hur
”effektiv” den konventionella kycklingproduktionen är. Den ”effektiviteten”
sker på bekostnad av kycklingarna, miljön och kanske av vår hälsa.
Utöver att den industriella bearbetningen av
sojan kostar pengar så kan den göra att mycket av de påstådda miljöfördelarna
försvinner. Det faktum att sojabönor (om de inte kommer från skövlad skog eller
savann) har relativt litet klimatavtryck betyder inte automatiskt att de hårt
processade sojaproteinerna också har det. Det finns forskning som visar att klimatpåverkan
av sojaprotein kan vara mycket större än för kyckling, i klass med nötkött.
Företagen brukar också hävda att deras soja
inte orsakar andra miljöproblem (avskogning, GMO, bekämpningsmedel, förlust av
biologisk mångfald) till skillnad mot den soja som används som djurfoder. Men
det argumentet stämmer endast så länge som konsumtionen av sojaproteiner är
marginell. Mina
beräkningar visar att om man skulle
ersätta alla animalier med sojaproteiner skulle man behöva lika stora arealer
av soja. Utöver detta så är sojan i de granskade vegokötten konventionellt
odlad, dvs även om den inte kommer från Brasilien är den knappast ”miljövänligt
odlad”.
Det mesta vegokött — Oumph är ett undantag —
är också fullt av tillsatser vilket syns i nedanstående tabell. Det saknas idag
kunskap om det eventuellt bildas oönskade ämnen vid framställningen av
vegokött. Den senaste tidens larm om innehåll av 3-MCPD och glycidylester i
vegetabiliska oljor visar att hårdhänt processning av helt vanliga produkter
kan ha högst oönskade biverkningar. Proteinhydrolysat,
sådant som finns i Hälsans köks veganbullar, har visat sig innehålla 3-MCPD och
det gäller också sojasås.
Min granskning här sträcker sig inte till en
seriös provsmakning. De två vegokött jag prövat var fullt ätliga men
sannerligen inte värda sitt pris. Man måste verkligen sakna kött eller tro att
maträtter måste imitera kötträtter för att vara aptitliga för att vara
motiverad att äta det.
Summa summarum kan jag hålla med Ann-Helen när
hon skriver:
”Att
äta mer vegetariskt i form av baljväxter, rotfrukter och kål, gärna ekologiskt
odlade i Sverige, är utan tvivel ett bra miljöval. Vegetariska helfabrikat
baserade på importerade, konventionellt odlade råvaror är däremot inte alltid
ett lika självklart miljöval.”
———————
* Det är intressant att se att ekologisk
nötfärs inte är en dyrare proteinkälla än konventionella köttbullar. Det visar
med all tydlighet vad den industriella bearbetningen gör för kostnaderna och
att de flesta nog skulle ”ha råd” med ekologiskt om de köper råvaror.
** När de här produkterna var marginella och
nya kunde det höga priset förklaras med just det, smala produkter med liten
marknad blir alltid dyra. Men idag måste de flesta av produkterna vara stora
nog för att ha skalfördelar.
4 comments:
Bra genomgång Gunnar!
Synd bara att du inte nämner naturbetade animalier, för de står sig väldigt bra i miljömässig jämförelse med det mesta antar jag.
Jag försökte undvika att göra inlägget till ett allmänt animaliskt kontra vegetariskt inlägg, utan verkligen fokusera på de vegetabiliska "animalierna". Det finns ju mycket mer man kan skriva om det. Det finns mycket kritik att rikta mot den storskaliga djurindustrin och det finns gott att skriva om småskalig djuruppfödning. Men det får bli en annan gång.
Intressant inlägg. Om du visar klimatpåverkan CO2e per kg protein visas ett nytt mönster som kommer att vara avgötande för att stabilisera klimatet. Då kommer bönorna från Saltå gynnas och köttet missgynnas rejält.
Helt avgörande för att stabilisera klimatet är att sluta använda fossila bränslen....
Det är ingen tvekan om att oprocessade bönor är bland det "bästa" man kan äta ur klimatsynpunkt, det sägs ju också i slutklämmen. Men inlägget handlade inte om den - i mitt tycke tröttsamma alltför förenklade och missriktade - diskusionen om animalier ELLER vegetabilier utan om de nya industriella vegokötten.
Post a Comment