Använd naturliga referensvärden för jordbrukets utsläpp

Om de fossila bränslena kommer att avvecklas, vilket är önskvärt men inte verkar ske, kommer jordbrukets andel av utsläppen att öka kraftigt eftersom det egentligen blir den enda kvarvarande utsläppskällan. Detta kan leda till att det kommer att ställas krav på minskningar som är helt orealistiska. Med naturliga referensvärden skulle man ha mer rimliga värden att utgå ifrån och ett realistiskt mål att sträva efter. Det skriver jag i en debattartikel i lantbrukstidningen ATL som återges nedan. Syftet är inte att trolla bort jordbrukets utsläpp utan att få fokus på det utsläpp som innebär att de totala utsläppen ökat jämfört med om vi inte drev jordbruk. Med naturliga referensvärden skulle de mer extensiva produktionsformerna som betesdrift och ekologiskt lantbruk framstå i en annan dager än med de nuvarande beräkningsmodellerna. Betesdrift skulle rent av vara klimatneutralt i många lägen. 

"När man diskuterar jordbrukets miljöpåverkan borde denna jämföras mot någon form av referensvärden från andra ekosystem. Låt oss exempelvis se på jordbrukets klimatpåverkan.

Jordbrukssystemen är biologiska system och även helt naturliga ekosystem ”släpper ut” koldioxid, lustgas och metan.

För koldioxidutsläpp från jordbruket är detta inget problem eftersom endast den koldioxid som kommer från användning av fossila bränslen räknas som ”utsläpp” och inte de många gånger större mängderna koldioxid som kommer från växternas, mikrolivets och djurens ämnesomsättning.

För metan och lustgas räknas däremot alla ”utsläpp” som antropogena och anses bidra till mänskligt orsakad klimatpåverkan. Eftersom alla naturliga ekosystem också har sådana utsläpp är detta inte rimligt. Naturliga ekosystem släpper ut lustgas i ungefär samma storleksordning som en mark som betas av får eller kor, förutsatt att denna inte gödslas.

Naturliga ekosystem släpper också ut stora mängder metan, från våtmarker, från idisslande djur och från en rad andra naturliga processer.

Utsläppen från våtmarkerna är större än alla antropogena utsläpp av metan. När man dikar våtmarker bokas utsläppen av koldioxid och lustgas som antropogena, men samtidigt minskar metanutsläppen från dessa marker betydligt. En rik kärrmark kunde innan dikningen släppa ut 300 kg metan per år enligt Skogsstyrelsen beräkningar. Dessa utsläpp upphör med dikning. Om du sätter kor att beta marken räknas dessa kors utsläpp som antropogena, trots att de sammanlagda utsläppen av metan från marken minskat kraftigt. Är det rimligt? 

De vilda djurens metanutsläpp räknas inte heller trots att det finns beräkningar av att utsläppen av metan från vilda djur innan massutrotningen var i ungefär samma storleksordning som de samlade utsläppen från dagens idisslare. Det är knappast rimligt att räkna metan från kor, får, renar och getter som antropogena och de vilda djurens utsläpp som naturliga.

Att jämföra jordbrukets utsläpp mot naturliga ekosystem har inte bara betydelse för beräkning av jordbrukets andel av utsläppen utan är minst lika viktigt för hur utsläpp från olika produktionsformer inom jordbruket skall beräknas. Utsläppen av metan och lustgas från betesbaserade system blir med det perspektivet i det närmaste försumbara medan den intensiva uppfödningen av djur med odlat foder har höga utsläpp, tvärtemot de beräkningsmodeller som används i dag.

Om de fossila bränslena kommer att avvecklas, vilket är önskvärt men inte verkar ske, kommer jordbrukets andel av utsläppen att öka kraftigt eftersom det egentligen blir den enda kvarvarande utsläppskällan. Detta kan leda till att det kommer att ställas krav på minskningar som är helt orealistiska. Med naturliga referensvärden skulle man ha mer rimliga värden att utgå ifrån och ett realistiskt mål att sträva efter."