Cykel och sol

Om man vill få fler personer och cykla i staden, vilket är en rimlig ambition, så bör man fundera på varför de inte cyklar. Det finns förstås många orsaker, som att det känns osäkert, att man faktiskt saknar kunskaper eller en cykel eller att man tycker det är svårt att få med portföljen eller matkassen. För många spelar säkert risken för regn eller snö en stor roll också. Det är en stor skillnad mellan att trampa i fint väder och i spöregn. Mitt anspråkslösa förslag är att man skulle ha övertäckta cykelbanor. Kanske inte i stadskärnorna där det skulle vara opraktiskt och fult och hindra framkomlighet. Men i utkanter och förorter. Om man sedan lade solceller på dessa tak - eller ännu hellre integrerade solcellerna så att de är taket så skulle man slå två flugor i en smäll. Några företag kunde rentav kanske tillverka dessa enheter i moduler som snabbt kunde "rullas ut" i landet. Ett mer intressant sysselsättningspaket än stöd till bilindustrin.

Jo, det är klart att fotgängare också skall få plats under taken.

Mer stolligheter om ekologiskt

Björn Lundgrens debattinlägg i Svenska Dagbladet 11 augusti hävdar att ekologisk jordbruk skulle vara dåligt för Afrika. Det är det senaste - men säkert inte det sista - inlägget för att kritisera ekologiskt lantbruk. Det intressanta är att Björn skriver att man kan dubbla skördarna med ekologisk odling. Det stöds av mina egna erfarenheter från Afrika och många andras. UNEP och UNCTAD publicerade nyligen en studie med samma slutsatser. Läs referat is theTelegraph.

Med konventionella metoder har man uppenbarligen inte lyckats dubbla skördarna i Afrika de senaste femtio åren. Och säg inte att det beror på att afrikanska bönder inte har haft tillgång på dessa insatsmedel. De har de visst haft och väldigt ofta till starkt subventionerade priser. Större delen av Zambias jordbruksbudget går till konstgödselsubventioner. De flesta biståndsfinansierade jordbruksprojekt har i själva verket byggt på stöd till använding av insatsmedel. Men det funkar helt enkelt inte.

Att dubbla skördarnas i Afrika är en bragd, och inte alls försumbart. I själva verket skulle redan en dubblering av skördarna tyvärr driva ned priserna så mycket att de redan fattiga bönderna skulle bli ännu fattigare. Men Björn Lundgren missar som så många andra mekanismerna i svält och elände. Det är faktiskt inte i första hand en fråga om teknik utan det handlar om sociala och ekonomiska förhållanden. Det finns helt ingen köpkraft i Afrika och det gör att det saknas ekonomiska incitament för småbönderna att producera mer, oavsett om de producerar ekologiskt eller icke-ekologiskt. Om de kopplas till fungerande marknader skapas incitament för ökad produktion, och då svarar det med ökad produktion. Det visar det biståndsfinansierade EPOPA programmet. Se hela rapporten på http://www.epopa.info/

F.ö. så var det så jordbruket utvecklades här också. Det var marknadskrafterna och inte konstgödseln som drev den tidiga produktivitetsrevolutionen i det svenska jordbruket. Konstgödseln fick allmän spridning först i ett senare skede, då Sverige nått en ekonomisk utvecklingsnivå långt över de afrikanska ländernas nivå idag. En annan sak är att ett marknadsanpassat jordbruk skapar sociala problem och utslagning. De afrikanska samhällena är dåligt anpassade för det.

Jag skrev mer om detta förra veckan:
Rika svälter inte

Vad driver vårt handlande

Vad är naturligt för människan? Många tittar på djuren för att få ledning i vilka beteenden som är ”naturliga”[1]. Och visst kan man hitta en hel del intressanta paralleller och visst kan man spåra vissa beteenden ”bakåt” i historien och se dess släktskap med hur vissa djur uppför sig. Men våra studier av naturen för att visa på något hos människan är ofta starkt präglade av vad vi vill se. Av någon anledning så tittar man mycket oftare på schimpanserna som lever i aggressiva patriarkat än på bonobon som lever i matriarkat och använder sex som socialt umgänge och konfliktlösning. Båda arterna är lika nära släkt med människan. Så varför skall vi se de aggressiva schimpanserna som våra förebilder? Är det inte så att vi projicerar vad vi vill se i de exempel vi letar efter. Naturen uppvisar sådan mångfald att den inte är svårt att finna exempel på nästan vilket beteende som helst. Samtidigt så är ju människans mycket långsamma uppväxt långsam av ett (evolutionärt) skäl. Man skulle ju kunna tänka sig att vi skulle kunna bli vuxna på sådär ett år eller två, som kor eller hästar, eller varför inte på ett halvår som hund eller gris. Men det blir vi inte. Vi har en uppväxt på 12-15 år och denna tid har förlängts rejält i takt med att samhället blir mer och mer komplicerat. Vi skall helt enkelt lära oss så många saker, men viktigare ändå, vi skall socialiseras. Det är hela lager av kultur som vi har ackumulerat som skall läras ut. Genom vår kultur tyglar vi en hel del av vårt genetiska arv. Se bara på fortplantningen: Inga djur[2] har ett system där man väntar med parning till ibland lång tid efter att man blivit könsmogen, inte heller att föräldrarna väljer när och vem man får para sig med. Men i våra mänskliga kulturer har vi hela tiden försökt kontrollera sexualiteten – med varierande framgång får erkännas. Incest har inte accepterats i många kulturer, medan djur praktiserar incest i stor skala. Alla dessa regleringar har att göra med bevarande av samhället och väldigt lite med biologi. De beteenden som denna socialisering givit upphov till får anses lika ”naturliga” som andra beteenden, och lika mycket eller litet ”goda” som det som är rent genetiskt betingat. Detta eftersom vårt samhälle och vår kultur har blivit en del av människan. Utan samhället, utan kulturen, utan behärskandet av elden, utan språket är människan helt enkelt inte människa. Därför är alla resonemang om att de rent genetiskt betingade handlingarna är viktigare än de kulturellt betingade handlingarna snarast ett förnekande av vår mänsklighet.

Utrymmet här medger inte några vidare utvikningar om gender, men om det är på något område som meningslösa exempel från djurvärlden tas fram som bevis för än det ena än det andra så är det just där. Och inte bara från djurvärlden. Till och med vår egen fortplantning beskrivs i termer av manlig aktivitet och penetrering och kvinnlig passivitet, medan verkligheten är annorlunda[3].

Om vi vill veta vad som är ”naturligt” för människan så är det lämpligare att titta på hur vi själva levde under huvuddelen av vår existens här på jorden, dvs i fångstsamhällen, istället för att titta på apor eller möss. Vi har inga möjligheter att ”gå tillbaks” eftersom fångstsamhällena inte klarar av att försörja en befolkning av nuvarande storlek. Inte heller kan vi sköta samhället som de gjorde. Det som fungerar bra på grupper om några hundra fungerar helt enkelt inte för våra stora befolkningsgrupper. Dock kan vi låta oss inspireras om hur dessa samhällen levde och inse att det saker som vi tror är mer eller mindre genetiskt betingade i själva verket är kulturella yttringar. Det hjälper oss att tänka utanför de etablerade föreställningarna. Om vi inser hur mycket vi själva styr genom kulturen behöver vi inte se oss som slavar under ett förutbestämt beteende.

Homo economicus och Homo geneticus

Forntidens politiker talade om moral och dygder, dagens bara om affärer och pengar. (Jean-Jacques Rousseau)

Det finns två starka teorier för att tolka människans drivkrafter, utifrån en enskild faktor. Den ena är det naturliga urvalet och sociobiologin som tolkar mänskligt agerande utifrån genernas själviska önskan till reproduktion. Den andra är ekonomismen och den ”osynliga handen”. Ekonomismen tolkar alla mänskliga handlingar från strikt ekonomiska grunder och alla beteenden som ”lönar” sig – ekonomiskt – kommer vara det som människor väljer eller på sikt vara de som dominerar[4]. De är inte sinsemellan motstridiga, sociobiologin kan kanske ses mer tillämpbar på det privata planet och ekonomismen på det samhälleliga planet. Men de mer extrema förespråkarna för endera av teorierna försöker alltid tolka in allt mänskligt handlande utifrån den teorin, som t.ex. att vi väljer partner ur rent ekonomiska överväganden. Socio-biologierna, med stöd av det naturliga urvalet, anser att det är genernas egoism som driver allt mänskligt handlande. De förnekar inte fenomen som altruism, men menar att de finns där för att de har lönat sig för den egoistiska genen. Det faktum att unga män slösar bort sina gener helt utan avkomma genom att ställa upp som kanonmat för ett meningslöst krig – eller för en värdig frihetsstrid för den delen – kan förklaras att de (eller rättare sagt deras DNA) då ”räknar med” att genom sin insats så kan deras systrars gener spridas och på så sätt kommer de också leva vidare. Eller någon annan lika långsökt förklaring. Att vårt samhälle inte är fyllt av våldtäktsmän har de aldrig lyckats förklara särskilt trovärdigt[5]. Det är bara i ett samhälle där man systematiskt dödat barn som varit resultat av en våldtäkt som man skulle kunna motverka denna form av genetisk utbredning. Men det har inte varit vanligt (och skulle ju vara emot kvinnans intresse att få sina gener spridda). Ur perspektivet om att få sina gener spridda lönar det sig sannolikt bättre att vara våldtäktsman än industriägare. Att ägna sina dagar åt kopulation med industriägares sysslolösa hustrur torde också vara en helt överlägsen reproduktionsstrategi. Likväl är vare sig våldtäktsmän eller obotliga Casanovor dominerande i de manliga befolkningarna. Socio-biologerna misslyckas också kapitalt med att förklara varför de flesta kvinnor i de rika länderna medvetet begränsar antalet barn till cirka 2, medan det för spridning av de egna generna skulle vara fördelaktigt med betydligt flera barn. Trots dessa invändningar är det otvivelaktigen så att en stor del av våra handlingar kan förklaras med relativt enkla evolutionsteoretiska resonemang – något annat vore helt sensationellt.

De mer enkelspåriga ekonomerna och deras uttolkare vill gärna låta påskina att allt människor gör drivs av ekonomiska motiv[6]. Även marxisterna tenderar till att vilja förklara människors beteende helt utifrån deras ekonomiska roll – men här utifrån ett klassbegrepp. Dessa resonemang svänger från rena självklarheterna till våldsamt konstruerade förklaringsmodeller. Schumpeter, som själv tog avstånd från tanken att människor i sig alltid agerar utifrån ekonomiska motiv ser kapitalismen mer som en organisationsform, en byggnad vars: ”grund, stomme och bjälklag är gjort av ekonomiskt material”. Han ser att denna organisationsform är effektiv i det att den både skapar och talar till ett enkelt sätt att bedöma en handling: tjänar man eller tjänar man inte pengar. (Schumpeter 1942). Historien visar oss i vart fall att ekonomiska motiv och personlig vinning inte på något sätt skulle vara viktiga drivkrafter i något av samhällena innan kapitalismen. Visst har materiellt välstånd spelat en viss roll, men social status och makt har spelat en mycket större roll. Och ekonomiskt välstånd var inte huvudvägen till denna status, snarare tvärtom, handel och näringsverksamhet föraktades i många kulturer.

Grundproblemet i resonemanget är den felaktiga tanken att det ekonomiska är något utöver det sociala, att ekonomiska motiv alltid har företräde över sociala. Om man studerade vissa skeden på 1800-talet kan man förvisso få den tanken, och det var under denna period dessa åsikter formulerades och spreds. Styrkan i resonemanget är att det är en del av ett kraftfullt paradigm som har mängder av självförstärkande processer. Och eftersom vi inrättar samhället efter detta paradigm så tenderar vi skapa ett samhälle som belönar just dessa drivkrafter, och på så sätt blir det självuppfyllande. Men det gör det inte mer sant än att den viktigaste drivkraften för en människa är att kunna slunga ett spjut längre än någon annan, vilket sannolikt var högst väsentligt i ett fångstsamhälle (och dessa samhällen värderade säkerligen dessa egenskaper), eller att avsätta så mycket avkomma som möjligt. Våra relationer till våra barn eller vår maka/make präglas inte alls av ekonomisk optimering. Inte heller strävar folk efter att ha två jobb bara för att de kan tjäna mer än om de har ett jobb. Historien visar tydligt att ekonomiska motiv för handlande har spelat relativt liten roll.

Ekonomistens och socio-biologens argument kan vara kompletterande och behöver inte alls vara i någon motsatsställning. Det under förutsättning att ekonomiskt välstånd också leder till större grad av reproduktion. Men det räcker inte med att det skulle vara sannolikt att det finns ett sådant samband, det måste vara det helt dominerande sambandet för att båda teorierna skulle kunna vara rätt. Och det förefaller mycket tveksamt. Det motsägs snarast av modern befolkningsutveckling, där fattiga har fler barn än rika. Både ekonomisterna och socio-biologerna glömmer det sociala, vår kultur, de glömmer att det är precis för att vi inte bara skall drivas av genernas kortsiktiga intresse, eller med barnets kanske medfödda egoism, som vi har en femtonårig uppväxt, som vi har religion, som vi har sedvänjor osv. Detta stärker vårt samhälles förmåga gentemot andra samhällens, och det stärker vår arts förmåga till överlevnad. Detta står inte i motsatts till genernas överlevnad, eftersom vi trots allt har de flesta gener gemensamma först med vår familj, sen med vårt nära samhälle och sedan med mänskligheten i stort. Detta är heller inte i motsats till att sträva efter egennytta som ekonomisterna hävdar är den grundläggande drivkraften. Men den tyglar denna strävan så att den inte dominerar.

---------------------------
[1] underförstått att det som är ”naturligt” också är rätt eller bra, eller i vart fall oundvikligt.
[2] Vad jag vet. Naturen är ju så spännande så det kanske finns. Hittar man sådana arter så hittar man säkert också en bra förklaring till varför det är så.
[3] Jag kan rekommendera the egg and the sperm: how science has constructed a romance based on stereotypical male-female roles av Emily Martin i Journal of women in culture and society 1991, vol. 16, no. 31 för den som vill fördjupa sig i ämnet. Den visar bla att ägget fångar spermien snarare än att spermien genomborrar äggets membran.
[4] Det finns båda schatteringar av ekonomister här. Dels de som menar att vi tillämpar detta hela tiden på alla våra beteenden, tom hur vi söker make eller maka, dels de som ser det mer som att vissa ekonomiska strategier leder till mer framgång och därför gynnas.
[5] Det finns försök från sociobiologer att förklara våldtäkt, men de misslyckas rejält, utrymmet här medger inte en längre diskussion. Framför allt så lyckas de inte förklara varför alla män inte blir våldtäktsmän. Deras logik är att det är de som inte kan få en kvinna på annat sätt som våldtar. Bortsett från att de har fel i de flesta antagande så inser de inte att det även för män som har en partner, är gift etc. så är det en fördel för hans geners spridning om han utöver det begår våldtäkter
[6] Det finns en försåtlig gren av detta som handlar om att folk gör saker av rationella motiv, dvs väljer handlingar som ”lönar sig” i en vidare bemärkelse. Den modellen lider av samma problem som socio-biologin, dvs antingen är det någon form av självklarhet som saknar egentligt värde som förklaringsmodell eller så går det att finna mängder av undantag.

Rika svälter inte

Svält handlar om att folk inte har tillräckligt mycket att äta, och inte om att det inte finns tillräckligt att äta (Amartya Sen).

Det är klart att det är främst i fattiga länder som folk svälter eller är undernärda. Samtidigt så är det också klarlagt att det finns fattiga länder där få människor svälter, medelinkomstländer, där många svälter och är undernärda och tom riktigt rika länder där folk är undernärda. I de afrikanska länderna söder om Sahara är försörjningssituationen dyster för stora grupper. Totalt sett har antalet undernärda minskat från cirka 950 miljoner i början på sjuttiotalet. Men de senaste tjugo åren har antalet varit relativt konstant runt 850 miljoner. Optimisten noterar att med tanke på att befolkningen har ökat kraftigt så har ju andelen undernärda minskat, från 16 procent 1990 till 13 procent 2005.
Under 2006 spenderade världen 1 200 miljarder US dollar på vapen samtidigt som värdet av livsmedelsavfallet uppgick till 100 miljarder dollar och den överkonsumtion av mat som överviktiga ätit kostade 20 miljarder US dollar. "Med denna bakgrund, hur kan vi då förklara för människor som sätter sin tilltro och sitt hopp till oss att det inte är möjligt att få fram 30 miljarder US dollar per år för att göra det möjligt för 862 miljoner hungriga människor att åtnjuta de mest fundamentala mänskliga rättigheterna nämligen: rätten till mat och rätten till liv?", frågar Diouf, generalsekreteraren för FAO, FN:s jordbruksorganisation (FAO 2008).

Näringsbrist - Dold hunger
Utöver ren brist på mat så är dålig näringssammansättning ett stort problem. Det försenar barns utveckling och kan leda till permanenta skador på t.ex. syn och hjärna. Varje år dör cirka en miljon barn p.g.a. av felaktig kost. Problem med dålig näringssammansättning kan tacklas med bättre utbildning, framförallt av kvinnor, minskad fattigdom samt med ett mer mångsidigt jordbruk. Orsaken till svält Måste inte vi öka vår produktion ännu mer för att förse svältande människor med mat? Den typen av frågor döljer de verkliga orsakerna till svält och undernäring. De är främst:
- krig och inbördes strider
- fattigdom och ojämlikhet
- missriktad jordbruks och handelspolitik
Globalt sett är det helt enkelt ingen brist på mat idag. De fattiga kan bara inte köpa den. Fyra femtedelar av de undernärda barnen bor i länder med export av livsmedel. Att öka produktionen – när det inte finns någon efterfrågan – leder bara till fallande priser och fler jordbrukare som får gå från gård och grund, och kan paradoxalt nog leda till ännu mer svält.

Överskott av livsmedel, med fallande priser som följd, är för närvarande ett mycket större problem för livsmedelssäkerheten än brist. Dessa överskott pressar de fattigaste småbönderna, så att de tvingas ge upp sitt jordbrukande, eller inte får tillräckliga inkomster för att kunna köpa in nödvändiga insatsmedel eller mat till familjen i de fall de inte är helt självförsörjande – och helt självförsörjande hushåll är i dagens läge extremt ovanliga.

Lösningen på svältproblemen står att finna i förbättrade sociala och ekonomiska villkor i u-länderna, i att säkerställa fattigas rättigheter och tillgång till de nödvändiga resurserna, inte minst jord och vatten. Långsiktigt behövs ökad produktion Även om det kortsiktigt inte är produktionsfaktorer som orsakar svält och undernäring så kommer vi att behöva producera mer mat i framtiden p.g.a. - ökande befolkning - ökande intag av mat per person - att köttkonsumtionen stiger när folk får högre inkomster. Det finns de som anser att en ökad livsmedelsproduktion måste ske i Australien, Nordamerika och Europa för att de skall försörja resten av värden. Detta är inte någon lösning av flera skäl:
- svältande människor har inga pengar, så de kommer inte kunna köpa denna mat
- de externa kostnaderna för det industriella jordbruket, d.v.s. miljö och hälsokostnaderna är redan för höga, en ökad intensifiering leder till ökande kostnader
- storskaliga transporter är både sårbara och energikrävande. Transporter står för stora ökningar av energiförbrukningen och därigenom växthuseffekten.
- de brutna näringscyklerna leder till utarmning av jordarna i exportländerna och till ett överskott av närsalter i importländerna, något som oundvikligt leder till föroreningar.
- I stora delar av OECD-länderna är intensiteten i lantbruket redan mycket hög, och ökade insatser av insatsmedel leder inte till proportionellt like stora skördeökningar som samma insatser skulle göra i u-länderna,
- de sociala effekterna av stora landsbygdsbefolkningar vilka inte är sysselsatta i jordbruk är helt oacceptabla.

Mycket få u-länder har de möjligheter att suga upp alla de som lämnar landsbygden i en industri, eftersom produktionen av många industriprodukter inte är konkurrenskraftig i u-länderna, och den globala sysselsättningen i industrin är vikande p.g.a. ny teknik. Det är istället i u-länderna, där de flesta människor bor som jordbruksproduktionen behöver öka. Frågan är då hur produktionen skall kunna öka. Skall dessa bönder använda konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och GMO? Nej, skälen till det är liknande för varför dessa insatsmedel inte är bra i Sverige, men skälen är ännu starkare i u-länderna t.ex. - antalet direkta dödsfall av bekämpningsmedel är redan skrämmande högt - fattiga bönder har inte råd med insatsmedel, ännu mindre som de ofta får betala 25-40 % ränta om de ö.h.t. får låna pengar - de flesta tropiska jordar är mycket känsligare för markförstöring än våra jordar. Det kan räcka med några år av konstgödslad monokultur för att förstöra en jord. - fattiga länder har inte råd att upprätta de nödvändiga motåtgärderna och kontrollmekanismerna som behövs för användning av bekämpningsmedel eller GMO grödor.

Effekterna av höga priser på jordbruksprodukter är komplicerade att stimulera. Vad som är säkert är att höga priser kommer stimulerar ökad produktion. Jordbruket kan inte öka eller minska sin produktion lika snabbt som industrin, men på det stora hela svarar bönderna snabbt på marknadssignaler vilket syntes väl under perioden 2004 till 2009. En viktig faktor i högre livsmedelspriser är ökat oljepris. Oljepriset påverkar på tre sätt, dels genom att direkt fördyra produktionen dels genom att göra biomassa från jordbruket mer intressant och slutligen genom att ökade transportkostnader minskar konkurrensen. Jordbruket förbrukar både direkt energi i form av diesel (främst som drivmedel) och elektricitet (för pumpar, torkar och inomgårdsmaskiner), och dels en hel del energi för insatsmedel som konstgödsel och bekämpningsmedel. För produktion i USA år 2003 utgjorde energikostnader mellan 22 % och 27 % av produktionskostnaderna för vete, majs och bomull och 14 % av kostnaderna för sojabönor. (US CRS 2004) Dessa “energikostnader” räknar inte med dolda energikostnader i annat så den slutliga effekten av ökade energikostnader på produktionskostnaderna torde vara ännu större. I Argentina uppgavs energikostnaderna utgöra 43 procent av produktionskostnaderna i jordbruket i en rapport av OECD 2006 (Baltzer m.fl. 2008). I USA uppgick energikostnader till 16 procent av jordbrukets produktionskostnader år 2005, varav två tredjedelar representerar energikostnaderna för att producera konstgödsel och bekämpningsmedel. Emellertid innefattar detta inte alla energikostnader t.ex. de energikostnader vilka är inbäddade i t.ex. maskiner och byggnader (cement är mycket energikrävande, tranport av grus och sten mm utgör en stor andel av transportarbetet.). Det betyder att energianvändningen i jordbruket (och därmed också energiprisernas inflytandet på priserna), och i livsmedelssektorn är underrapporterad.

Det finns de som hävdar att GMO-grödor är lösningen på svältproblemen. De som påstår de är överlag desamma som i femtio år har hävdat att konstgödsel och bekämpningsmedel är lösningen. Likväl är det lika många hungriga idag som när dessa insatsmedel användes i mycket liten skala. GMO-grödorna har mycket liten betydelse för de komplexa faktorer som orsakar svält.

Ursprungligen publicerat 5 augusti 2009, men passar också som svar på Björn Lundgrens debattartikel i Svenska Dagbladet 11 augusti.

Läs också följande inlägg i the Telegraph