Wednesday, 5 August 2009

Rika svälter inte

Svält handlar om att folk inte har tillräckligt mycket att äta, och inte om att det inte finns tillräckligt att äta (Amartya Sen).

Det är klart att det är främst i fattiga länder som folk svälter eller är undernärda. Samtidigt så är det också klarlagt att det finns fattiga länder där få människor svälter, medelinkomstländer, där många svälter och är undernärda och tom riktigt rika länder där folk är undernärda. I de afrikanska länderna söder om Sahara är försörjningssituationen dyster för stora grupper. Totalt sett har antalet undernärda minskat från cirka 950 miljoner i början på sjuttiotalet. Men de senaste tjugo åren har antalet varit relativt konstant runt 850 miljoner. Optimisten noterar att med tanke på att befolkningen har ökat kraftigt så har ju andelen undernärda minskat, från 16 procent 1990 till 13 procent 2005.
Under 2006 spenderade världen 1 200 miljarder US dollar på vapen samtidigt som värdet av livsmedelsavfallet uppgick till 100 miljarder dollar och den överkonsumtion av mat som överviktiga ätit kostade 20 miljarder US dollar. "Med denna bakgrund, hur kan vi då förklara för människor som sätter sin tilltro och sitt hopp till oss att det inte är möjligt att få fram 30 miljarder US dollar per år för att göra det möjligt för 862 miljoner hungriga människor att åtnjuta de mest fundamentala mänskliga rättigheterna nämligen: rätten till mat och rätten till liv?", frågar Diouf, generalsekreteraren för FAO, FN:s jordbruksorganisation (FAO 2008).

Näringsbrist - Dold hunger
Utöver ren brist på mat så är dålig näringssammansättning ett stort problem. Det försenar barns utveckling och kan leda till permanenta skador på t.ex. syn och hjärna. Varje år dör cirka en miljon barn p.g.a. av felaktig kost. Problem med dålig näringssammansättning kan tacklas med bättre utbildning, framförallt av kvinnor, minskad fattigdom samt med ett mer mångsidigt jordbruk. Orsaken till svält Måste inte vi öka vår produktion ännu mer för att förse svältande människor med mat? Den typen av frågor döljer de verkliga orsakerna till svält och undernäring. De är främst:
- krig och inbördes strider
- fattigdom och ojämlikhet
- missriktad jordbruks och handelspolitik
Globalt sett är det helt enkelt ingen brist på mat idag. De fattiga kan bara inte köpa den. Fyra femtedelar av de undernärda barnen bor i länder med export av livsmedel. Att öka produktionen – när det inte finns någon efterfrågan – leder bara till fallande priser och fler jordbrukare som får gå från gård och grund, och kan paradoxalt nog leda till ännu mer svält.
Överskott av livsmedel, med fallande priser som följd, är för närvarande ett mycket större problem för livsmedelssäkerheten än brist. Dessa överskott pressar de fattigaste småbönderna, så att de tvingas ge upp sitt jordbrukande, eller inte får tillräckliga inkomster för att kunna köpa in nödvändiga insatsmedel eller mat till familjen i de fall de inte är helt självförsörjande – och helt självförsörjande hushåll är i dagens läge extremt ovanliga.
Lösningen på svältproblemen står att finna i förbättrade sociala och ekonomiska villkor i u-länderna, i att säkerställa fattigas rättigheter och tillgång till de nödvändiga resurserna, inte minst jord och vatten. Långsiktigt behövs ökad produktion Även om det kortsiktigt inte är produktionsfaktorer som orsakar svält och undernäring så kommer vi att behöva producera mer mat i framtiden p.g.a. - ökande befolkning - ökande intag av mat per person - att köttkonsumtionen stiger när folk får högre inkomster. Det finns de som anser att en ökad livsmedelsproduktion måste ske i Australien, Nordamerika och Europa för att de skall försörja resten av värden. Detta är inte någon lösning av flera skäl:
- svältande människor har inga pengar, så de kommer inte kunna köpa denna mat
- de externa kostnaderna för det industriella jordbruket, d.v.s. miljö och hälsokostnaderna är redan för höga, en ökad intensifiering leder till ökande kostnader
- storskaliga transporter är både sårbara och energikrävande. Transporter står för stora ökningar av energiförbrukningen och därigenom växthuseffekten.
- de brutna näringscyklerna leder till utarmning av jordarna i exportländerna och till ett överskott av närsalter i importländerna, något som oundvikligt leder till föroreningar.
- I stora delar av OECD-länderna är intensiteten i lantbruket redan mycket hög, och ökade insatser av insatsmedel leder inte till proportionellt like stora skördeökningar som samma insatser skulle göra i u-länderna,
- de sociala effekterna av stora landsbygdsbefolkningar vilka inte är sysselsatta i jordbruk är helt oacceptabla.

Mycket få u-länder har de möjligheter att suga upp alla de som lämnar landsbygden i en industri, eftersom produktionen av många industriprodukter inte är konkurrenskraftig i u-länderna, och den globala sysselsättningen i industrin är vikande p.g.a. ny teknik. Det är istället i u-länderna, där de flesta människor bor som jordbruksproduktionen behöver öka. Frågan är då hur produktionen skall kunna öka. Skall dessa bönder använda konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och GMO? Nej, skälen till det är liknande för varför dessa insatsmedel inte är bra i Sverige, men skälen är ännu starkare i u-länderna t.ex. - antalet direkta dödsfall av bekämpningsmedel är redan skrämmande högt - fattiga bönder har inte råd med insatsmedel, ännu mindre som de ofta får betala 25-40 % ränta om de ö.h.t. får låna pengar - de flesta tropiska jordar är mycket känsligare för markförstöring än våra jordar. Det kan räcka med några år av konstgödslad monokultur för att förstöra en jord. - fattiga länder har inte råd att upprätta de nödvändiga motåtgärderna och kontrollmekanismerna som behövs för användning av bekämpningsmedel eller GMO grödor.

Effekterna av höga priser på jordbruksprodukter är komplicerade att stimulera. Vad som är säkert är att höga priser kommer stimulerar ökad produktion. Jordbruket kan inte öka eller minska sin produktion lika snabbt som industrin, men på det stora hela svarar bönderna snabbt på marknadssignaler vilket syntes väl under perioden 2004 till 2009. En viktig faktor i högre livsmedelspriser är ökat oljepris. Oljepriset påverkar på tre sätt, dels genom att direkt fördyra produktionen dels genom att göra biomassa från jordbruket mer intressant och slutligen genom att ökade transportkostnader minskar konkurrensen. Jordbruket förbrukar både direkt energi i form av diesel (främst som drivmedel) och elektricitet (för pumpar, torkar och inomgårdsmaskiner), och dels en hel del energi för insatsmedel som konstgödsel och bekämpningsmedel. För produktion i USA år 2003 utgjorde energikostnader mellan 22 % och 27 % av produktionskostnaderna för vete, majs och bomull och 14 % av kostnaderna för sojabönor. (US CRS 2004) Dessa “energikostnader” räknar inte med dolda energikostnader i annat så den slutliga effekten av ökade energikostnader på produktionskostnaderna torde vara ännu större. I Argentina uppgavs energikostnaderna utgöra 43 procent av produktionskostnaderna i jordbruket i en rapport av OECD 2006 (Baltzer m.fl. 2008). I USA uppgick energikostnader till 16 procent av jordbrukets produktionskostnader år 2005, varav två tredjedelar representerar energikostnaderna för att producera konstgödsel och bekämpningsmedel. Emellertid innefattar detta inte alla energikostnader t.ex. de energikostnader vilka är inbäddade i t.ex. maskiner och byggnader (cement är mycket energikrävande, tranport av grus och sten mm utgör en stor andel av transportarbetet.). Det betyder att energianvändningen i jordbruket (och därmed också energiprisernas inflytandet på priserna), och i livsmedelssektorn är underrapporterad.

Det finns de som hävdar att GMO-grödor är lösningen på svältproblemen. De som påstår de är överlag desamma som i femtio år har hävdat att konstgödsel och bekämpningsmedel är lösningen. Likväl är det lika många hungriga idag som när dessa insatsmedel användes i mycket liten skala. GMO-grödorna har mycket liten betydelse för de komplexa faktorer som orsakar svält.

Ursprungligen publicerat 5 augusti 2009, men passar också som svar på Björn Lundgrens debattartikel i Svenska Dagbladet 11 augusti.

Läs också följande inlägg i the Telegraph

No comments :