Sunday, 29 September 2019

Ha tilltro till den mänskliga kreativiteten


När Greta Thunberg*, i ett mycket känslosamt tal inför FN, sade att världsledarna har fantasier om evig tillväxt och teknik som skall göra att de slipper ta svåra beslut, var det en ny systemkritisk hållning. Greta Thunberg och rörelsen Fridays for future har hittills helt undvikit att ta ställning i frågor om hur man skall begränsa klimatförändringarna utan hänvisat till Vetenskapen. Men även om vetenskapen är i stort sett enig om att människan har orsakat klimatförändringar, främst genom utsläpp av koldioxid, så är vetenskapen inte alls enig i vilka åtgärder som behöver genomföras. Det finns förvisso starkt vetenskapligt stöd för tanken att ekonomisk tillväxt inte går att förena med minskade utsläpp, men det är sannerligen inte någon konsensus i frågan. Stora delar av vetenskapssamfundet, inklusive IPCC, har också stor tilltro till teknik som lösning på klimatfrågan. Den systemkritiska forskningen har inte fått någon plats i IPCC:s rapporter.
Skriftställaren med årets skörd av borlottibönor....


Vissa världsledare och företagsledare var redan från början skeptiska eller negativa till Greta Thunberg, eftersom de insåg att hennes kompromisslösa inställning skulle hota deras intressen. Efter talet i FN vänder sig många sådana ledare mot Greta Thunberg. Att chefen för lyxföretaget LVMH som har varumärken som Dior, Louis Vitton och Moet, nu kritiserar Greta Thunberg är inte förvånande. Trots näringslivets floskelmaskiner om hållbarhet är det något som kommer i andra eller tredje hand. LVMH har mycket hög svansföring i hållbarhetssammanhang.

Många politiker börjar också fundera på hur de skall hantera henne eftersom de trots alla fina ord står för just det hon kritiserade i talet i FN. Stefan Löfvén talade sig till exempel varm för grön tillväxt och hur tekniken kommer lösa problemen i en intervju i Aftonbladet bara några dagar innan Greta Thunbergs tal i FN.

– Vi kommer att köra bil i framtiden, vi kommer att flyga, bor man i Norrland kommer man att kunna köra skoter. Det är bara det att man måste göra det på ett mycket, mycket smartare sätt. 

Stefan Löfvéns uttalande är representativt för i princip alla de politiska partierna. På många sätt är det förståeligt. Allt talar för att vårt nuvarande samhälle behöver ekonomisk tillväxt för att fungera. Men om det är så att ekonomisk tillväxt utöver befolkningstillväxten behövs för att upprätthålla ett bra liv och ett fungerande samhälle är det ett tecken på att samhällets fundament är fel. Det är rent definitionsmässig inte hållbart. Innerst inne tror jag att många har förstått detta, men de vill inte ta det till sig.

De intalar sig att deras relativa välfärd och individuella frihet möjliggjorts av den kapitalistiska marknadsekonomin och att alla andra alternativ innebär misär och diktatur. Få uttrycker det så explicit som kolumnisten Lena Andersson i Dagens Nyheter som anser att ”uppoffringen skulle te sig kostsam och dyster, vegetabilierna smaka hö i munnen” i den ekodiktatur som hon verkar se som det enda alternativet till den fria marknaden och fortsatta utsläpp.

Det är svårt att förstå varför det bara finns två möjliga framtider. Det är också märkvärdigt att just de som oftast sätter sin tillit till människans kreativitet bara tror att det är på marknaden denna kreativitet kan blomstra, trots att hela mänsklighetens historia visar hur kreativa människor sökt kunskap, utvecklat kultur och byggt samhällen helt utan marknaden som mellanhand. Samma grupp av människor, som statsministern också representerar, verkar också tro att det bara är tekniska innovationer som kan frälsa oss, men inte sociala sådana. Detta trots att den marknadsekonomi, aktiebolagen, lagstiftning, välfärdsstat och parlamentariska demokrati de hyllar just är sociala innovationer. Den kapitalistiska marknadsekonomin är en mänsklig skapelse, ett resultat av social ingenjörskonst, på samma sätt som romarriket eller Sovjetunionen.   

Det som verkligen behövs är att vi bygger robusta samhällen som kan fungera utan tillväxt, ja som faktiskt fungerar för en krympande ekonomi. Vi behöver en plan för reträtt, för en krympning av människans anspråk på biosfären, samtidigt som vi upprätthåller ett tryggt och fredligt samhälle där grundläggande behov tillfredsställs för alla. Visst krävs det en extraordinär kraftsamling för att genomföra det, och framför allt krävs det att breda folklager är med på noterna.

De första stegen är att minska tillförseln av energi i samhället och minska omfattningen av konkurrensutsatta marknader. Energitillförseln behöver minska för att möjliggöra en omställning till förnyelsebar energi, men också för att energianvändningen är själva drivkraften i samhällets metabolism; mer energi leder ofelbart till större omsättning av varor, fler gruvor, mer föroreningar och flera utlandsresor.

Marknaderna behöver begränsas. Nyliberalerna har helt rätt att det är marknaden som är motorn för tillväxt. Deras slutsats att vi därför skall låta den vara så litet reglerad som möjligt. Men det förhåller sig tvärtom, det är just därför att marknader driver tillväxten som de behöver tyglas hårt. Det är bara genom att begränsa de många olika marknadernas kontroll över våra liv som vi kan undvika tillväxtens och konkurrensens piska. Det handlar om att minska lönearbetet, minska handeln, i synnerhet den globala handeln och undanta hela områden från marknadsstyrning och konkurrens.

Vi bör ha tilltro till att människor i framtiden kan hitta nya former för att organisera samhället på samma sätt som våra förfäder kunde. Inte skall vi tro att de senaste två hundra årens framsteg vad gäller teknik, mänsklig kunskap och frihet bara kan fungera i en kapitalistisk marknadsekonomi? En ekonomi som i snabb takt håller på att undergräva grunden för sin existens. 


* Jag har inte för avsikt att ge något bidrag till gretologin genom att kommentera hennes person eller spekulera i hennes drivkrafter. Jag nöjer med att lyssna på vad hon säger och vad hon inte säger, vilket ofta är minst lika viktigt.

3 comments :

J said...

Bra inlägg! Jag stödjer det helhjärtat. Ska också odla barlottibönor nästa år. Har haft problem med bönsmygen när jag har odlat bondbönor - men barlottibönorna kanske klarar sig bättre.

Med inspiration från Greta och fiskaren Masaniello - det här ska vi klara(!):

https://archive.org/details/historyofrisefal00mido/page/n7

Jan Wiklund said...

Det där får du nog förklara lite närmare.

"Tillväxt" betyder tillväxt av bokföringsenheter. Vad dessa bokföringsenheter står för är helt godtyckligt. Björn Eriksson, ordförande i Miljöförbundet på 80-talet, brukade säga att dessa bokföringsenheter, som brukar kallas BNP, bara är ett mått på hur mycket vi anstränger oss. Frågan är om de ens är det.

Se bara ett ögonblick på hur offentliga verksamheter mäts. Där sätter man måttet efter hur mycket den offentliga verksamheten kostar, inte efter hur mycket den producerar. Detta eftersom det inte går att mäta. Hur mäter man "värdet" av ett riksdagsbeslut?

Å andra sidan sätter man ett mycket högt värde på en fullständigt meningslös verksamhet som aktiefonder. Andra verksamheter får ett värde efter hur mycket betalt de tar - om ett medicinbolag tar svinaktigt höga priser för att de har ett monopol tillmäts de ett högre värde än om priset på deras produkter minskar.

Följaktligen kan jag inte se att det man mäter tillväxt i, BNP, betyder något alls.

Ytterligare en klurighet är att om vi nu tar BNP på allvar och föreställer oss att det faktiskt betyder något, så borde den rimligen öka kraftigt om vi alla sätter igång och ställer om samhället till fossilfritt. Vi måste ju nämligen arbeta mycket för att detta ska bli av. Städer ska byggas om för att slippa biltrafik och för att slippa uppvärmning av husen,bara för att ta ett exempel. Observera här att jag inte hävdar att BNP måste öka för att, osv, som Löfven säger, utan att ökningen blir en oavsedd effekt av att man arbetar mer.

Jag tror att de neoklassiska ekonomerna helt enkelt har lurat stora delar av miljörörelsen att tro att allt kan mätas i samma skala (nämligen pengar). Därför har vi den här diskussionen om tillväxt, som om den kan mätas i samma skala. Jag tror att en del saker måste öka och annat minska, men att detta inte kan uttryckas med pengar som enda kvantitativa mått, utan att det handlar om kvalitativa skillnader.

Gunnar Rundgren said...

Jag håller helt med dig Jan om det tokiga att mäta allt i en och samma skala, pengar. Men det är det som är grunden för hela marknadsekonomin. Och inom ramen för den ekonomins så är tillväxt ett rätt relevant begrepp, trots att det inte säger mycket om mänsklig utveckling eller välstånd.

Jag skriver mer om detta i http://tradgardenjorden.blogspot.com/2013/05/vi-kan-fa-det-valdigt-mycket-battre.html


Tillväxt i ekonomiska termer uppstår vid förbrukning av resurser, antingen arbete eller råvaror, för det mesta båda. Däremot uppstår ingen ekonomisk tillväxt för att aktiekurserna eller bostadspriserna stiger (då hade vi ju haft en helt skenande tillväxt i Sverige de senaste åren). Det kan dock uppstå vinster vid realiseringen av dessa värdeökningar.