Rensa upp i statistiken

Av publicerad statistik kan man få intrycket att det skedde en kraftig ökning av ekoarealen från 2006-2013 för att följas av en period av svagare ökning fram till 2018. I verkligheten var ekoarealen 2006 lika stor som den var 2016. 

I det senaste numret av Ekologiskt lantbruk finns en graf som visar utvecklingen av den ekologiskt odlade arealen 2001 - 2023. Den visar, inte helt förvånande, att arealen ekologiskt odlad mark minskat 2023 från en platå 2019-2022. 

Det kan stämma, men det är samtidigt viktigt att inse att statistiken bygger på SAM-ansökningar, dvs det som jordbrukare söker stöd för och att det kan, av olika skäl, finnas ekologiskt odlad areal som man inte söker stöd för. Bland annat så får man inte något stöd för ekologisk slåttervall eller betesvall. Man kan indirekt få sådant stöd om man har certifierad ekologisk djurhållning som kor eller får. Men eftersom den ekologiska mjölken och köttet gått rätt dåligt på marknaden är det sannolikt många som helt enkelt struntar i att certifiera produktionen, även om man fortsätter odla ekologiskt. Att minskningen av ekoarealen är störst i Norrbotten och Västerbotten stöder den analysen.

Men grafen visar också på brister i statistiken över det ekologiska jordbrukets utveckling. Enligt grafen i Ekologiskt lantbruk var den totala ekoarealen bara något över 200 000 hektar år 2004, jämfört med cirka 600 000 hektar 2019-2022. 

I själva verket var den ekologiskt odlade arealen kring 500 000 hektar år 2005 och antalet ekologiska odlare var fler än 18 000 (att jämföra med 5 000 nu). Vid denna tidpunkt var inte ersättningen för ekologisk odling kopplad till certifiering, men de deltagande lantbruken måste likväl följa reglerna och var föremål för samma kontroll som alla andra mottagare av miljöersättningar. Ungefär en tredjedel av de ekologiska lantbruken var certifierade. Av naturliga skäl var det bara de som hade avsättning på marknaden för ekologiska produkter som valde att certifiera sig. Eftersom marknadsandelen för ekologiskt bara var kring 3 % vid denna tid var det helt logisk. 

År 2006, det sista för det då gällande stödprogrammet, var ekoarealen hela 547 000 hektar medan den certifierade arealen var 180 000 hektar enligt Jordbruksstatistisk årsbok 2008. I det landsbygdsprogram som gällde 2007-2013 fasades stödet till icke-certifierad produktion ut, vilket reflekterades i att den certifierade produktionen ökade kraftigt, men arealen nådde ändå inte upp till det som gällde 2006. Arealen ökade därefter långsamt. Det dröjde 10 år innan arealen certifierad ekologisk produktion var lika stor som den arealen eko 2006. Den kraftiga ökningen 2006-2011 som man ser i Jordbruksverkets och Ekologiskt lantbruks diagram reflekterar således inte en verklig ökning av ekoarealen, utan handlar om förändrade stödregler. 

Utöver detta finns det också brister i statistiken över certifierad areal efter att Krav släppte den egna certifieringen. Jag vet inte hur det fungerar nu, men under ett antal år gick det inte att få några vettiga data från certfieringsorganisationerna. Jag ser heller inte att Jordbruksverkets statistik gör skillnad på vilken certifiering (KRAV, EU-ekologisk) som gäller, detta har ju också stort intresse. 

Det finns det också ekoodlare som vare sig är certifierade eller får miljöstöd. De är sannolikt rätt många men med relativt små arealer. Dessa är nog svåra att fånga i någon statistik, men det vore onekligen värdefullt att veta hur många av de som nu lämnar miljöstöden och certifieringen som ändå fortsätter odla ekologiskt. 

Det vore värdefullt om Ekologiska Lantbrukarna, Jordbruksverket, Organic Sweden, Krav eller annan aktör kunde göra en ordentlig sammanställning av utvecklingen av det ekologiska lantbruket från 1985 till idag, där man tydligare skiljer de olika typerna certifierad produktion (Krav, EU-ekologiskt) och ekologisk produktion med miljöstöd.