Biokol – det nya svarta?

Ibland kan man få intrycket att vi lämnar kolåldern bara för att gå in i en ny, biokolets. Jag deltog nyligen i en workshop på KSLA om biokol på (den kommer att följas upp med ett seminarium i vår). Det framgick tydligt att det är mycket som ”vi” fortfarande inte vet vad gäller biokol. De som gör storvulna uttalanden om biokolets välsignelser har inte så mycket vetenskapligt på fötterna – därmed inte sagt att biokol skall avfärdas som irrelevant. Och någon större skada lär den i alla fall inte göra. 

 

Min preliminära åsikt, som utvecklades ytterligare genom workshoppen, om biokolets användning i odling kan sammanfattas så här:

Man kan framställa biokol av väldigt många olika råvaror. Så gott som alla dessa har någon form av alternativ användning. Om det är jordbruksprodukter på gårdsnivå (t.ex. halm) kan de spridas direkt på åkern, om det är rester i senare led i jordbruks och livsmedelskedjan kan de föras tillbaks till jordbruket som de är och användas som foder, strömedel, komposteras eller bli biogas. Alternativt kan de förbrännas eller användas industriellt. Rester från skogsindustri kan användas som energikälla, eller råvara för biobränslen osv. Användningen av biokol som jordförbättring och kollagring i jordbruket måste vägas mot dessa alternativ.

Under svenska förhållanden (det finns däremot en hel del försök från tropikerna som visat goda effekter) finns det inte mycket som talar för att biokol har en betydelsefull effekt som jordförbättring i fältmässig skala. Man kan inte utesluta att det skulle kunna göra nytta i vissa typer av (magra) jordar. Det kan däremot vara mycket användbart i anläggningsarbeten, trädplantering, markbäddar i växthus och andra specialtillämpningar.

För klimatet kan biokol vara ett relativt stabilt lager av kol – däremot saknas kunskaper om hur länge kolet egentligen finns kvar. För kollagringen finns det ingen fördel av att man sprider biokol i åkerjorden jämfört med att lägga det i högar, lägga det i vägbankar eller gruvhål. Kostnaderna och resursåtgången för att sprida det på åkermark är långt högre. Det är ju också sannolikt att biokolet bryts ned betydligt fortare i en biologiskt aktiv åkerjord än på dessa andra ställen.

Om biokolet tillverkas lokalt på gården ställer sig saken i något annat läge. Men då är frågan istället hur de alternativa flödena av råvaran fungerar. Om vi tänker oss exempelvis halm så kan man bruka ned den direkt efter skörd och på så sätt bevara eller öka jorden mullhalt. Halmen bryts förvisso ned så efter ett tiotal år är det en mindre del av den som blir stabil mull. Under tiden har den varit mat för jordens mikroliv. Om vi tar bort halmen och gör biokol av den i en så kallad pyrolyspanna, vilket är den teknik som används, går två tredjedelar av kolet upp i luften som koldioxid i processen (som också alstrar användbar värme förstås). Den resterade tredjedelen är biokol som är stabilt. Mycket talar för att man på det sättet långsiktigt lagrar in mer kol än genom nedbrukning av halmen. Men hur stor skillnaden blir och hur de två alternativen påverkar jordens mikroliv och andra egenskaper är inte på något sätt klarlagt. Det finns (obevisade) farhågor att biokolet kan aktivera nedbrytningen av organiskt material, vilket skulle vara negativt.

För biomassaflöden som skall hanteras i stora energianläggningar, exempelvis fjärrvärmesystemet, ställer sig frågan om vad fördelen är med att låta en tredjedel av energin i biomassan bli biokol jämfört med att låta allt bli energi. Om vi förutsätter att fjärrvärmeanläggningen eldas med biomassa, vilket de normalt sett görs i Sverige, betyder det att man kommer att förbruka mer biomassa än om man inte gjorde biokol.* Sverige är redan nettoimportör av biomassa till fjärrvärmen. Det kan kanske finnas mindre restflöden för vilka tillverkningen av biokol är det bästa alternativet, men jag har svårt att se vilka.

På det stora hela tror jag att biokol bara blir lönande och/eller meningsfullt om 1) man kan få ersättning för kolinlagring och 2) man hittar applikationer där användningen av biokol är fördelaktig jämfört med andra alternativ (t.ex. markanläggning i städer) eller 3) man kan använda biokolet i en process innan slutlig lagring, till exempel för vatten eller luftrening, som djurfoder, i ströbäddar för djur eller annat.

Personligen funderar jag på hur det skulle vara att använda biokol i dräneringssystemen, där man ju behöver ett filtermaterial runt dräneringsrören. Detta är ofta grus eller kokosfiber. Skall man ändå transportera material kan det ju lika gärna vara biokol som dessutom är betydligt lättare än grus.

 

* Saken skulle ställa sig annorlunda om man antar att samhället skulle gå mot en kraftig minskning av energianvändningen (vilket sannerligen inte är det som pågår), eller att sol och vind också skulle kunna ta över fjärrvärmen (vilket är helt orealistiskt), eller att bionergi med biokol ersätter fossila bränslen (vilket skulle kunna vara fallet i en del andra länder, men inte i Sverige).