Sunday 9 April 2017

Statlig maktfullkomlighet och lantbrukarnas vanmakt

Hanteringen av utbetalningen av jordbruksstöden är ett flagrant exempel på maktmissbruk och total brist på hänsyn till jordbrukarnas situation. Det värsta är att det fortgår och fortgår och fortgår. Vissa ersättningar för 2015 har fortfarande inte betalats ut. Vilken annan grupp skulle tåla det?

Som de flesta nog vet utgår det ju en del del "stöd" till jordbruket. En del av dessa stöd är ersättning för nyttor som jordbruket levererar, t.ex. genom att hålla betesmark öppen. Som ni kan se av bilden (från Jordbruksverkets hemsida i förrgår) är det en rad stöd från 2015(!!!) som fortfarande inte har slutbetalats av Jordbruksverket. Verket skriver självt att något av stöden kanske inte kommer slutbetalas förrän 2018. 


Allt skylls i vanlig ordning på datasystemen. Men om systemen inte fungerar kunde man ju använda penna och papper, det är ju hundratals (kanske tusentals?) människor som arbetar med de här stöden. Det finns helt enkelt inga acceptabla ursäkter för en sådan här hantering.

Dessa förseningar är oerhört frustrerande för de drabbade. Ibland är företaget helt beronde av dessa intäkter och man tvingas söka dyra lån eller släpa efter i betalningar till leverantörer. Inte får man någon ränta från staten heller. Ibland betyder det att planerade investeringar får skjutas på framtiden. För vår lilla gård är inte de uteblivna intäkterna i sig någon katastrof, vi har andra inkomster. Men jag blir väldigt provocerad av den oerhörda nonchalans som detta innebär.

Det är obegripligt att man kan behandla en yrkesgrupp på det viset. Och det är självklart ännu mer oaccptabelt när man i kontakter med myndigheter ofta uppmanas att göra det eller det innan ett visst datum, annars hotar böter eller andra sanktioner. 


Krav har rests att lönen borde hållas inne i två år för det ansvariga stadsrådet, Sven-Erik Bucht, och Jordbruksverkets Generaldirektör Leif Denneberg och det är inte orimligt. I vilket fall som helst kunde de få ett lämpligt löneavdrag för grav försumlighet. Eller så kunde de ställa sina poster till förfogande. 

1 comment:

Anonymous said...

Denna ansvarsfrihet som finns i det offentliga är farlig. Nu efter några generationer tjänstemän med denna frihet är, "jag får min lön ändå", "tjänar de inte pengar får de väl byta jobb och flytta" respektive " jag har familj och lån och måste också leva"-mentaliteterna enorma. Skall landet fungera måste befogenheter och ansvar balanseras inom det offentliga. Men det är ingen som släpper sina privilegier självmant.