Vad driver vårt handlande

Vad är naturligt för människan? Många tittar på djuren för att få ledning i vilka beteenden som är ”naturliga”[1]. Och visst kan man hitta en hel del intressanta paralleller och visst kan man spåra vissa beteenden ”bakåt” i historien och se dess släktskap med hur vissa djur uppför sig. Men våra studier av naturen för att visa på något hos människan är ofta starkt präglade av vad vi vill se. Av någon anledning så tittar man mycket oftare på schimpanserna som lever i aggressiva patriarkat än på bonobon som lever i matriarkat och använder sex som socialt umgänge och konfliktlösning. Båda arterna är lika nära släkt med människan. Så varför skall vi se de aggressiva schimpanserna som våra förebilder? Är det inte så att vi projicerar vad vi vill se i de exempel vi letar efter. Naturen uppvisar sådan mångfald att den inte är svårt att finna exempel på nästan vilket beteende som helst. Samtidigt så är ju människans mycket långsamma uppväxt långsam av ett (evolutionärt) skäl. Man skulle ju kunna tänka sig att vi skulle kunna bli vuxna på sådär ett år eller två, som kor eller hästar, eller varför inte på ett halvår som hund eller gris. Men det blir vi inte. Vi har en uppväxt på 12-15 år och denna tid har förlängts rejält i takt med att samhället blir mer och mer komplicerat. Vi skall helt enkelt lära oss så många saker, men viktigare ändå, vi skall socialiseras. Det är hela lager av kultur som vi har ackumulerat som skall läras ut. Genom vår kultur tyglar vi en hel del av vårt genetiska arv. Se bara på fortplantningen: Inga djur[2] har ett system där man väntar med parning till ibland lång tid efter att man blivit könsmogen, inte heller att föräldrarna väljer när och vem man får para sig med. Men i våra mänskliga kulturer har vi hela tiden försökt kontrollera sexualiteten – med varierande framgång får erkännas. Incest har inte accepterats i många kulturer, medan djur praktiserar incest i stor skala. Alla dessa regleringar har att göra med bevarande av samhället och väldigt lite med biologi. De beteenden som denna socialisering givit upphov till får anses lika ”naturliga” som andra beteenden, och lika mycket eller litet ”goda” som det som är rent genetiskt betingat. Detta eftersom vårt samhälle och vår kultur har blivit en del av människan. Utan samhället, utan kulturen, utan behärskandet av elden, utan språket är människan helt enkelt inte människa. Därför är alla resonemang om att de rent genetiskt betingade handlingarna är viktigare än de kulturellt betingade handlingarna snarast ett förnekande av vår mänsklighet.

Utrymmet här medger inte några vidare utvikningar om gender, men om det är på något område som meningslösa exempel från djurvärlden tas fram som bevis för än det ena än det andra så är det just där. Och inte bara från djurvärlden. Till och med vår egen fortplantning beskrivs i termer av manlig aktivitet och penetrering och kvinnlig passivitet, medan verkligheten är annorlunda[3].

Om vi vill veta vad som är ”naturligt” för människan så är det lämpligare att titta på hur vi själva levde under huvuddelen av vår existens här på jorden, dvs i fångstsamhällen, istället för att titta på apor eller möss. Vi har inga möjligheter att ”gå tillbaks” eftersom fångstsamhällena inte klarar av att försörja en befolkning av nuvarande storlek. Inte heller kan vi sköta samhället som de gjorde. Det som fungerar bra på grupper om några hundra fungerar helt enkelt inte för våra stora befolkningsgrupper. Dock kan vi låta oss inspireras om hur dessa samhällen levde och inse att det saker som vi tror är mer eller mindre genetiskt betingade i själva verket är kulturella yttringar. Det hjälper oss att tänka utanför de etablerade föreställningarna. Om vi inser hur mycket vi själva styr genom kulturen behöver vi inte se oss som slavar under ett förutbestämt beteende.

Homo economicus och Homo geneticus

Forntidens politiker talade om moral och dygder, dagens bara om affärer och pengar. (Jean-Jacques Rousseau)

Det finns två starka teorier för att tolka människans drivkrafter, utifrån en enskild faktor. Den ena är det naturliga urvalet och sociobiologin som tolkar mänskligt agerande utifrån genernas själviska önskan till reproduktion. Den andra är ekonomismen och den ”osynliga handen”. Ekonomismen tolkar alla mänskliga handlingar från strikt ekonomiska grunder och alla beteenden som ”lönar” sig – ekonomiskt – kommer vara det som människor väljer eller på sikt vara de som dominerar[4]. De är inte sinsemellan motstridiga, sociobiologin kan kanske ses mer tillämpbar på det privata planet och ekonomismen på det samhälleliga planet. Men de mer extrema förespråkarna för endera av teorierna försöker alltid tolka in allt mänskligt handlande utifrån den teorin, som t.ex. att vi väljer partner ur rent ekonomiska överväganden. Socio-biologierna, med stöd av det naturliga urvalet, anser att det är genernas egoism som driver allt mänskligt handlande. De förnekar inte fenomen som altruism, men menar att de finns där för att de har lönat sig för den egoistiska genen. Det faktum att unga män slösar bort sina gener helt utan avkomma genom att ställa upp som kanonmat för ett meningslöst krig – eller för en värdig frihetsstrid för den delen – kan förklaras att de (eller rättare sagt deras DNA) då ”räknar med” att genom sin insats så kan deras systrars gener spridas och på så sätt kommer de också leva vidare. Eller någon annan lika långsökt förklaring. Att vårt samhälle inte är fyllt av våldtäktsmän har de aldrig lyckats förklara särskilt trovärdigt[5]. Det är bara i ett samhälle där man systematiskt dödat barn som varit resultat av en våldtäkt som man skulle kunna motverka denna form av genetisk utbredning. Men det har inte varit vanligt (och skulle ju vara emot kvinnans intresse att få sina gener spridda). Ur perspektivet om att få sina gener spridda lönar det sig sannolikt bättre att vara våldtäktsman än industriägare. Att ägna sina dagar åt kopulation med industriägares sysslolösa hustrur torde också vara en helt överlägsen reproduktionsstrategi. Likväl är vare sig våldtäktsmän eller obotliga Casanovor dominerande i de manliga befolkningarna. Socio-biologerna misslyckas också kapitalt med att förklara varför de flesta kvinnor i de rika länderna medvetet begränsar antalet barn till cirka 2, medan det för spridning av de egna generna skulle vara fördelaktigt med betydligt flera barn. Trots dessa invändningar är det otvivelaktigen så att en stor del av våra handlingar kan förklaras med relativt enkla evolutionsteoretiska resonemang – något annat vore helt sensationellt.

De mer enkelspåriga ekonomerna och deras uttolkare vill gärna låta påskina att allt människor gör drivs av ekonomiska motiv[6]. Även marxisterna tenderar till att vilja förklara människors beteende helt utifrån deras ekonomiska roll – men här utifrån ett klassbegrepp. Dessa resonemang svänger från rena självklarheterna till våldsamt konstruerade förklaringsmodeller. Schumpeter, som själv tog avstånd från tanken att människor i sig alltid agerar utifrån ekonomiska motiv ser kapitalismen mer som en organisationsform, en byggnad vars: ”grund, stomme och bjälklag är gjort av ekonomiskt material”. Han ser att denna organisationsform är effektiv i det att den både skapar och talar till ett enkelt sätt att bedöma en handling: tjänar man eller tjänar man inte pengar. (Schumpeter 1942). Historien visar oss i vart fall att ekonomiska motiv och personlig vinning inte på något sätt skulle vara viktiga drivkrafter i något av samhällena innan kapitalismen. Visst har materiellt välstånd spelat en viss roll, men social status och makt har spelat en mycket större roll. Och ekonomiskt välstånd var inte huvudvägen till denna status, snarare tvärtom, handel och näringsverksamhet föraktades i många kulturer.

Grundproblemet i resonemanget är den felaktiga tanken att det ekonomiska är något utöver det sociala, att ekonomiska motiv alltid har företräde över sociala. Om man studerade vissa skeden på 1800-talet kan man förvisso få den tanken, och det var under denna period dessa åsikter formulerades och spreds. Styrkan i resonemanget är att det är en del av ett kraftfullt paradigm som har mängder av självförstärkande processer. Och eftersom vi inrättar samhället efter detta paradigm så tenderar vi skapa ett samhälle som belönar just dessa drivkrafter, och på så sätt blir det självuppfyllande. Men det gör det inte mer sant än att den viktigaste drivkraften för en människa är att kunna slunga ett spjut längre än någon annan, vilket sannolikt var högst väsentligt i ett fångstsamhälle (och dessa samhällen värderade säkerligen dessa egenskaper), eller att avsätta så mycket avkomma som möjligt. Våra relationer till våra barn eller vår maka/make präglas inte alls av ekonomisk optimering. Inte heller strävar folk efter att ha två jobb bara för att de kan tjäna mer än om de har ett jobb. Historien visar tydligt att ekonomiska motiv för handlande har spelat relativt liten roll.

Ekonomistens och socio-biologens argument kan vara kompletterande och behöver inte alls vara i någon motsatsställning. Det under förutsättning att ekonomiskt välstånd också leder till större grad av reproduktion. Men det räcker inte med att det skulle vara sannolikt att det finns ett sådant samband, det måste vara det helt dominerande sambandet för att båda teorierna skulle kunna vara rätt. Och det förefaller mycket tveksamt. Det motsägs snarast av modern befolkningsutveckling, där fattiga har fler barn än rika. Både ekonomisterna och socio-biologerna glömmer det sociala, vår kultur, de glömmer att det är precis för att vi inte bara skall drivas av genernas kortsiktiga intresse, eller med barnets kanske medfödda egoism, som vi har en femtonårig uppväxt, som vi har religion, som vi har sedvänjor osv. Detta stärker vårt samhälles förmåga gentemot andra samhällens, och det stärker vår arts förmåga till överlevnad. Detta står inte i motsatts till genernas överlevnad, eftersom vi trots allt har de flesta gener gemensamma först med vår familj, sen med vårt nära samhälle och sedan med mänskligheten i stort. Detta är heller inte i motsats till att sträva efter egennytta som ekonomisterna hävdar är den grundläggande drivkraften. Men den tyglar denna strävan så att den inte dominerar.

---------------------------
[1] underförstått att det som är ”naturligt” också är rätt eller bra, eller i vart fall oundvikligt.
[2] Vad jag vet. Naturen är ju så spännande så det kanske finns. Hittar man sådana arter så hittar man säkert också en bra förklaring till varför det är så.
[3] Jag kan rekommendera the egg and the sperm: how science has constructed a romance based on stereotypical male-female roles av Emily Martin i Journal of women in culture and society 1991, vol. 16, no. 31 för den som vill fördjupa sig i ämnet. Den visar bla att ägget fångar spermien snarare än att spermien genomborrar äggets membran.
[4] Det finns båda schatteringar av ekonomister här. Dels de som menar att vi tillämpar detta hela tiden på alla våra beteenden, tom hur vi söker make eller maka, dels de som ser det mer som att vissa ekonomiska strategier leder till mer framgång och därför gynnas.
[5] Det finns försök från sociobiologer att förklara våldtäkt, men de misslyckas rejält, utrymmet här medger inte en längre diskussion. Framför allt så lyckas de inte förklara varför alla män inte blir våldtäktsmän. Deras logik är att det är de som inte kan få en kvinna på annat sätt som våldtar. Bortsett från att de har fel i de flesta antagande så inser de inte att det även för män som har en partner, är gift etc. så är det en fördel för hans geners spridning om han utöver det begår våldtäkter
[6] Det finns en försåtlig gren av detta som handlar om att folk gör saker av rationella motiv, dvs väljer handlingar som ”lönar sig” i en vidare bemärkelse. Den modellen lider av samma problem som socio-biologin, dvs antingen är det någon form av självklarhet som saknar egentligt värde som förklaringsmodell eller så går det att finna mängder av undantag.