Skogen och klimatet - låt den stå eller elda upp?

”De skogsprodukter som varje år tas ut från skogarna minskar genom substitutionseffekter utsläppen med 40 miljoner ton. Om mer av biomassan i den avverkade skogen utnyttjades skulle klimatnyttan kunna höjas till 60 miljoner ton per år, mer än de årliga svenska utsläppen, 54 miljoner ton. Vid ökat uttag stiger alltså klimatnyttan ytterligare.” (Skogforsk)

Skogsindustrin har — nästan — lyckats sälja in argumentet att biomassa ersätter fossila bränslen och att man därför skall se ökad produktion av biobränslen eller bioenergi som utsläppsminskning. Det kan ske genom ökat uttag av grenar, toppar och rötter från skogen samt genom ett ytterligare intensifierat skogsbruk med främmande trädslag, genteknik, gödsling mm.

Men kan man resonera på det sättet?

Tittar man på svensk energianvändning sedan 1970 kan man få stöd för att biomassa i viss utsträckning ersätter fossila bränslen. Användningen av biobränslen av olika slag har ökat med 100 TWh sedan 1970 medan användningen av fossila bränslen har minskat med nästan 200 TWh. Många villaägare slängde ut oljepannorna och inte minst fjärrvärmesystemen har ersatt olja och kol med biobränslen. Ser man globalt finns det dock inte alls samma samband. Sedan 1990 har användningen av fossila bränslen ökat med nästan 70 procent medan användningen av biomassa har ökat med 50 procent. Möjligen kan man argumentera för att denna användning av biomassa har minskat ökningen av fossila bränslen, men att minska ökningen är trots allt inte alls samma sak som att minska utsläppen.

I den större skalan är det trots allt inte heller säkert att vår användning av biobränsle ersätter olja. Trots våra stora skogar importerar Sverige stora mängder biobränsle. Enligt uppgift är det ungefär 20 procent, men vi importerar också massaved och liknande som i sin tur delvis blir till biobränslen. En hel del av importen kommer från länder som använder fossila bränslen i stor skala. EU importerar 8 miljoner ton vedpellets, ungefär hälften av det som används, och importen kommer huvudsakligen från USA och Kanada, två länder med mycket stor produktion och konsumtion av fossila bränslen. Det är givetvis ur miljö- och klimatsynpunkt rent tokigt att skeppa skrymmande vedprodukter över Atlanten istället för att elda den veden i Nordamerika.

Visst kan en energikälla ersätta en annan, gas har exempelvis ersätt kol i rätt stor utsträckning. Att en energikälla tränger undan en annan beror mest på att den är billigare eller på annat sätt mer attraktiv. Kol och ånga trängde exempelvis undan väderkvarnar och skvaltkvarnar för att man inte längre var beroende av vädret. Men det är viktigt att se de större utvecklingslinjerna, och då ser det mer ut som att konsumtionen av olika energikällor handlar mer om addition än substitution. I situationer där biomassa används för elkraft kan biomassa likaväl konkurrera med vatten, sol och vind eller kärnkraft. Idag står val för uppvärmning av hus ofta mellan eldrivna värmepumpar och biomassa. På det stora är substitutionsargumentet rätt svagt, och att man kan definitivt inte resonera som att en kWh biomassa ersätter en kWh fossila bränslen. 

 

Däremot är den helt övervägande delen av biobränslena från det svenska skogsbruket - för närvarande - biprodukter av skogsbruket (dvs av massa och sågverksindustrierna), dvs skog avverkas endast undantagsvis för bränsleproduktion. I det perspektivet är det rimligt att använda dessa biprodukter, utan diskussionen borde handla om det är rimligt att ta ut virke för massa och timmer i den utsträckning man gör. 

 
Virke kan också vara substitut för cement och stål, vilka i sin tur orsakar stora utsläpp, men inte heller där är diskussionen så enkel. Hur resonerar man den dag det finns fossilfritt stål?

*

” Förbränning av biomassa ger utsläpp i samma storleksordning som från fossila bränslen och den alstrade koldioxiden blir kvar i atmosfären i 50-100 år eller mer.”

I andra ringhörnan står de som hävdar att man istället skall se alla utsläpp av koldioxid, inklusive de som kommer från biobränslen, som bidrag till växthuseffekten. I deras ögon är inte biobränslen något som minskar utsläppen genom att ersätta olja eller gas utan tvärtom något som bidrar till växthuseffekten. Klimatet gör ingen skillnad på koldioxidmolekylerna beroende på ursprung. I ett väldigt begränsat perspektiv har de givetvis rätt.

Naturen släpper ut stora mängder kol varje dag och varje år, mycket mer än det som släpps ut via förbränningen av fossila bränslen. Men naturen binder också in lika stora (ja till och med ännu större) mängder. Om biomassa eldas upp, äts av djur eller granbarkborrar eller ruttnar, spelar liten roll för kolbalansen, slutresultatet är koldioxid i alla fallen. Att räkna med naturens utsläpp som likvärdiga med fossilutsläppen bidrar bara till att dölja problemen med de fossila bränslena.

 

Men precis som det finns ett korn av sanning med påståendet att biomassa kan minska användningen av fossila bränslen, så finns det ett korn av sanning i uppfattningen att eldning av biomassa kan bidra till växthuseffekten.  Om takten i användningen av biomassa överstiger återväxten av biomassa, dvs om förråden av biomassa minskar då har vi flyttat en hel del kol från växtligheten till atmosfären och på så sätt ökat koldioxidhalten i atmosfären. Den effekten liknar den som uppstår exempelvis vid avskogning.

På ett liknande, men helt motsatt sätt, som man argumenterar att avverkade träd minskar utsläppen skulle man kunna hävda att man kan ”minska utsläpp” genom att införa ett moratorium på avverkning av virke så att träden får stå och växa till sig. Den årliga tillväxten i skogen anses nu vara över 115 miljoner kubikmeter. Varje kubikmeter har cirka 200 kg kol, omräknat till koldioxid blir det över 700 kg koldioxid per kubikmeter. Det betyder att om ingen skog avverkades skulle kolförråden växa med motsvarande 80 miljoner ton koldioxid om året – betydligt större siffror än de som skogsindustrin säger sig kunna skapa genom substitution.

Genom att helt sluta avverka skulle således stora mängder kol bindas upp. Efter en tid skulle dock tillväxten avta, träd blåsa omkull, skogsbränder uppstå osv, så denna process skulle stanna av betydligt efter ett antal årtionden, fast sannolikt inte upphöra helt. De som betonar hur bråttom det är att hindra ökningen av växthusgaser i atmosfären kan argumentera för att även om inbindningen kommer att minska framöver så är det viktigaste att vi binder mycket kol snabbt för att hindra att vi passerar trösklar, tipping points. Men existensen av dessa tipping points, vid vilken temperaturökning de inträffar och om det spelar någon större roll om de inträffar nu eller om tjugo år är alla mycket osäkra.

Förändringar i kolförrådet i ekosystemen har en direkt påverkan på halterna av koldioxid i atmosfären. Utöver att binda kol i växter som träd kan man binda in kol i mark. Markbundet kol är mer stabilt och skyddat än det som finns i ovanjordiska växter. Det är en intressant fråga som jag skrivit mycket om tidigare, men som denna artikel inte handlar om. 

Användning av biobränslen minskar inte utsläppen men de ökar heller inte utsläppen. Hur de produceras och används och i vilken omfattning är det som är avgörande. Och som jag redan påpekat så är det ett undantag - i Sverige - att man avverkar med huvudsyfte att få biomassa för energiproduktion. För att vara meningsfull måste hela skogsindustrin in i diskussionen.

*

För den som har följt skogsdebatten under årtionden är det uppenbart att klimatargumentet används av två sidor som redan tidigare hade en helt motsatt bild av hur svensk skog skall brukas. Litet förenklat mellan de som betonar produktion och ekonomiska värden som skapas i skogsbruket och de som betonar miljö, allemansrätt, upplevelser och ekosystemfunktioner i skogen. Nu använder båda sidorna klimatet som tillhygge i debatten.

*

Det är ett alltmer utbrett fenomen att klimatargumentet tas fram för att stärka en annan argumentation som ursprungligen inte alls hade med klimatet att göra. Det syns tydligare än någon annanstans i debatten om livsmedelskonsumtionens klimatpåverkan, där grupper som vill avveckla djurhållningen av etiska skäl har lyckats göra köttkonsumtionens klimatpåverkan till en central fråga. Andra exempel är förespråkare för ett mer intensivt jordbruk som använder samma argumentation som skogsindustrin gör; genom ökad gödsling osv ”binds mer kol” i grödor som kan användas för att ”ersätta” fossila bränslen, plast, syntetfiber osv. Användning av exempelvis bekämpningsmedlet glyfosat motiveras med att det är klimatsmart, medan det huvudsakliga skälet till dess användning är att det är ett billigt sätt att lösa ett odlingsmässigt problem.

Intressedeklaration: Jag eldar med ved hemma och har gjort det i nästan hela mitt vuxna liv, med undantag för några år då jag bodde i lägenhet i Uppsala. Jag är också jord- och skogsbrukare och har inga principiella invändningar mot att det skördas virke i Sveriges skogar, men synpunkter på hur det görs och hur mycket vi skall avverka. I princip förespråkar jag ett multifunktionellt kontinuitetsskogsbruk (hyggesfritt), där skogens många olika funktioner utöver att vara virkesleverantör betonas.