Nötköttsproduktionen avgör andelen svenskt på tallriken - inte konsumentens efterfrågan

Andelen svenskt nötkött ökade under 2018 men var ändå betydligt lägre än tio år tidigare. Den ökande marknadsandelen svenskt nötkött är mest ett resultat av utslaktning. Marknadsandelen styrs mycket mer av lönsamheten i produktionen och av utvecklingen av mjölkproduktionen än av konsumentens efterfrågan.

Köttimporten minskar till förmån för svenskt. ”De svenska konsumenterna väljer i allt högre grad svenskt” kött och marknadsandelen har ökat från 61 till 67 procent. Så har rapporteringen låtit det senaste året. Men ger det en riktig bild av verkligheten? Till och med lantbrukspressen, som borde veta bättre, tolkar in den förändrade situationen på köttmarknaden som i första hand konsumentdriven.

Man kan tolka in den blygsamma totala minskningen av köttkonsumtionen som ett utslag av ändrade konsumentpreferenser, även om det finns starka krafter som hjälpt till i detta. Andelen svenskt kött kan dock knappast tolkas i termer av ändrade konsumentpreferenser, utan orsaken hittar vi i produktionen. Om vi håller oss till nötköttsmarknaden så är det viktigt att inse att:
- Andelen svenskt kött beror på storleken på den svenska produktionen i förhållande till den totala konsumtionen. 
- Det svenska nötkött som produceras säljs i huvudsak i Sverige, exporten är mer eller mindre konstant och består mest av styckningsdetaljer som inte efterfrågas i Sverige.

Stora delar av svensk nötköttsproduktion är att betrakta som en biprodukt av mjölkproduktionen, dels i form av utslaktade kor dels i form av kalvar från mjölkkor som föds upp för slakt.

År 1930 fanns det 1,9 miljoner mjölkkor på svenska gårdar. De producerade nästan en kalv var varje år. Idag är antalet 320 000 och de producerar fortfarande bara en kalv var (men en hiskelig massa mjölk). Det stora antalet kalvar som föddes tidigare kunde inte födas upp till vuxen storlek eftersom efterfrågan inte räckte till, trots en hög nötköttskonsumtion. Svenskarna konsumerade ungefär lika mycket nötkött 1930 som vid ”toppen” 2017 (nötköttskonsumtionen sjönk fram till 1990 då den vände uppåt igen). Det slaktades därför väldigt mycket kalv i Sverige, och kalvkött var vardagsmat.

Över tid har tillförseln av nötkött från mjölkproduktionen minskat kraftigt i takt med att mjölkkonsumtionen minskat, självförsörjningsgraden minskat och produktionen per ko ökat kraftigt.  Som ett resultat av den minskade tillförseln av nötkött från mjölkproduktionen uppstod en specialiserad nötköttsproduktion med dikor (kor som inte mjölkas utan får en kalv som får dia varje år). Denna har ökat i takt med att antalet mjölkkor har minskat. Antalet dikor är nu knappt 200 000.  För den produktionen gäller att 
- Produktionsvolymen i den specialiserade nötköttsproduktionen bestäms över tid av lönsamheten i produktionen. 
- Lönsamheten i produktionen bestäms av vilka priser man kan ta ut på den svenska marknaden, olika former av bidrag och kostnadsbilden. 
- Priserna på marknaden bestäms av världsmarknaden samt av kundernas vilja att betala extra för svenskt. Detta betyder att kronkursen har stor inverkan på priset och lönsamheten.

Ledtiden i den nötköttsproduktionen för att svara på förändrad lönsamhet är lång. Om man vill utöka produktionen behåller man fler kvigor för att kunna få fler kalvar som i sin tur blir mer kött. Kvigan skall betäckas och sedan skall dess kalv nå slaktvikt. Detta tar två och ett halvt år ungefär. Men många bönder har redan utnyttjat den kapacitet man har i form av foder och plats i stallar, så potentialen i den typen av produktionsökning är inte så stor. Tidigare har det varit vanligt att de som lade av med mjölkproduktion startade med nötkött, vilket är ett snabbt sätt att få fram ny kapacitet eftersom stallar och foderkedja redan finns. För andra handlar det om omfattande investeringar, och nya stallar kräver tillstånd. Vi pratar alltså om ledtider på minst fem år från beslut att utöka.

Utöver de mer långsiktiga förändringarna kan extrema händelser, som sjukdomsutbrott eller missväxt, påverka produktionen. Torkan 2018 orsakade en ökad utslaktning av kvigor och kor andra halvan 2018 och första halvan 2019. Denna utslaktning har samtidigt minskat produktionskapaciteten eftersom antalet dikor minskade mellan 2018 och 2019 (se graf). Detta gör att den svenska nötköttsproduktionen kommer att minska 2020 och 2021, enligt Magnus Lindholm på HK Scan med cirka 10 000 ton i en intervju med ATL.  I och med att produktionen kommer att minska kommer också andelen svenskt nötkött att minska om inte den totala nötköttskonsumtionen minskar ännu snabbare.
 

Svenska konsumenter har under lång tid angivit att de föredrar svenskt kött. Enligt ATL:s uppskattningar är cirka 90 procent av allt nötkött som säljs i dagligvaruhandeln svenskt, medan storhushållen köper 60 procent svenskt och restaurangerna endast 25 procent. Någon siffra för livsmedelsindustrins svenskandel finns inte men en inte alltför vild gissning är att den till och med är lägre än restaurangernas.    

Innan EU medlemskapet var Sverige självförsörjande på kött och den svenska produktionen var något större än nu (se bild). Konsumtionen av nötkött ökade rätt kraftigt i samband med det svenska medlemskapet i EU. Det var i stort en effekt av lägre priser. 

Genom fyrtio år av indoktrinering har betraktelsesättet att det är konsumenterna som styr utvecklingen blivit ett axiom, en självklarhet som inte ifrågasätts. Men lika litet som det var Guds hand som bestämde om skörden av vete skulle bli god på sjuttonhundratalet är det Konsumenten som avgör hur stor marknadsandel svenskt kött kommer att ha.