Dags att skydda matjorden

Hela vår existens på jorden är beroende av den tunna hud som 20-50 cm matjord utgör på jordens yta. Matjorden är en av de mest betydelsefulla resurser mänskligheten har, och en resurs som är under ständigt hot. Det tar mycket lång tid (mellan 60 och 1500 år enligt Montgomery (2007)) att skapa en centimeter av produktiv jord. Stenar som bryts ned av väder, vind och växter bidrar med mineraler, döda organismer skapar den livsmiljö där matjordens speciella aktörer, t.ex. maskar trivs. De i sin tur hjälper till med nedbrytningen och skapar näringsämnen för ny växtlighet. Det är ett exempel på en självförstärkande process, men den är mycket långsam. I kontrast till denna långsamma process så kan jorden förstöras på bara några få år. Först i och med införandet av plogen så överskred erosionen nybildningen av matjord (Montgomery 2007). Erosion har historiskt sett varit en av de främsta faktorerna för civilisationers kollaps.

Sedan 1860 har mer cirka en miljard hektar tagits i bruk. Bara i USA nyodlades mer mark mellan 1870 och 1900 än det gjorts under de tidigare två hundra åren (Montgomery 2007)

Jordbruket representerar den dominerande mänskliga markanvändningen. Den direkta användningen motsvarar cirka 37 procent av all tillgänglig mark (FAO 2007). Till det kommer de urbana miljöerna och annan infrastruktur (inklusive dammar mm) som utgör minst 9 procent (se mer nedan) och som mycket ofta har anlagts på tidigare jordbruksmark. Skogen motsvarar 31 procent av landytan och denna skog är i mer eller mindre utsträckning i människans tjänst. Slutligen består 23 procent av jordytan av berg, glaciärer mossar, naturlig stäpp och öknar, och det är i denna kategori vi finner det mesta ”vildmark”. Det är också områden som ofta har låg biologisk produktion för att någon kritisk faktor saknas, t.ex. att det är för torrt eller för kallt.


Det finns en rad olika processer vilka leder till förstörelse av jorden . Förlusten av matjord beräknas till flera ton per person och år. Jord på branta sluttningar är särskilt utsatt. I t.ex. Nepal så är erosionen i bergsområden mellan 20 och 50 ton per hektar per år och upp till 200 ton per hektar per år (FAO 2003). Det kan jämföras med en nybildning av matjord av mellan 0,1 till 1,9 ton matjord per hektar och år (Montgomery 2007). Skördarna i dessa områden har också sjunkigt med mellan 8 och 21 procent 1970 till 1995 (FAO 2003). I USA beräknades cirka 2 miljarder ton jord försvinna varje år i början av årtusendet, en förbättring från 1981 då erosionen beräknades till tre miljarder ton. (Montgomery 2007) Det senaste globala försöket att bedöma markförsämring var i det sk GLASOD projektet (Global Assessment of Human-induced Soil Degradation, se tabell). Några källor uppskattar att mellan fem och tio miljoner hektar förloras årligen pga av markförstörelse (Världsbanken 2007). Tyvärr är dessa uppskattningar är osäkra.


Det förefaller som om det statistiska underlaget för beräkningar av andelen mark som har exploaterats för bebyggelse mm är svagt. Uppgifter om andelar från nio procent ned till en och en halv procent har hittats. I Sverige är tre procent av arealen är bebyggd på ett eller annat sätt. Det motsvarar 1,29 miljoner hektar. Därav upptog mark för permanentbostäder 29 procent, vilket är något mindre än mark för transporter, som upptog 31 procent av den bebyggda arealen. Mark för industri, handel, offentlig service m.m. utgjorde 11 procent av bebyggd mark. I Stockholms län är 15 procent av marken bebyggd, lägst andel bebyggd mark har Norrbottens län med endast 0,6 procent bebyggd mark. Det fanns 55 000 mil vägar på 345 000 hektar. (SCB 2004). I det mer tätbefolkade Danmark uppges mänsklig infrastruktur nu täcka nästan 20 procent av arealen - se tabell nedan(Danmarks miljöministerium 2005). Under 1960 talet försvann sju procent av Europas åkermark genom urbanisering och femton procent av Storbritanniens jordbruksmark har bebyggts. (Montgomery 2007). Åkermarken beräknas öka i u-länderna men med en minskad ökningstakt. I perioden 1960 till 2000 ökade åkerarealen med cirka 5 miljoner per år, men denna expansion beräknas gå ned till cirka 3-4 miljoner hektar per år. (FAO 2003).




De flesta städer, hus och vägar byggs på åkermark. I Kina omvandlas 600 000 hektar om året till hus och vägar. I Sverige har 345 000 hektar täckts med vägar.
Det är ironiskt att folk är upprörda över att jordbruksmark tas i bruk för produktion av biobränsle medan de gladeligen kör sin bil - med bensin - på asfalterad åkermark.

Det är hög tid att vi får en internationell konvention för matjorden. Vilket parti tar initiative för att Sverige driver frågan, t.ex. i UNEP?

P.S. det finns en förening som arbetar för att skydda matjorden:Den goda jorden, www.dengodajorden.se
D.S.