Jorden lever

1943 publicerade Eve Balfour boken, the Living soil. Hon var en av grundarna av organisationen Soil Association i England, en föregångare inom den ekologiska odlingen. På engelska heter ekologisk odling organic farming som uttrycker att jorden är (som) en organism full av liv.

Under det kemiska jordbrukets storhetstid förlöjligades detta synsätt och man behandlade jorden i huvudsak som ett odlingsmedium för växternas rötter att växa i. Näringstillförsel reglerades med tillförsel av konstgödsel i ”vetenskapligt uträknade mängder” och sjukdomar och skadedjur reglerades med biocider. Tydligast reflekteras det i utvecklingen av växthusodling i stenull med näringslösning, men även det fältmässiga jordbruket präglades av det synsättet.

 

Zeb Scotts regenerativa och ekologiska odling av majs och lablab-bönor i Zambia 2011

I konflikt med detta synsätt utvecklades det ekologiska jordbruket som på alla möjliga sätt försöker bygga på naturliga processer. I takt med den starkare marknadsinriktningen och specialiseringen i det ekologiska jordbruket tappades detta synsätt till viss del bort i de praktiska tillämpningarna. Men den internationella organisationen för ekologiskt lantbruk, IFOAM, för vilken jag var ordförande 2000-2005, betonade dock hela tiden de större sammanhangen och skriver bland annat i den ekologiska odlingens principer (det engelska orginalet här) :

“Ekologiskt lantbruk ska upprätthålla och förbättra hälsan hos jord, växter, djur, människor och hela planeten. Hälsa hos individer och samhällen kan enligt denna princip inte skiljas från ekosystemens hälsa – friska jordar producerar friska grödor som främjar hälsan hos djur och människor.  ”

Den senaste tiden har intresset för ”jordhälsa” ökat kraftigt, både hos jordbrukare och forskare. Begreppet jordhälsa har sitt ursprung i det ekologiska jordbruket. Inger Källander skrev exempelvis För en frisk jord: en grundkurs i organisk-biologisk odling redan 1979. Det finns också ett stort intresse för ”regenerativt lantbruk” (ungefär återskapande lantbruk). Själva begreppet regenerativt lantbruk användes efter vad jag kan förstå också först av den amerikanske ekologiske företrädaren Robert Rodale på 1980-talet. Både jordhälsa och regenerativt lantbruk utgår från mer eller mindre samma synsätt som Eve Balfour och den ekologiska rörelsen har haft i snart hundra år, även om det fått nya kläder.

Betat gräs, äppelträd, squash, gröngödsling med 7 olika arter på Sunnansjö gård juli 2020

Ny forskning visar också att det inte bara är bildligt talat som jorden är en organism, utan att man faktiskt kan betrakta jorden som en självstrukturerande organism.  I den (för mig, i alla fall) rätt svårtillgängliga artikeln Soil as an extended composite phenotype of the microbial metagenome, i Nature Scientific Reports beskriver ett forskarteam från Rothamsteds forskningsstation hur mikrolivet i jorden skapar en levande jord. Jordens struktur kan ses som ett uttryck av de mikroorganismer som lever där och de skapar och återskapar den struktur som är gynnsam för dem.

I en mer lättillgänglig artikel om forskningen, Where there’s muck, there’s brass förklarar artikelns huvudförfattare resultaten. Han pekar på att användningen av konstgödsel förändrar jordens struktur – till det sämre - genom dess påverkan på mikrolivet. Det leder bland annat till ökade utsläpp av växthusgasen lustgas och nedbrytning av det organiska materialet, kolet i jorden. Tillförsel av organiskt material i form av gödsel ger motsatt effekt. Permanent växttäcke, som gräs, ger också mycket bättre förhållanden än öppen växtodling.

Den goda nyheten är att också en jord som misshandlats under lång tid kan på relativt kort tid återskapa en bra struktur och bli precis den levande jord vi vill ha.

Artikeln skriver inget om att växter och djur också är medskapare i den här processen, men det är de givetvis. Eftersom vi människor är de som koordinerar processerna är vi givetvis också en del av den Levande jorden, precis som den ekologiska odlingens principer hävdar.