Mat är inte en produkt

Sverige driver på för en “ökad marknadsorientering” av EU:s jordbrukspolitik. Samtidigt påstår man sig också att värna miljö- och klimatåtgärder inom jordbruket.  Men man behöver ingen avancerad analys för att inse att dessa faktiskt oftast står i motsats till varandra. 

Det är ”marknadsorientering” som driver den ständiga strukturomvandlingen som gör att gårdarna bara blir större och större och har en allt mer ensidig drift. Detta är i sin tur den enskilt viktigaste drivkraften för minskad biologisk mångfald, ökade transporter, minskad resiliens och landsbygdens utarmning. Det är marknadsorienteringen och konkurrensen som gjort att vi avvecklat konstgödselskatt och bekämpningsmedelsavgifter. Det är marknadsorienteringen som gjort att EU skrivit ett nytt handelsavtal som ger ökad import av sydamerikanskt kött. Det är marknadsorienteringen som gör att EU:s livsmedelsmarknads är beroende av indonesisk palmolja. osv. osv.

Är det här produktionsmedel, kapital, varulager eller en ko med kalv?

Det kan aldrig vara ett mål att maten och jordbruket skall vara marknadsorienterat, på sin höjd kan det vara ett medel om man nu tror på marknadens undergörande krafter. Men vad är egentligen målet? Den storvulna och samtidigt patetiskt innehållslösa livsmedelsstrategin, antagen av Riksdagen, är en strategi utan mål för våra livsmedel, som fastnade i begrepp som ”produktionsökning” och ”internationell konkurrenskraft”. 

Mat och jordbruk har en mängd andra funktioner än att vara en ekonomisk verksamhet. Jordbruket är ett av de främsta verktygen som vi har för att sköta om planetens ekosystem. Jordbruk och mat definierar stora delar av våra relationer med andra arter, med resten av naturen. Mat är inte i första hand en "produkt". Mat är en del av vår kultur och samhälle och många traditioner och relationer är byggda runt måltider. Maten har en mycket viktig roll för hälsa och för vår överlevnad. Rätten till mat är en mänsklig rättighet. Att reducera allt detta till att handla om ”marknaden” är både aningslöst och skadligt.

Är dessa bönor produkter eller är de mat?

Den endimensionella synen på mat som en handelsvara, som en produkt vars främsta syfte är att säljas och konsumeras är förödande för vår livsmedelsförsörjning, för matkulturen, för jordbruket och därför för hela landsbygden. Visst, vi lever i en marknadsekonomi och den har visat sig ha vissa styrkor, men den har också en hel del svagheter. Det är politikens uppgift att balansera dessa, att se till att det som marknaden inte sköter bra tas om hand. Det gör man genom att stärka andra dimensioner hos maten än de företagsekonomiska.  

I den alternativa livsmedelsstrategin formulerade vi följande mål:

”En livskraftig matproduktion försörjer befolkningen med tillräckligt med högkvalitativa livsmedel genom lokala och regionala livsmedelskedjor. Matproduktionen bygger på relationer och ömsesidig nytta och respekt, samtidigt som den vårdar och återskapar naturresurserna och den mänskliga kulturen.”

Många människor har idag ett stort engagemang för mat och jordbruk. Stadsodling, grön terapi, ekologisk produktion, gårdsbutiker och mathantverk växer. Det gäller att bygga vidare och hitta former som stödjer den utvecklingen. Det är också viktigt att nå utanför rena marknadsrelationer, eftersom en del av problemen har sitt ursprung i de ensidiga roller som producenter eller konsumenter vi lever i.