När boskapsuppfödning är det mest uthålliga sättet att sköta ett landskap

Typisk måltid (för en besökare)

”Du skulle vara en ekonomisk make”, säger Doljinsuren, och skrattar när jag avböjer ännu en portion kött med motivet att jag åt så mycket dagen innan.

Mongolerna äter kopiösa mängder animalier; herdefamiljer nästan 200 kilo kött och närmare 800 kilo mjölkprodukter per person och år. Eftersom de också är mycket gästfria är jag proppmätt efter ett par dagars besök hos dem. En typisk måltid har bestått av ett kilo kött per person, nudlar som kokats tillsammans med köttet, torkad färskost, het mjölk med vatten, lite potatis, samt kanske någon grönsak. Just den här tiden, från juli till oktober får man också airag, jäst stomjölk som innehåller avsevärda mängder alkohol.

Jag fick sova ensam i den helt nya jurtan, de är mycket gästfria i Mongoliet

Den här natten sover vi hos Doljinsuren och hennes man Yunden, ett helt vanligt herdepar trodde jag. Men det där med ”helt vanlig” är nog lika sällsynt i Mongoliet som hemma. Doljinsuren och Yunden visar sig ha vuxit upp som nomader men sedan jobbat i stan större delen av sina liv, hon som sömmerska och han som chaufför. När det var dags för Yunden att pensionera sig för sju år sedan köpte de kor, getter och får.


”Det var väldigt hårt de första åren, men nu skulle vi aldrig vilja göra något annat”, berättar Doljinsuren, och Yunden instämmer. Han visar sig också vara schaman, en person som står i kontakt med andar och naturens väsen. Men det betyder inte att han är klädd i björnhuvud och fjädrar. Nej han bär keps, kamoflagebyxor och gummistövlar, och under fleecejackan har han en tröja från Marc O’Polo.


På morgonen går Doljinsuren för att mjölka de 20 korna. Kalvarna hålls skilda från sina mammor under natten så att det ska finnas något att mjölka. Men mycket blir det inte, bara en dryg liter per ko. I takt med att Doljinsuren mjölkar hettar Yunden upp mjölken och slevar om och om igen ner den, ännu sjudande, i en wokliknande panna. Den ska sedan stå och skikta sig så att han kan skumma av täcket av koagulerad grädde, urum, Mongoliets version av smör.

Doljinsurens och Yundens barnbarn som hälsar på under sommarlovet

Schamanismen har fortfarande en stark ställning i Mongoliet

Familjen flyttar sin jurta (ger heter det på mongolska), en sorts tält av filtad ull, och sitt hushåll under de olika säsongerna, allt för att ge boskapen så bra bete som möjligt. I årtusenden har mongolerna levt med kor, yakar, hästar, kameler, får och getter vilka givit mat, kläder, värme, hus och ljus. I år finns det nästan60 miljoner djur på bara knappa tre miljoner människor. Det är ett hårt liv, för både människor och djur. Under vintern tappar djuren upp till en fjärdedel av sin vikt och det händer att många svälter ihjäl. Trots det är detta ett mer uthålligt sätt att överleva, än att försöka odla här i ett av världens kallaste och torraste länder. Men det är ännu mycket enklare att bryta kol och guld och sälja till Kina för att köpa mat, något som nu sker i stor skala. Enorma slagghögar ersätter den böljande stäppen som bilden av Mongoliet.

Ovanstående artikel fanns (i nästan samma form) i Ekolådans veckobrev