Tuesday, 29 March 2016

Titta bortom gårdsgrinden - del I



När vi diskuterar matens klimatpåverkan är det oftast jordbrukets klimatpåverkan vi diskuterar. Men då glömmer vi att en avsevärd del av matens klimatpåverkan finns i andra delar av livsmedelssystemet.

Den svenska livsmedelskedjan står för cirka 13 % av den totala energianvändningen, och av kedjans användning står jordbruket för mindre än en femtedel (se diagram). Liknande siffror från USA kommer till att jordbruket står för endast 14 % av energianvändningen i livsmedelskedjan. 

Mest anmärkningsvärt är kanske att hushållens energiförbrukning utgör en så stor del. Av den förbrukningen motsvarar matlagning, kyllagring och diskning ungefär lika stora delar. Kylning och frysning av mat har ökat kraftigt och har skapat helt nya rätter och konsumtionsmönster sedan massintroduktionen av kylskåp och frysar efter andra världskriget. I Storbritannien uppskattas att 2,5 % av alla växthusgasutsläpp kommer från kylning i olika former (Tara Garnett, Food Policy 36 (2011) S23–S32). Två andra viktiga matrrender är ökningen av uteätande och ökningen av färdiglagad mat av alla de slag, och de flesta sådana rätter är idag kylda eller frysta.

Man kan också jämföra de olika produktkategoriernas bidrag till vår kaloriförsörjning och den energiförbrukning som är kopplad till denna. Då ser man att grönsaker, frukt och fisk förbrukar en betydligt större andel av energin än andelen de tillför vår föda, medan kött och mjölk står för ungefär lika stor del, dvs runt en tredjedel. Bröd och spannmål är ”energieffektiva” – de förbrukar 14 % av energin men ger oss en tredjedel av kalorierna. Det är ingen tillfällighet att att spannmål har utgjort ryggraden i de flesta kulturers matsystem.

Siffrornas mest betydelsefulla budskap är att det spelar en stor roll för livsmedelskedjans energiförbrukning var, vilken typ av mat och hur man äter. Det är ännu tydligare i liknande undersökningar från USA. Där ligger man ”före” Sverige i andelen färdigmat och andelen uteätande.

Jag tycker att energianalysen i sig är värdefull. Man kan också räkna om det hela till klimatpåverkan. En överslagsberäkning ger följande:  Om vi beräknar ett genomsnittligt koldioxidutsläpp från energin på 0,34 kg per kWh (ett genomsnittligt EU-värde för elektricitet, enligt Bryngelson et al 2016) skulle energianvändningen i kedjan efter jordbruket motsvara cirka 1 ton koldioxidekvivalenter per person och år, vilket kan jämföras med växthusgasutsläpp av maten som den ser ut på gården på cirka 1,5 ton koldioxidekvivalenter per person och år. Sammanlagt skulle det bli 2,5 ton koldioxidekvivalenter. Uppgifter från Finland uppskattar stegen efter gården till mer än en tredjedel av utsläppen och i Storbritannien har de uppskattats till mer än hälften, så den här siffran på cirka 40 % verkar sannolik.

Om man ser hela vår matförsörjning som ett system är det tydligt att en stor del av matens energianvändning och klimatpåverkan är resultat av ett system snarare än att vissa jordbruksprodukter har hög eller låg klimatpåverkan. Andelen kyld och processad färdigmat i kosten är minst lika viktigt som andelen vegetabilier eller andelen animalier för hur stort vår energianvändning och vårt klimatavtryck är.



Data om livsmedelskedjans energianvändning som är underlag för diagramen från Christine Wallgren & Mattias Höjer, Eating energy - Identifying possibilities for reduced energy use in the future food system, Energy Policy 37 (2009).

Kommentar: Man kan invända att Sveriges energimix har lägre växthusgasutsläpp än EU-genomsnittet, och att man därför inte skall använda den omräkningsfaktorn. Jag tycker att det för närvarande finns goda skäl att använda EU-genomsnittets värden, dels för att energimarknaderna är allt mer integrerade och dels för att energi är en internationell handelsvara. Sverige importerar t.ex. sopor från andra EU-länder och dessa räknas som förnyelsebara bränslen och vi importerar träbränsle från Baltikum och Ryssland. El köps och säljs via kablar till kontinenten där vi köper dansk vindkraft och tysk kolkraft. I själva verket kunde man med viss rätt använda det globala genomsnittet och därigenom visa högre utsläpp. EU-länder importerar i dagsläget träpellets från USA för att öka sin andel förnyelsebar energi – medan amerikanerna bränner sin egen olja och gas, och vi importerar en mycket stor del av våra konsumtionsvaror från Kina och andra länder med höga utsläpp.




2 comments :

Laila said...

Om matens klimatpåverkan till stor del är resultat av ett system – vad kan då jag som enskild konsument göra? Hur stor roll spelar våra val, vår livsstil? Din artikel ger mycket att fundera på! Tack!
Allt gott!/Laila

Gunnar Rundgren said...

Jag tror att det handlar om att:
-välja en enklare livsstil med produkter som passar till denna livsstil
-att välja så lokala och direkta relationer som möjligt med de som producerar mat
-att påverka de politiska och ekonomiska ramarna för livsmedelsproduktionen.