Är samma regler alltid bäst?

I samband med den nya livsmedelsstrategin aktualiseras frågan om svenska regler för miljö och djurskydd skall harmoniseras med EU:s. Det är ju något som stora delar av det svenska lantbruket verkar kräva, även om det ofta uttalas lite dunkelt. Strategin öppnar för det utan att gå hela vägen, så frågan lär fortsätta att vara en stridsfråga. Tyvärr är diskussionen alldeles för förenklad och pajkastningsartad. Några saker att tänka på är:

- Det är en ryggmärgsreaktion för alla företagare att vara emot sånt som kan kosta pengar som man samtidigt inte tjänar något på. 
- Samtidigt finns det flera konkurrentländer som har andra typer av krav som faktiskt går mycket längre än Sveriges, tex bekämpningsmedelavgifter och begränsningar av gödsling i Danmark. Skall vi i samma anda höja våra krav till de danska?
- Det är heller inte självklart att det skall vara samma regler i alla länder - oavsett om det betyder att EU skall "höja sig" till svenskt nivå eller Sverige skall sänka sig till EU:s nivå. Regler skall ju vara relevanta och funktionella. Inte ens i Sverige har vi samma regler för beteslängd och krav på beväxt mark i norr som i söder, och det är ju rimligt eftersom förhållandena skiljer sig. Många anser också att krav skall anpassas till omfattningen av verksamheten och andra förhållanden. LRF har ju tex drivit den frågan själv vad gäller den småskaliga historiska vattenkraften, och det finns specialregler för småskaligt livsmedelsförädling utan att folk anser att det är ett problem. Miljöproblematiken är annorlunda i de tätbefolkade områdena jämfört med andra. Det får nog anses vara en helt naturlig konkurrensfördel för de glesa områdena att de inte skall ha lika skarpa restriktioner för t.ex. gödsling. Värdet av att hålla jordbruket igång är antagligen större än skadorna det åsamkar för att förenkla lite. Krav på ligghallar för djur på vintern som vi har i Sverige är  knappast relevant för Italien. Reglerna för ekologiskt visar också tydligt att ha exakt lika detaljregler i alla EU-länder inte är särskilt bra. Det finns alltså mycket som talar för att samma regler i stora områden med väldigt olika förhållanden helt enkelt inte är funktionellt eller önskvärt.
- Regler och skatter är ju en del av ett helt paket med förhållanden som påverkar kostnaderna i produktionen, annat är skatter, löner, tillgång på utbildad arbetskraft, vägar och annan infrastruktur, markpriser, vattentillgång och klimat. I Sverige har vi tex en relativt väl fungerande infrastruktur, vilket betyder otroligt mycket för jordbruket, vi har också gratis utbildning, låga markpriser, hyftast med vatten vilket är fördelar.    
- Mycket av irritationen över reglerna gäller tillämpningen, dokumentationskrav och avgifter, dessa är mycket en fråga om svenska myndighetskultur snarare än själva reglerna. Där finns massor att göra.  
- Samtidigt är det också klart att vissa typer av avgifter och regler innebär ökade kostnader, och i redan hårt pressad produktion och hård konkurrens från utlandet är det ett rimligt argument att säga att man antingen behöver kompensation eller att man vill ändra reglerna. Vårt förslag till alternativ strategi försöker hitta konstruktiva sätt att hantera det hela på, med en blandning av offentligt och frivilligt. 

Alla skulle tjäna på att frågan diskuterades mer grundligt och med en djupare analys än det sätt man diskuterar det på nu.