Rut, Rot och Rest - Subventioner till rika och uppblåst tillväxt

Eftersom folk inte kan äta mer och mer så lider jordbruket av en konstant överproduktion (eller efterfrågebrist som en del kallar det). Under en lång tid så försökte staten stimulera konsumtion på olika sätt. För inte så hemsk länge sedan så fanns det mjölksubventioner samt stöd till bönderna för att producera. Mjölksubventionerna försvann 89 tror jag. Stödet till bönderna finns kvar, men riktas inte längre till produktion av mat, utan av produktion av landskap mm, just de saker som moderniseringen av jordbruket undergrävde.

Trots att vi faktiskt kan öka vår konsumtion av industrivaror mycket mer än av mat, så har även industrin drabbats av överproduktion. Ökad automatisering och ständigt ökade insatser i produktionen gör att varje arbetare kan producera långt mycket mer än vad han eller hon kan konsumera. Därför "behövs" det inte så mycket folk i industrin. Redan för många år sedan ledde det till stor överproduktion i de "tunga" näringarna, gruvor, stålverk, kärnkraft, flygplan och skeppsbyggnad (EU började som en "kol och stålunion). Även här gick staten in med en massa pengar för att stimulera produktion. Men eftersom det trots allt inte behövs så många supertankers så fick man så småningom skippa den typen av subventioner,. Men vi har sett linknande för bilindustrin i stort sett hela världen i samband med recessionen.

Nu verkar turen kommit till tjänstesektorn. På kort tid har det införts Rut och Rot avdrag och nu vill man också satsa 5,6 miljarder kronor på en halvering av restaurangmomsen. Det är således en statsangelägenhet att vi lagar mindre mat hemma och går mer på krogen - det är mer pengar än vad hela miljö-och naturvården får i Sverige. Snacka om prioriteringar....


Det är minst fyra problem med den här typen av stöd:

1. Den fördelningspolitiska profilen av dessa subventioner är helt bakvända. Det är i stort de som redan har det väl ställt som profiterar från Rut, Rot och billigare krogbesök (skall vi kalla det för Rest?).

Av gruppen som tjänar över en miljon kronor köper drygt 14 procent hushållsnära tjänster. I gruppen under, 800 000 till en miljon kronor i inkomst per år, är andelen som begärt rut-avdrag 10 procent. I snäppet under, 600 000 – 800 000, har 7 procent begärt avdrag.För varje inkomstgräns nedåt minskar sedan andelen. Vid inkomster under 280 000 kronor om året är andelen under en procent.De 10 procent i samhället som tjänar mest, står för 41 procent av de begärda rut-avdragen (SCB).

2. De bygger på en desperat önskan om att hålla igång tillväxten. I stället för att bejaka att världen kan fungera utan tillväxt så motiveras alla dessa stöd med argument om mer tillväxt. Men varför skall vi ha det? Allra värst i det perspektivet är Rotavdraget som leder till stort slöseri av resurser när folk bygger om och bygger om. Sannolikt bidrar det till att blåsa upp både bostadspriserna och priserna på byggnadsarbeten. (efter att jag skrev det här så kom det en artikel i SvD som beskriver just det.

3. De syftar till att "marknadsanpassa" ännus större delar av våra liv, dvs få en allt större del av vårt privatliv bli styrt av marknadstänkande - och därigenom "skapa nya marknader". Det vill säga, något som gjordes tidigare inom familjen, i den privata sfären, tex städa hemmet eller laga mat, skall plötsligt bli betalda tjänster utförda av proffs. Hur mycket mer av våra liv skall bli till salu?

4. Rent allmänt är det dålig politik att satsa pengar på branscher som inte kan klara sig utan stöd. Till sist insåg vi att det var meningslöst att subventionera varvsindustri och stålverk. Varför skall vi nu subventionera städare, byggjobare och restauranter?

Liten uppdatering: Staten betalade ut 14 miljarder i Rut och Rot...2010