Vi är vana med historierna om hur vår konsumtion av olika grödor hotar regnskogen, förbrukar vattnet, förstör jorden eller odlas av barn eller politiska fångar. Av någon anledning diskuteras det sällan, med undantag för vapenexport, vilka effekter vår produktion och export har i de länder där produkterna används. Nedanstående artikel skrev jag för den intressanta tidskriften Balder.
De senaste åren har stora europeiska mjölkföretag, som Danone, FrieslandCampina och Arla expanderat I Västafrika. På fem år har de tredubblat sin export av mjölkpulver. Enligt EPAMonitoring, en organisation som bevakar EUs handelsrelationer med de före detta kolonierna, motsvarar exporten av sådant mjölkpulver till Ghana produktionen från fler än tre hundra lokala mjölkgårdar med hundra kor var. Det skall jämföras med de blygsamma ekonomiska värdena som skapas i Ghana genom importen av mjölkpulvret som säljs i småpåsar till konsument eller som “rekonstitureras” till mjölk. Arlas satsningar i Ghana skapade endast 8 arbeten.
- Folk som lever på mjölk har det svårt sade Adama Ibrahim Diallo, ordförande för Burkina Fasos mjölkproducenter i en intervju i Politico augusti 2018. Herdarnas söner blir jihadister – inte av övertygelse men för att det inte finns något jobb kvar, fortsatte han.
Särskilt framgångsrik har exporten varit för fat filled milk powders, ungefär ”fettkompletterat skummjölkspulver”. Eftersom det finns stor efterfrågan på smör och grädde inom EU blir det mycket skummjölk och kärnmjölk över. Det gör man pulver av. För att få pulvret drickbart och mer energirikt så tillsätter man lite socker och en massa fett. Men varför tar man först bort fettet för att sedan tillsätta det igen? Svaret är trivialt, pengarna förstås. Det fett man tillsätter är det billigaste fettet, palmolja. Den kostar mindre än en femtedel än smörfett, ibland så litet som en tiondel. I den lokala marknadsföringen för Arla fram att palmoljan har stora hälsofördelar jämfört med smörfettet. Det är knappast ett budskap man använder sig av när man säljer smöret i Sverige. Här hemma skulle deras produkt inte ens få säljas med användningen av ordet mjölk, som är strikt reglerat i EU-förordningen 1308/2013: ”Med mjölk avses uteslutande det normala juversekret som erhålls vid en eller flera mjölkningar, utan någon tillsats och utan att något avlägsnats från detta.”
Exporten av mjölkpulver till Väst Afrika är inte något nytt. Men den tog ny fart under mjölkkrisen 2015-2016. Grundorsaken var en global överproduktion av mjölk som ledde till fallande priser. För mjölkproducenterna inom EU var situationen särskilt bekymmersam. Mjölkkvoterna, som syftade till att begränsa mjölkproduktionen inom EU, togs bort 2014 och produktionen ökade snabbt (och var en av orsakerna till den globala överproduktionen). Samtidigt införde Ryssland ett embargo mot import av mjölkprodukter från EU som ett svar på de europeiska sanktionerna mot Ryssland på grund av ockupationen av Krim. Mjölkkrisen ledde till en rad åtgärder från EU. Man införde riktade stöd till mjölkbönder till en kostnad av cirka en miljard euro och man köpte in hela 380 000 ton mjölkpulver för att minska trycket på marknaden. Mjölkpulver är det klassiska sättet att omvandla mjölk till en lagringsduglig och standardiserad produkt som kan säljas på den internationella marknaden. Det är det pulvret som finner sin väg till portionspåsar som säljs på marknaderna i Dakar, N’Djamena eller Lagos.
Det här är ingen berättelse som är unik för mjölk och mjölkpulver, utan det finns många liknande historier. Kycklingkonsumtionen i världen ökar snabbt, inklusive i utvecklingsländerna. Kräsna konsumenter i Europa vill inte äta hela kycklingen utan det är bröst och lår som efterfrågas. Konsumtionen av Mcnuggets och andra processade kycklingprodukter kan inte svälja alla vingar och köttslamsor som blir över. En hel del av det samt ”slaktbiprodukter” som fötter kommer att säljas som livsmedel i fattigare länder, exempelvis i Afrika. Där drar det undan mattan från fötterna på lokala kycklingproducenter. Det billiga köttet pressar också priset på herdefolkens traditionella uppfödning av får och nöt.
Många skulle kalla denna handel för orättvis. Och visst är den orättvis. Handel är nästan alltid orättvis.
*
I den förhärskande marknadsideologin framställs marknad och handel oftast som en affärsuppgörelse mellan två mer eller mindre likvärdiga parter där den ene säljer något till den andre för ett pris – i pengar. Detta pris är rent definitionsmässigt rätt – och därmed rättvist — när det sätts efter tillgång och efterfrågan. Det är märkvärdigt hur svårt det är för folk i vårt påstått rationella tidevarv att se att det faktiskt är en myt — eller en dröm — utan något som helst stöd i verkligheten.
Vän av handel kanske invänder: ”men exemplet med mjölkpulvret är ju ett exempel på en marknad som är helt störd av politiska interventioner, det är ingen fri marknad”.
Mitt exempel är möjligen lite extremt, men det finns knappt några fria marknader, i betydelsen fri från statens inblandning. I själva verket är en aktiv stat en förutsättning för att det skall finnas marknader. Staten garanterar bytesmedlet, pengarna, och upprätthåller en rad andra funktioner och institutioner som marknaden behöver. De flesta marknader är också direkt eller indirekt manipulerade av staten. Dagens politiker är besatta av att skapa ”internationell konkurrenskraft” på olika sätt. Det betyder att man satsar samhällsresurser på forskning, teknisk utveckling, utbildning, infrastruktur, marknadsföring, investeringsstöd eller på något annat sätt stöder en bransch. Det ger givetvis producenter i det egna landet en fördel gentemot andra länders producenter, det är hela poängen. Svensk energikrävande industri är befriad från energiskatter och nu ses datacenter som en framtidsbransch och befrias därför också från energiskatt i syfte att locka till etableringar i Sverige. Det finns också regler för vad man får göra som företagare, att man måste skydda miljön och de anställda till exempel. Dessa regler är av förklarliga skäl olika i skilda delar av världen, men de kommer aldrig att vara ”rättvisa” ur företagens synvinkel.
Även helt utan politikens interventioner och manipulationer skulle en fri marknad utvecklas asymmetriskt där några få över tid ackumulerar allt mer kapital, information och makt, och får ett uppenbart övertag över andra aktörer och över konsumenterna. ”Den som redan har, åt honom skall varda givet” är en bättre beskrivning av hur en fri marknad skulle fungera än hur Gud tänker. Det är inbyggt i själva systemet. De minst reglerade marknaderna, exempelvis för olika tjänster på internet, får ofta en extrem marknadsdominans av ett litet antal stora företag.
För att skydda sin egen produktion och landets konsumenter har alla länder regleringar på jordbruksområdet. Det är inget nytt, men särskilt under den nyliberalt dominerade tiden sedan sent 1980-tal, minskade dock regleringarna på jordbruksområdet i de flesta länder. Effekterna syns både lokalt, regionalt och globalt. Stora delar av livsmedelsproduktionen i Sveriges skogsbygder har försvunnit genom konkurrensen från effektivare bönder i södra Sverige, på Irland eller Frankrike. Viss produktion koncentreras i särskilt gynnade områden och konkurrerar ut annan produktion, med eller utan statens hjälp. Idag är det nästan en fjärdedel av all mat som passerar en landsgräns.
Man kan bejaka detta och se det som en lika ”naturlig utveckling” som att Sverige inte längre tillverkar några kläder eller skor, ett utslag av den kapitalistiska marknadens singularitet och effektivitet. Men den internationella handelns logik är massutrotningens logik. Den dödar variation och mångfald, kultur och mening. Samma handel som skapar stora möjligheter för några drar undan försörjningen och begränsar möjligheter för många fler. Istället för att sträva efter en sömlös global marknad där alla krigar mot varandra borde vi skapa lokala system för livsmedelsproduktion och konsumtion. Dessa lokala system bör bygga på relationer snarare än transaktioner. De bör koppla människorna till det landskap och de människor som producerar deras mat, eller ännu bättre göra dem delaktiga i produktionen. Det är den delen av livsmedelssystemet som vi behöver stärka, på bekostnad av både den internationella handeln och statens regleringar. I ett sådant livsmedelssystem skulle det inte finnas vare sig ett behov av eller en möjlighet att dumpa svenskt mjölkpulver i Västafrika.
No comments:
Post a Comment