Tråkigt

“När jag växte upp på 1950-talet var det fortfarande självklart att vardagen var enahanda och tråkig. Tråkigheten på landsbygden var till och med ett samhällsproblem som debatterades i tidningar och radio. Nu finns varken landsbygd eller tråkighet. Tråkigheten som samhällsfenomen försvann med televisionen. Idag är det upp till var och en om hon eller han vill ha det tråkigt. Omväxlingen, alternativen finns alltid på en knapptrycknings avstånd. Man kan ju alltid sätta upp en parabol.”(Sven Nilsson, Mötesplatsen: staden, biblioteket och offentligheten (Ikoner 2005:3))