Produktionsvärdet i fast penningvärde av det svenska jordbruket har varit mer eller mindre detsamma under sextio år (eftersom källan är amerikansk är värden räknade i dollar vilket gör att valutakursförändringar spelar rätt stor roll). Sysselsättningen har samtidigt minskat med 80 % medan kapitalinsatserna (inte inräknat marken som ju också ökat väldigt mycket i värde) har ökat med 80 %. Både åkermarks- och betesmarksarealerna har minskat.
Detta säger inget om produktionen i volym utan bara värdet. Om man istället tittar titta på produktionsvolymerna av de viktigaste grödorna så ser det ut så här:
Produktion av mjölk och potatis har minskat kraftigt på 60 år, medan produktionen av andra viktiga grödor samt ägg och kött har ökat. Allra mest har produktionen av fjäderfä (i första hand kyckling) och oljeväxter ökat. Per capita räknat har det mesta minskat, mjölkproduktionen är till och med halverad. Fjäderfä, spannmål och oljeväxter har dock ökat – fjäderfä hela 875 %! Detta avspeglar sig i konsumtionen; 1961 var konsumtionen av kött från fåglar mindre än 2 kg per person och år medan den var 23 kg per person 2021.
Vallskörden och betet är inte medräknade (främst för att statistiken är bristfällig), men eftersom det mesta av vallen används i mjölkproduktionen torde kvantiteterna vall delvis reflekteras i mjölkmängden även om andelen vall i foderstaterna har ändrats över tid. Ärtor bönor, frukt och grönsaker och andra mindre vanliga grödor har inte tagits med. Grönsaker och frukt kan spela en stor roll för intäkterna och sysselsättning, men spelar ingen större roll för diskussioner om produktionskapacitet pga de små ytor som används. För djurproduktionen störs data av foderimport, även om den totalt sett inte är så stor som många verkar tro. Nettofoderimporten vara bara cirka 6 % 20181 och den var relativt omfattande redan 1961.
Om man tittar på odlingen av de viktigaste grödorna spannmål, potatis, sockerbetor och oljeväxter har den totala produktionen (räknat på kol-innehåll1) av dessa ökat med cirka 46 % trots att arealen av dessa tillsammans har minskat med 30 %. Per hektar betyder det att skördarna har mer än fördubblats.
Vad ger högre skörd?
Vad är orsaken till skördeökningarna? Jag har inte sett någon forskning som klarlägger vilka faktorer som betytt hur mycket. Men några faktorer som säkert har spelat en roll är:
- Användningen av konstgödsel gick upp kraftigt fram till slutet av 1980-talet då den vände ned för att sedan gå upp litet igen på senare halvan av 2010-talet. En del av förklaringen till detta mönster är den kraftiga tillväxten av ekologiskt lantbruk mellan 1989 och 2013 och uppbromsningen de senaste åren. Användningen av konstgödsel har säker blivit mer träffsäker. På 1960-talet var konstgödsel fortfarande nytt och lantbrukarna hade ingen bra utrustning och sämre kunskaper om hur den skulle användas.
- Bekämpningsmedel mot ogräs och skadegörare spelar säkert en rätt stor roll, de utgör ju en direkt kostnad för lantbrukarna som de kan välja eller välja bort. Enligt vissa uppgifter kan ogräsbekämpning leda till 20 procent högre skörd, vilket ju är anmärkningsvärt mycket. Användningen räknat i ton steg fram till 1980-talets mitt varefter den vände nedåt. Men det beror i första hand på att man använder sig av lågdosmedel som ger samma effekt med betydligt mindre vikt. Även här spelar säkert en förbättrad teknik för appliceringen en roll.
- Mekaniseringen i sig syftar främst till att spara arbete. Men man kan tänka sig minst tre effekter på skördarna. Moderna redskap gör en mycket bra jordbearbetning vilket ger grödorna mycket goda förhållanden. Med stora maskiner kan sådd, skörd och andra odlingsåtgärder genomföras vid ”rätt tid” något som är mycket viktigt – en fördröjning av sådden en vecka kan betyda ganska stor skördeminskning. På minussidan finns markpackning av de tunga maskinerna, vilket kan minska skördarna.
- Höstveteodlingen har ökat kraftigt (detta har säkert ett visst samband med den ökade jordbearbetningskapaciteten) och skörden av höstvete är regelmässigt betydligt högre än annat spannmål. Odlingen av havre har också minskat kraftigt och havre ger relativt låg skörd per hektar.
- Växtförädlingen har säkert betytt en hel del, inte minst att den har flyttat biomasseproduktionen från halm och rötter till kärna vad gäller stråsäd.
- Nedläggning av marginaljordar med låg avkastning har ökat genomsnittsskördarna på de jordar som behållits.
- Sammanslagning av åkrar och borttagning av odlingshinder, igenläggning av diken torde ha ökat den andel av arealen som verkligen producerar (och samtidigt minskat den biologiska mångfalden). Om man har små åkerlappar med öppna diken blir det stora ytor som i praktiken inte kan odlas.
- Bevattning har ökat 500 procent under perioden, men det är fortfarande inte mer än drygt 100 000 hektar som bevattnas, varav mycket är grönsaker, potatis och andra specialgrödor.
- Effekter av klimatförändringarna på skördarna
är nog osäkra. Det gäller också högre koldioxidhalter. Något har det säkert bidragit, men knappast så mycket.
Om du har andra tankar – eller forskningsresultat – runt detta så skriv gärna i kommentarerna.
I kommande artiklar tänkte jag diskutera jordbrukets ekonomi samt vårt beroende av andra länder.
1. Beräkningarna om kolinnehåll är gjorda utifrån Rundgren, Gunnar 2021, Koll på kolet.
No comments:
Post a Comment