Monday, 19 December 2011

Ökade klyftor är symptom på en sjuk värld

"Inkomstskillnaderna har ökat kraftigt sedan 90-talet. Den tiondel av befolkningen som är rikast har fått se sina inkomster öka med hela 63 procent de senaste 20 åren. De fattigaste har bara fått en ökning med 1,7 procent." Det skriver Svenska Dagbladet idag. Lustigt nog är det en artikel i Näringslivsdelen och inte på framsidan, men det kanske är ett uttryck för att politiken är död? 

De ökade klyftorna är mer än ett isolerat problem som kan fixas med  lite klassisk fördelningspolitik, och de har djupare orsaker än alliansens reformer. Jag har skrivit om detta tidigare till exempel i inlägget Jag, frissan, fönsterputsaren, jämlikheten och Wilkinson
och i inlägget Vems regler skrev jag
"När man klagar på att företagsledare har för höga löner i förhållande till arbetarna så får vi höra att de måste betala internationellt konkurrenskraftiga löner så att inte de duktiga företagsledarna vill arbeta i andra länder. Samtidigt argumenterar man med samma "internationella konkurrenskraft" samma argument för varför anställdas löner skall vara låga - dvs om svenska arbetare begär för stora lönelyft så kommmer vår industri konkurreras ut och vi förlorar jobben. Så samma regelverk, dvs reglerna för global handel och internationell konkurrens, blir å ena sidan ett argument för att våra företagsledare skall ha högre löner och våra arbetare skall ha lägre löner.  Är inte det fantastiskt? Hur kan det bli så?"
 I vår globaliserade värld bör vi också se till den internationella utvecklingen.

 

Pyramiden ovan visar hur ojämt världens tillgångar fördelas. Den rikaste halva procenten av jorden befolkning äger mer de fattigaste nittio procenten tillsammans.  Det är viktigt att inse att det inte bara är skillnaderna inom länderna som ökar, utan också skillnaderna mellan länderna, enligt en rapport från Världsbanken:

"In 1870, the gap between the richest countries (Australia and Great Britain) and the poorest (Nepal and Ghana) was 8 to 1; in 2007, it is 31 to 1 (United States and Norway vs. Nepal, North Korea and Ghana)."

Se också: The wealth Pyramid - a sign of poverty och Growing inequality, between people, between countries, between region, between urban and rural. 

Det är säkert så att den borgerliga politiken förvärrat detta, men det är viktigt att inse att mycket av den här utvecklingen också skett under en socialdemokratisk politik - och att de underliggande drivkrafterna i den globala kapitalismen obönhörligt leder åt det hållet. Dvs den fördelningspolitik som vi (kan) bedriva kan bara förändra på marginalen. Det är hög tid att faktiskt ändra det system som driver på ojämlikheten, och inte bara behandla symptomen.


andra tycker: 

4 comments :

Dangerous Beans said...

Ja, du har rätt att utvecklingen har skett under socialdemokratisk politik också. Det är av den anledningen som socialdemokraterna nu befinner sig i total flykt över hela EU. Personligen tror jag att endast fascism är ett realistiskt alternativ till globaliseringens problem.

Gunnar Rundgren said...

Det kliade i fingret att ta bort den där kommentaren pga av den sista meningen, men jag skall vara lite storsint och tolerant...Mest därför att det är nog är en vanlig reaktion. Fascismen uppstod ju delvis som en reaktion på den förra stora globaliseringsvågen. De samhällsnedbrytande krafter som en vild konkurrens mellan människor och mellan länder leder till är så kraftiga att de leder folk mot totalitära ideologier.

Dangerous Beans said...

Det förstår jag! Men ärligt talat: FINNS det i dagsläget något annat alternativ till nyliberalismen "lägg dig ner på gatan och dö" som är den dominerande politiken i HELA väst-världen?

När Allianzen kom till makten och slaktade a-kassan och sjukförsäkringen så sa inte sossarna ett pip. Tvärtom! Nä, det är SÅÅÅ bra och man ska inte uppmuntra till "bidragsberoende". Man har lixom glömt bort att ANLEDNINGEN till att vi har skyddsnät är att förhindra fascism.

Saul Friedländer skriver i "Tredje riket och judarna" att kommunism (Sovjet) och fascism (resten) var resultatet av liberalismens misslyckande. Nåväl, vi är i dagsläget ett myrsteg från att misslyckas IGEN! Men idag finns inte kommunism som alternativ.

Vänta bara tills medelklassen inser att börsen inte har stigit de senaste 10 åren utan snarare att den dramatiska uppgången 1980-2000 är en bubbla. För att få ner börsvärdet till långsiktig hållbarhet i paritet med innan denna bubbla, borde börserna sjunka 90%. Och då faller ju även huspriserna... Och nu har ECB dragit i gång tryckpressarna för allt vad det går... Det börjar bli ont om metoder att säkra ett pensionskapital.

Och medelklassen röstar ALDRIG på kommunisterna. Fascisterna kommer iaf att stänga gränserna och skydda några. Liberalismen skyddar bara de 0,1% som är vinnare i globaliseringen.

Jan Wiklund said...

Dagens bubbelekonomi är inte bara en kopia av 20-30-talens, den är också en kopia av 1770-80-talens, 1830-40-talens och 1880-90-talens.

Det tycks vara så att kapitalismen periodvis skapar bubblor. Detta, och varför det är så, kan man läsa om hos Carlota Pérez.

En kortbeskrivning finns på http://www.folkrorelser.org/blogg/2011/12/10/hur-folkrorelser-tvingar-makten-att-bli-serios/. Där pekar jag också på en intressant omständighet - att bubbelekonomier traditionellt har utlöst motkrafter som har tvingat fram nån sorts seriositet, alltifrån franska revolutionen. Och att de alltså inte är omöjliga att bli kvitt.

Och "Dangerous beans" ovan tycks alldeles glömma bort att förra bubbelekonomin inte omintetgjordes av kommunisterna utan av socialdemokraterna. Och att fascisternas enda sätt att motverka den var att pracka den på omvärlden. Vilket var självbesegrande då likaväl som nu.