Bison betar prärien igen

De har i princip varit utrotade i 150 år, men nu är de tillbaka – bison strövar återigen på prärien i Montana!  Detta präriereservat är ett exempel på när jordbruket får backa för att man har insett att jordbrukets utbredning skedde på bekostnad av värdefull natur.

Det är en milt sagt hisnande upplevelse att på nära håll få se två präktiga bisonhannar dyka upp. Minst lika fascinerande är det när vi en stund ser hela hjorden på drygt 200 djur med kalvar och allt, förflytta sig över de böljande gräskullarna. Det är som att se barndomens Västernfilmer komma till liv.

En stor del av den amerikanska prärien är antingen uppodlad eller används som betesmark. En privat stiftelse, AmericanPrairie Reserve i samarbete med WWF, bestämde sig för ett antal år sedan att återskapa en del av prärien, som den såg ut innan den vite mannen steg i land.

- Vi har naturreservat för glaciärer, berg, skogar, sjöar och så vidare, men vi skyddar inte vår vanligaste naturtyp – prärien. Därför var det viktigt att agera nu, innan allt är uppodlat och det inte finns någon återvändo, säger Sean Gerrity som är ordförande i American Prairie Reserve.

Målet är att reservatet ska omfatta 25 000 hektar och cirka 10 000 bison. För närvarande har man köpt upp 60 000 hektar och med de kalvar som föddes i våras består flocken i dag av 230 djur. Det har inte varit något problem att köpa upp mark, flera av boskapsrancherna i området dras med dålig lönsamhet, ändå har projektet väckt ont blod bland enstaka lantbrukare som protesterar högt och ljudligt.

- Vist finns det en konflikt i detta, att ta land som skulle kunna användas för att producera mat, men prärien består av 25 miljoner hektar och vi vill bara skydda en liten fläck i ett hav av jordbruksmark, säger Sean Gerrity.

Kritiken mot bison påminner om vår vargfråga. Bison ses av vissa kritiker som farliga och vilda djur som inte går att hägna in och därför kan bryta sig ut, störa korna och förstöra odlingarna. Och precis som i vargfrågan ser man reservatet som ett statligt påfund och ett ingrepp i möjligheterna att bedriva jordbruk. Även om stiftelsen är privat, finns det ändå de som sätter likhetstecken mellan reservatet och statens program där man betalar jordbrukare för att ta mark ur produktion.

-       Men vi vill visa att reservatet kan vara ett sätt för människor att stanna kvar och försörja sig. Vi har möjlighet att tillföra ett ekonomiskt värde, säger Bryce Christensen, platschef för reservatet.

En tanke är att jordbruk och naturvård ska kunna leva sida vid sida. Bönderna som säljer sin mark till reservatet kan fortsätta bedriva boskapsuppfödning, förutsatt att de går med på vissa villkor som att minska sina besättningar och inte döda vilda djur. Köttet är sedan tänkt att säljas till krogar i New York och Chicago, under ett eget varumärke. Ett slags präriekött som värnar naturen och viltet.

Bryce Christensens arbete går nu ut på att restaurera prärien som den en gång såg ut. Det handlar bland annat om att så den rätta ”präriemixen” av gräs och att regelbundet bränna prärien. Inte ens den ”gamla” prärien var nämligen helt vild. Indianerna bedrev under lång tid en avancerad form av viltvård eller kanske snarare ”viltuppfödning”. De brände regelbundet landskapet för att skapa de betesmarker som bison föredrog, vilket givetvis skedde på bekostnad av andra vegetationstyper som skog, men även en del djurarter. Och viltvården var lyckosam, det uppskattas att cirka 30 miljoner bison strövade på prärien.

Alldeles bredvid Bryce Christensens kontor i reservatet finns ett ”buffalo jump”, ett stort stup där indianerna drev bisonen mot när de behövde kött. Men dagens lilla hjord behöver inte bekymra sig för det. De är lyckligt ovetande om att de i dag har fått en status som naturvårdare, kulturarbetare och turistmål.

Ann-Helen Meyer von Bremen & Gunnar Rundgren

Först publicerat på Naturskyddsföreningens blogg