Livsmedelsstrategin - nu är den här

Jaha, nu har regeringen lagt propositionen för livsmedelsstrategin. Skall läsa och återkomma med analys och kommentar. 

OBS, detta är fortfarande ett förslag som skall behandlas i Riksdagen, så det finns fortfarande ett - litet - utrymme att påverka den....


Ladda ner kortversionen. 


http://www.regeringen.se/livsmedelsstrategin

Allt kött är gräs

Nästan två tredjedelar av det lantbruksdjuren äter är gräs.Av djurens foder är det 54 % som kommer från betesmarker, 10 % som kommer från gräs som odlats på åkermark, 16 % kommer från grödor som odlats för foder samt avfall från livsmedelsindustrin och 20 % är skörderester. 

Det förekommer många påståenden om hur stor del av åkermarken eller jordbruksmarken som används för att producera foder. Ofta blandas åkermark och betesmark ihop och data från olika länder blandas med globala data, vilket gör det svårt att förstå sammanhangen. För att kunna jämföra olika flöden behöver de standardiseras till jämförbara enheter. Den viktigaste byggstenen i levande organismer, kol, är den enhet som är mest lämpad för ändamålet*.

På senare tid har det kommit flera beräkningar** av dessa flöden. Den senaste är Biogenic carbon fluxes from global agricultural production and consumption publicerad i Global Biogeochemical Cycles 2015. En översikt av de viktigaste flödena ser ut så här uttryckt i miljoner ton (Tg) C per år.

	Totalt	Till djur	Till mat	Biodiesel & Industri och förluster
Skördat i grödor	1958	627a	686	645
Skörderester till foder (halm)	492	492
Betesmarker	1308	1308
Totalt	3758	2427	686	645

a. Varav 391 fodersäd, soja, samt livsmedelsbiprodukter (drank, kli, melass osv) och 237 hö och ensilage.

Av djurens foder är det således 54 % som kommer från betesmarker, 10 % som kommer från gräs som odlats på åkermark, 16 % kommer från grödor som odlats för foder samt avfall från livsmedelsindustrin och 20 % är skörderester.  Av de total 2425 miljoner ton kol som djuren äter blir endast 110 miljoner mat till människor.

Detta betyder å ena sidan att de som avfärdar betesdrift som ointressant i ett större sammanhang med argumentet att en liten del av djurens foder kommer från sådana betesmarker har fel. Å andra sidan bekräftar det bilden av att djurens omvandling av foder till mat är ”inffektiv”. Enligt dessa siffror är det bara en tjugondel av det djuren äter som blir till människomat.

Verkligheten är dock mer komplex. Höns och grisar äter det mesta av den lättsmälta fodersäden och livsmedelsbiprodukterna. Deras omvandling av dessa fodermedel är ”effektiv”. Och livsmedelsbiprodukterna kan vi inte, eller vill vi inte, äta, så utan djur skulle de gå till spillo.

Idisslare som kor och får kan smälta gräs, vilket vi inte kan, men precis som alla processer har den ett (energi)pris. Mycket av gräsets energi går åt i själva matsmältningsprocessen. Kor bär omkring på ett mindre badkar (våmmen) fyllt med mikroorganismer som gör det mesta jobbet, men de vill också ha betalt. Korna själva och mikroorganismerna i våmmen tar större delen av fodret; vi människor får bara några procent.

Skillnaderna i foderomvandling belyser också skillnaden i ”utnyttjandegrad” eller exploateringsgrad. Modern mjölkproduktion har en väldigt mycket högre effektivitet än andra änden av spektrumet - extensiv pastoralism. Samernas renar och mongolernas får växer långsamt och är synnerligen ineffektiva, men de lever ett liv som är relativt likt deras vilda släktingars.

Man kan fundera över om minskad effektivitet helt enkelt är det pris vi får betala för att ge plats för andra livsformer. Eller tvärtom, ju mer vi driver effektiviseringen desto mindre plats blir det för andra livsformer och deras behov. 

Bilden nedan från, Biogenic carbon fluxes from global agricultural production and consumption, ger en annan mer detaljerad bild av samma data.

*Varför mäta kol?

Att redovisa vikt är mindre lyckat eftersom olika jordbruksprodukter har väldigt olika vattenhalt och näringsinnehåll, enklast begripligt genom att jämföra en gurka med palmolja eller biff.Det kan finnas skäl att räkna protein eller fett, men det rimligaste är kanske att jämföra energiinnehåll. Detta uttycks oftast i kalorier. Men om man skall räkna på skördarnas användning är det rimligare att räkna med innehållet av grundämnet kol, som är den viktigaste byggstenen i all de biologiska produkterna, och bäraren av energiinnehållet. Kalorier förlorar sin mening om vi pratar om bomull och cellolosarika foder som gräs och halm eftersom dessa inte är smältbara för oss människor. Olika jordbruksprodukter innehåller mellan 40 % och 75 % kol i torrsubstansen, de kaloririka fetterna mest. 
 ** Andra liknande beräkningar:

Herrero, M., P. Havlík, H. Valin, A. Notenbaert, M. C. Rufino, P. K. Thornton, M. Bluemmel, F. Weiss, D. Grace, and M. Obersteiner (2013), Biomass use, production, feed efficiencies, and greenhouse gas emissions from global livestock systems, Proc. Natl. Acad. Sci. U.S.A., 110(52),

20,888–20,893, doi:10.1073/pnas.1308149110.

Krausmann, F., K.-H. Erb, S. Gingrich, C. Lauk, and H. Haberl (2008), Global patterns of socioeconomic biomass flows in the year 2000: A comprehensive assessment of supply, consumption and constraints, Ecol. Econ., 65(3), 471–487, doi:10.1016/j.ecolecon.2007.07.012.

Litet intermezzo

Eftersom regeringen skall lägga en proposition om livsmedelsstrategin på måndag tar jag en liten paus i inläggen om strategin tills jag hunnit läsa den proppen.

Blandat mottagande av Livsmedelsstrategin

Lantbrukets företrädare är försiktigt positiva till den föreslagna livsmedelsstrategin, medan representanter för senare delen av livsmedelskedjan känner att den inte gäller dem.  Oklarheter i strategin påtalas av representanter från handeln och konsumenterna samt miljöorganisationer.

Det står klart att det inte bara är de politiska partierna (Livsmedelsstrategin: vem vann?) som tolkar innehållet i strategin rätt olika. 

Tror du att livsmedelsstrategin kan leda till ökad lönsamhet för de svenska mjölkbönderna frågar ATL Arlas ordförande Åke Hantoft.

– Jag tror inte den kopplingen är relevant. Det är marknaden som avgör lönsamheten.

Detta står i direkt motsats till den syn som finns I LRFs officiella pressmedelande där man skriver: “En tydlig förändring som LRF välkomnar är att konkurrenskraft och lönsamhet prioriteras när det handlar om att sätta regler och villkor för branschen.” LRF verkar lyckligt omedvetet om att lönsamhet inte nämns i strategin…

Överlag är lantbrukets företrädare avvaktande positiva till den föreslagna strategin. Andra är mer tveksamma:

Åsa Domeij, hållbarhetschef på Axfood säger

– Jag saknar en tydlighet om att svenska mervärden är viktiga för konkurrenskraften. Det finns heller inte så mycket handfast när det gäller styrmedel och olika satsningar.

Axfood tog fram ett eget omfattande förslag, Matkassen 2030, ett dokument som innehåll 79 konkreta förslag på åtgärder samt en vision om den mat vi producerar och äter 2030.

Ordförande för Vi Konsumenter, Gunnel Ståhle, skriver på sin blogg: “Man har enats om målen för en ökad svensk livsmedelsproduktion. Det är väl bra och kan ge framtidstro hos lantbruksnäringen och livsmedelsindustrin. Den stora frågan kvarstår dock hur och på vilket sätt ökningen ska åstadkommas.” Hon fortsätter med “Man kan också notera med tillfredsställelse att frågan om livmedelsförsörjning i kris har beaktats i målformuleringen.”

Naturskyddsföreningen skriver att “det är bra att strategin slår fast att den svenska produktionen ska öka, men det behövs tydligare skrivningar om hur det ska ske, samtidigt som de globala utmaningarna hanteras; att öka produktionen av mat, utan att äventyra planetens gränser genom användning av bekämpningsmedel och odlingsmetoder som utarmar jordens långsiktiga produktionsförmåga.”

Strategin påstås gälla “hela livsmedelskedjan” men intrycket är att den handlar om jordbruket. Det förstärks av kommentarer – och uteblivna kommentarer från de senare delarna av livsmedelskedjan.

Livsmedelsföretagens VD Marie Söderkvist säger till ATL att “diskussionen om en ny livsmedelsstrategi ramlar hela tiden ner på olika jordbruksfrågor. Man diskuterar odling, inte industri. Det är den enda industrigren där man glömt bort att man är en industrigren. Så fort vi pratar mat så hamnar vi nere i gödselstackarna.”

Visita som organiserar en betydande del av besöksnäringen och restauranger och därmed en viktig del av livsmedelskedjan har suttit med i dialgoggruppen för strategin, men anser tydligen att den är så oviktig att de inte ens gjort något officiellt uttalande.

Så gott som alla uttalar att det som kommer efter strategin är viktigt.

– Nästan alla kan ta fram en strategi. Det är mycket svårare att genomföra den, säger Palle Borgström från LRF Mjölk till ATL

Det är uppenbart att det har varit väldigt svårt att ta fram en strategi, och att det man nu har inte är värt namnet strategi*, vilket förstås gör genomförandet ännu svårare.

I nästa post tänkte jag summera svagheterna med de föreslagna målen och presentera ett eget förslag till hur de kunde se ut.

* Min analys finns i dessa tre inlägg

Livsmedelsstrategin: tillbakablick

Livsmedelsstrategin: vem vann?

Den handlar inte om livsmedel och det är ingen strategi, men nu är den här, livsmedelsstrategin

Läs också Ann-Helen Meyer von Bremens inlägg: Oraklen i riksdagen

Livsmedelsstrategin: tillbakablick

Ekologiskt jordbruk och ekologiska livsmedel är inte prioriterat i den nya livsmedelsstrategien. Hållbarhet, livsmedelssäkerhet, besöksnäringen, måltidsuppleverlser, klimatmål och mycket annat - som nämndes när arbetet startade - lyser helt med sin frånvaro både i de övergripande målen och i de strategiska områdena.


(Ett litet mellanspel i min serie inlägg om Livsmedelsstrategin. Egentligen tänkte jag skriva om de olika aktörernas kommentarer, men sedan snubblade jag på vad Regeringen skrev när man lanserade strategin.)


Så här sade regeringen när man lanserade arbetet med strategin i februari 2015:

Livsmedelsstrategin omfattar hela livsmedelskedjan, från produktionen av råvaror från jorden, havet och skogen till livsmedelsindustri, export, handel, konsument, offentliga sektorns konsumtion, restaurang och måltidupplevelser.  

Det preciserades så här (taget från Regeringens hemsida):

Omfattar hela matens värdekedjaFörslaget innebär att regeringen ska ta fram en strategi som omfattar hela matens värdekedja, från primärproduktion till konsument. En långsiktig livsmedelsstrategi ska öka matproduktionen i Sverige, stödja konsumenternas efterfrågan på svensk och ekologisk mat och skapa sysselsättning på den svenska landsbygden. Dessutom ska en livsmedelsstrategi vara ett stöd för offentliga aktörer och deras arbete med offentlig upphandling och med att erbjuda offentliga måltider av en god kvalitet.

I strategin ingår jordbruksnäringens utveckling, där den pågående konkurrenskraftsutredningens betänkande kommer att övervägas. Ett viktigt inslag är också åtgärder som leder till effektivisering och utveckling av varumärken som har svensk livsmedelsproduktion som råvara. Där ingår vidare frågan hur livsmedelsproduktionen ska anpassas till klimatförändringarna samt våra nationella och internationella klimatåtaganden.

Mer ekologiskt och stöd till exportRegeringen har höga ambitioner för att öka den ekologiska produktionen och konsumtionen och avser därför att stärka förutsättningarna för det ekologiska jordbruket i Sverige. Jordbruksnäringen och fiskenäringens framtid är nära sammanbunden med livsmedelsindustrins förutsättningar att växa och utvecklas. Det är därför också viktigt att fler företag ska kunna exportera. Rådgivning, information och finansiellt stöd kan göra att fler svenska företag kan ta steget ut på världsmarknaden, exportera sina produkter och därmed kunna anställa fler. Det finns också utvecklingsbara områden inom besöksnäringen med koppling till mat, jakt och fisketurism som är viktiga att ta tillvara ut tillväxtsynpunkt. Resurser för utveckling av nya produkter, måltidsupplevelser och internationell marknadsföring kommer att avsättas inom ramen för landsbygdsprogrammet.

Offentliga måltider ska hålla god kvalitetEtt stort antal måltider serveras varje dag inom skolan sjukvården och andra offentligt finansierade verksamheter som äldreboende. Att maten ska hålla en god kvalitet är angeläget. Regeringen vill öka möjligheterna för den offentliga sektorn att upphandla inte bara ekologiska, utan även närproducerade livsmedel. Det är därför angeläget att lokala producenter får en rimlig chans att delta i den offentliga upphandlingen av livsmedel.
Ur konsumentens synvinkel är det viktigt att maten är säker och att konsumenterna ska kunna känna sig säkra på att den information man får om livsmedel är korrekt, såväl i butik som på restaurang. Det ska vara enkelt att göra medvetna val. Den offentliga livsmedelskontrollen har en viktig roll för såväl producenter och konsumenter och ska vara effektiv och likvärdig i hela landet.

Så här ser de nu överenskomna målen ut för strategin.

Det övergripande målet för livsmedelsstrategin - som det numer råder bred politisk enighet om - ska vara en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan. En produktionsökning skulle kunna bidra till en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel. Sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska.

Utöver dessa finns det tre strategiska områden (du kan läsa dem här). 

Man kan konstatera att det finns väldigt lite som verkar gälla "hela livsmedelskedjan", och att de ambitioner för ekologiskt som Regeringen hade helt har försvunit. Att produktionen skall "svara mot efterfrågan" är detsamma som att man inte har några mål alls. Vem skulle komma på tanken att formulera en energistrategi med formuleringar som att "den förnyelsebara energin skall byggas ut i takt med efterfrågan"? 

Ann-Helen Meyer von Bremen skriver mer om det här.

Hållbarhet, livsmedelssäkerhet, offentlig konsumtion, besöksnäringen, måltidsuppleverlser, klimatmål och mycket annat lyser också helt med sin frånvaro både i de övergripande målen och i de strategiska områdena.  

Livsmedelsstrategin har ju diskuterats - fast i en mycket sluten process - i två år så det är klart att det blir ändringar från den ursprungliga inriktningen, det kan inte i sig vara fel. En hänvisning till sårbarhet och självförsörjning har tillkommit till exempel. Samtidigt finns det inget i de strategiska områdena som tar upp dem. Det står klart att ambitionsnivån har krympt väldigt mycket.

Livsmedelsstrategin: vem vann?

Centerpartiet framstår som vinnaren i kampen om Livsmedelstrategin, medan Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänstern inte verkar ha förstått vad de skrivit på. Liberalerna säger som det är: det finns ingen strategi.

"Den handlar inte om livsmedel och det är ingen strategi, men nu är den här, livsmedelsstrategin"

Det var den milt provokativa titeln på mitt förra inlägg om livsmedelsstrategin. Men hur riktig den analysen är belyses av att Liberalernas talesperson säger att man inte har samma syn på hur man uppnår målen (se citat i rutan nedan). Eftersom ”strategi” i allra högsta grad handlar om hur bekräftar Lars Tysklind att det inte är en strategi man kommit överens om.

I det här inlägget tittar jag på vad representater för de politiska partierna bakom överenskommelsen – alla riksdagspartier utom Sverigedemokraterna - säger om livsmedelsstrategin och vilka som dragit det kortaste strået.

Citaten nedan är från det officiella pressmedelande som gick ut i samband med överenskommelsen. Landsbygdsministerns uttalande får anses stå för båda regeringspartierna, men jag tog ändå med ett citat från MPs hemsida:

	Ökad produktion	Ökad konkurrens-kraft	Jobb och tillväxt	Självför-sörjning	Annat
Regeringen	X		X		Levande landsbygd
Moderaterna		X	X		Export
Centerpartiet	X	X
Vänstern				X	Hållbarhet
Liberalern		X
Kristdemokraterna				X	Lönsamhet (jordbruket)
Miljöpartiet				X	Mer ekologiskt

Om vi återgår till analysen jag gjorde i förra inlägget så ser vi att i ”strategin” är det egentligen bara två ”mål” som överlever en kritisk granskning: Ökad livsmedelsproduktion och En konkurrenskraftig livsmedelskedja. En annan sak är vad de egentligen betyder, men det återkommer jag till i min sista analys. 

Landsbygdsministern (s) och Centern nämner ökad produktion och Centern nämner också ökad konkurrenskraft i sina uttalanden. Vikten av ökad konkurrenskraft påtalas också av Moderaterna och Liberalerna, det är det enda konkreta som nämns av Liberalerna som annars anser att livsmedlens utveckling helt skall styras av konsumenternas efterfrågan.  

Skapa tillväxt och sysselsättning saknar åtgärder annat än om man anser att det är självklart att ökad livsmedelsproduktion skulle ge mer sysselsättning och skapa ekonomisk tillväxt (vilket inte alls är självklart). Både regeringen och Moderaterna nämner detta.

Hållbar utveckling, har inga skarpa politiska formuleringar utan lämnas till konsumenterna och forskningen. Vänstern nämner att ”mer hållbar mat” är en viktig del av strategin.

Uppfyllande av nationella miljömål och Minskad sårbarhet nämns inte alls i de strategiska områdena så i min analys faller de bort, trots att minskad sårbarhet är väldigt tydligt som mål i de övergripande målen. Denna analys stärks av att inget av partierna nämner dessa i sin kommentar.

Export nämns under de strategiska områden men med svaga skrivningar — målet är inte att den skall öka utan att den skall ges förutsättningar att öka. Moderaterna är de enda som nämner exporten.

Självförsörjning är inget mål i strategin, utan bara en eventuellt effekt av andra mål, och nämns inte i de strategiska områdena. Men såväl Kristdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet lyfter självförsörjning som en viktig del av strategin.

Ekologiskt jordbruk har inga mål och är inget strategiskt område. Trots det nämns det som viktigt av Miljöpartiet.

  

Levande landsbygd som förs fram av den s-märkte jordbruksministern nämns inte alls i strategin. Vissa anser kanske att ”ökad produktion” leder till en levande landsbygd, men de senaste femtio årens utveckling i jord och skogsbruk visar tydligt att så inte är fallet.

Lönsamhet, som lyfts fram i Kristdemokraternas kommentar nämns inte heller alls i strategin. Det är möjligt att vissa anser att ”konkurrenskraftig” och ”lönsam” är likvärdiga, men jag vill hävda att så inte är fallet, vilket jag kommer utveckla mer i min sista analys.

Vi kan konstatera att Centerpariets Kristina Yngwe lyckas pricka in det som strategin handlar om medan Kristdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet antingen inte förstår den uppgörelse de själva har varit med att förhandla fram eller av andra skäl lyfter fram sådant som är deras hjärtefrågor trots att de inte fick plats i strategin.

Från pressmedelandet

- Jag är väldigt glad över att vi, regeringen tillsammans med de borgerliga partierna och Vänsterpartiet, nu har enats om målen för den kommande livsmedelsstrategin. Ett viktigt mål för strategin är att livsmedelsproduktionen i Sverige ska öka. Den kommer att gynna jobb och hållbar tillväxt i hela landet. Den är också viktig för en levande landsbygd eftersom mycket av matproduktionen sker just där, säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

- Sverige är ett ledande matland med stor potential för livsmedelsproduktionen. Den bidrar till jobb och tillväxt i hela landet och möjliggör export. Det är därför viktigt med en bred uppslutning bakom de långsiktiga målen. Nu vilar ett tungt ansvar på såväl nuvarande som kommande regeringar att stärka konkurrenskraften, säger Moderaternas gruppledare i Miljö- och jordbruksutskottet Jonas Jacobsson Gjörtler.

- Det är mycket glädjande att vi efter långa förhandlingar äntligen nått i hamn med nya livsmedelspolitiska mål. En bred riksdagsmajoritet ställer sig nu bakom att svensk livsmedelsproduktion ska öka samt att konkurrenskraften i livsmedelskedjan ska stärkas. Det ger förutsättningar för mer svenskproducerad mat och jobb och tillväxt i hela landet, säger Centerpartiets Kristina Yngwe, vice ordförande i Miljö- och Jordbruksutskottet.

- Vi är glada. Denna överenskommelse betyder mycket för hela landet. Nu kommer mer hållbar mat produceras, närmare oss själva. Vi blir mer självförsörjande med livsmedel. Det är bra för både människor och miljö, säger Håkan Svenneling, landsbygdspolitisk talesperson (V).

- Det är bra att vi nu brett kunnat enas om de långsiktiga målen för livsmedelsstrategin, men jag vill vara tydlig på att det inte innebär att vi har samma syn hur vi ska ta oss dit. För mig och Liberalerna ligger fokus på konsument- och marknadsperspektivet. Generellt är det viktigt med bra företagsvillkor som skapar konkurrenskraft, men i slutändan är det alltid konsumenternas efterfrågan som ska styra produktionen, säger Lars Tysklind, miljöpolitisk talesperson Liberalerna.

- Vi måste skapa förutsättningar för att öka självförsörjningen på mat, vilket har varit centralt för mig i vårt arbete. Med denna livsmedelsstrategi kan vi äntligen höja lönsamheten inom jordbruket. Det säger Magnus Oscarsson, Kristdemokraterna.

Från MPs hemsida: - Vår ökade konsumtion i Sverige möts just nu av ökad import. Det är mycket bättre om vi istället producerar mer ekologisk mat. Sverige har också förhållandevis bra djurvälfärd. Vi vinner mycket på ökad eko-produktion i Sverige, säger Stina Bergström.

I nästa inlägg kommer jag studera hur de olika aktörerna i livsmedelskedjan har kommenterat strategin, för att i ett avslutande inlägg ge min syn på hur den borde se ut.

Den handlar inte om livsmedel och det är ingen strategi, men nu är den här, livsmedelsstrategin

Det tog nästan två år att få fram den och under de senaste åtta månaderna har Regeringen förhandlat med Vänsterpartiet och Alliansen för att få till de slutliga texterna för den: Livsmedelsstrategin! Eller i alla fall det ”övergripande målet” och ”tre strategiska områden”.

Här analyserar jag texten utan alltför mycket förutfattade meningar och utan eget tyckande om vad den borde innehålla – utan helt enkelt vad texten säger och inte säger, vad är oklart och om det finns inneboende motsättningar. Slutligen diskuterar jag det i termer av strategi. 

Det övergripande målet är

“en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet. Produktionsökningen, både konventionell och ekologisk, bör svara mot konsumenternas efterfrågan. En produktionsökning skulle kunna bidra till en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel. Sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska.”

Vad betyder det, egentligen? Om vi tittar på första meningen “en konkurrenskraftig livsmedelskedja där den totala livsmedelsproduktionen ökar, samtidigt som relevanta nationella miljömål nås, i syfte att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling i hela landet” så finns det en tydlig hierarki. Det egentliga syftet är markerat i gult. Det övergripande målet är inte konkurrenskraften eller att livsmedelsproduktionen skall öka utan det är att skapa tillväxt och sysselsättning och bidra till hållbar utveckling. 

Bisatsen ”samtidigt som relevanta nationella miljömål nås” har skjutits in som en bestämning av att livsmedelsproduktionen skall bidra till att relevanta miljömål uppfylls. Den satsen reflekteras inte vidare i de strategiska områdena, och man kan därför fråga sig vad som egentligen menas här. Egentligen borde det betyda att uppfyllande av miljömålen är jämställda med ökningen av livsmedelsproduktionen. ”En konkurrenskraftig livsmedelskedja” väger dock tyngre som meningen är uppbyggd. 

I mening två diskuteras att produktionsökningen “bör svara mot konsumenternas efterfrågan”. Produktionsökningen är redan i den första meningen degraderad till ett medel för att uppnå ett mål, så här kommer det någon form av modifiering av produktionsökningen. När man väljer ordet “konsumenternas” och inte “marknadens” ligger det nära till hand att man menar de svenska konsumenterna, men kopplingen mellan ökad produktion av livsmedel och svenska konsumenters efterfrågan inte alls klar i dagens livsmedelssystem. Vi har ju redan en stor export av spannmål och mjölkpulver (dvs produktionen motsvarar inte alls de svenska konsumenternas efterfrågan) och vi har en avsevärd import av alla möjliga varor. De strategiska områdena ger inte mycket ledning i hur man skall tolka detta, där nämns både de svenska konsumenterna och ökad export.
Satsen ” både konventionell och ekologisk” som skjutits in i meningen två betyder inte något alls, eftersom det inte finns någon produktion som inte antingen är konventionell eller ekologisk. 

Den tredje meningen, ”En produktionsökning skulle kunna bidra till en ökad självförsörjningsgrad av livsmedel” hör inte hemma bland ”övergripande mål”. Dels är produktionsökningen bara ett medel enligt ovan dels pratar meningen om att den ”skulle kunna bidra till” vilket betyder att man säger att det är en möjlig effekt av ett medel för att uppnå ett mål. Det betyder att självförsörjningsgraden inte finns med i målet för strategin. Den analysen stärks av att den heller inte nämns vidare i de strategiska områdena. Möjligen skulle man kunna anse att minskningen av sårbarheten som nämns i den följande meningen har en viss bäring på självförsörjningsgraden, men om så är fallet borde man ha skrivit in det i den följande meningen istället för att koppla det till produktionsökningen. 

Den fjärde meningen, ”sårbarheten i livsmedelskedjan ska minska”, är rakt på sak och utan modifiering av något slag. Det är i sig märkvärdigt med tanke på hur resten av målet är formulerat. Det är svårt att avgöra hur mycket vikt meningen skall anses ha. Sett isolerat, ligger det nära till hands att se det som ett mycket kraftfullt uttryckt mål. Det som förtar denna känsla är att sårbarheten inte alls kommer igen under de tre strategiska områden. Kanske man avser att tillsätta en utredning? Faktum kvarstår att det är ett skarpt mål, med reservation för att det inte finns någon allmänt vedertagen definition på vad som utgör sårbarhet förstås. 

Min analys är då att målhierarkin (dvs vilka mål är de överordnade) är den här:

1.    Skapa tillväxt och sysselsättning

2.    Minska sårbarhet

3.    Bidra till hållbar utveckling

4.    En konkurrenskraftig livsmedelskedja

5.    Ökad livsmedelsproduktion

6.    Uppfyllande av nationella miljömål 

Strategiska områden
OK, sedan innehåller livsmedelsstrategin tre strategiska områden, vilka skall göra att målen uppfylls. Dessa är (först texten och därefter min kommentar):

”Regler och villkor: Målet för det strategiska området Regler och villkor ska vara att utformningen av regler och villkor ska stödja målet om en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja där produktionen ökar. Detta genom ändamålsenliga skatter och avgifter, regelförenklingar, administrativa lättnader och andra åtgärder för att stärka konkurrenskraften och lönsamheten.”

Min kommentar: Om vi kokar ner det till en mening kan man läsa det såhär: ”Samhällets regler och villkor (skatter osv) skall stärka konkurrenskraften och lönsamheten för att stödja målet om en konkurrenskraftig och hållbar livsmedelskedja med ökad produktion”. Men var tog hållbarheten vägen i denna strategi? Det finns ingen logisk koppling mellan stärkt konkurrenskraft och lönsamhet och hållbarhet. Om man ville att regler och villkor skulle stödja hållbarhet skulle man ha tagit med hållbarheten i sista meningen. Hållbarheten blev nedgraderad.

”Konsument och marknad: Målet för det strategiska området Konsument och marknad ska vara att konsumenterna ska ha ett högt förtroende för livsmedlen och kunna göra medvetna och hållbara val, exempelvis av närproducerat och ekologiskt. Marknaden för livsmedel ska kännetecknas av en väl fungerande konkurrens. Den svenska livsmedelsexporten ska ges förutsättningar att öka för att möta efterfrågan på relevanta marknader.”

Min kommentar: Det här området har ingen särskilt tydlig koppling till det övergripande målet. Är logiken att om konsumenterna har högt förtroende för livsmedlen kommer de att köpa mer och därmed stödja produktionsökningen? Men vilka livsmedel syftar man på? Alla, de svenska? Hållbarheten har här blivit ett ansvar för konsumenterna, vilket förstärker nedgraderingen som jag pekade på innan. 

Andra meningen är svår att tolka. Vad vill man säga? Är det en släng åt koncentrationen i affärskedjorna, den multinationella livsmedelsindustrin, Arla, eller ett ställningstagande för frihandeln? 

Den sista meningen har en intressant bestämning av att exporten bör öka för att möta efterfrågan på relevanta marknader. Finns det en efterfrågan på svenska produkter som inte utnyttjas, är det inte snarare så att efterfrågan skapas?  Det finns ingen motsvarande modifiering av målet att ”öka produktionen” vad gäller den inhemska marknaden. Vad beror det på?  

Kunskap och innovation: Målet för det strategiska området kunskap och innovation ska vara att stödja kunskaps- och innovationssystemet för att bidra till ökad produktivitet och innovation i livsmedelskedjan samt hållbar produktion och konsumtion av livsmedel.

Min kommentar: Här får ”hållbarhet” en viss upprättelse igen. Om man rensar lite i meningen ser man att man skall stödja innovationssystemet för att bidra till ökad innovation vilket nog får anses vara ett språkligt klavertramp eller i vart fall en tårta på tårta (tautologi). 

*

Om man tar hänsyn till de ”strategiska områdena” ovan så får man nog göra om målhierarkin.

1.    Ökad livsmedelsproduktion

2.    En konkurrenskraftig livsmedelskedja

3.    (Skapa tillväxt och sysselsättning)

4.    (Bidra till hållbar utveckling)

Uppfyllande av nationella miljömål och Minska sårbarhet nämns inte alls i de strategiska områdena så de faller bort. Hållbar utveckling har inga skarpa politiska formuleringar utan lämnas till konsumenterna och forskningen. Det som egentligen är det övergripande målet Skapa tillväxt och sysselsättning saknar åtgärder annat än om man anser att det är självklart att ökad livsmedelsproduktion skulle ge mer sysselsättning och skapa ekonomisk tillväxt. Men de senaste femtio årens erfarenheter stödjer inte det, trots ökad produktion har jordbrukets bidrag till BNP minskat och sysselsättningen rasat markant. Sysselsättning och tillväxt har dock ökat kraftigt i restaurant och catering, men det är knappast det som folk tänker på när man pratar om livsmedelsproduktion.

Det som blir kvar av målen är Ökad livsmedelsproduktion och En konkurrenskraftig livsmedelskedja. 

Var kommer ”strategi” in i bilden?

strategi [-gi:ʹ eller -ʃi:ʹ], läran om användningen av militära och andra maktmedel för att i kamp med en motståndare nå politiska mål, såväl krigsmål som andra mål såsom att bevara fred, upprätthålla neutralitet och att ändra eller bevara maktförhållanden. (Nationalencyklopedin)

Strategi är hur man uppfyller målen, vilka vägar, vilka medel som skall användas. Om det är en politisk strategi kommer många av dessa vara av politisk natur, men man kan också ha en politisk strategi som innefattar det andra aktörer skall göra. Strategier används på alla möjliga områden inte minst i affärslivet. Jag har själv arbetat med strategisk planering i företag, i organisationer och i politiken (du kan höra en föreläsning om strategier av Richard Rumelt på Youtube eller läsa ett bra blogginlägg av Elisabeth Lagerstedt). 

Strategier uppvisar ofta typiska brister. Efter den typiska bristen i kursiv, gör jag min kommentar om livsmedelsstrategin: 

1. Tjusiga ord som egentligen inte betyder något. Livsmedelsstrategin innehåller en del tjusiga ord som inte betyder något i sammanhanget, nationella miljömål och hållbarhet är de bästa exemplen.
2. Den verkliga utmaningen eller grundproblemet är inte identifierat vilket göra att man inte heller kan hitta rätt lösningar. Det är svårt att veta om strategin har byggt på att man identifierat den grundläggande utmaningen eller problemet eftersom det inte finns någon nulägesanalys, vilket är en helt nödvändig del av ett strategiarbete (den kan ju finnas på Näringsdepartementet). Man kan få intrycket att ”minskande produktion” skulle vara det stora problemet för svenska livsmedel. Men är det verkligen det?
3. Sammanblandning mellan övergripande mål, delmål och strategier. Nja, det verkar rätt otydligt på det området.

Var finns livsmedel i strategin?
Det mest anmärkningsvärda är kanske att livsmedelsstrategin faktiskt inte innehåller vare sig tydliga mål eller strategier för maten som vi äter. Som synes ovan är strategins huvudmål att skapa sysselsättning och tillväxt (enligt den inledande analysen) eller Ökad livsmedelsproduktion och En konkurrenskraftig livsmedelskedja (min tolkning av vad man egentligen menar). Så de enda målen strategin har är att matproduktionen skall öka och den skall vara konkurrenskraftig. 

Det sägs således ingenting om att maten skall vara närande, hälsosam eller god, eller hur den skall produceras, distribueras, beredas eller konsumeras. Att konsumtionen skall vara hållbar tonas ned till en konsumentfråga, dvs det ingår inte i den egentliga strategin. Det är nog ingen överdrift att säga att strategin inte gör skäl för att kallas en livsmedelsstrategi.

I ett kommande inlägg kommer jag att fortsätta analysera strategin utifrån hur den tolkas av partiernas företrädare och andra viktiga aktörer.