I debatten

Häromveckan var det en samling professorer som skrev ett inlägg i Land Lantbruk om kolbindning. Mycket av vad de skrev var vettigt. Två saker jag reagerade på var att de hade ett väldigt begränsat perspektiv och att de mitt i artikeln gjorde en helt opåkallad attack på det ekologiska lantbruket. Till saken hör förstås att samma personer har ägnat stora delar av sitt professionella värv till att prata illa om ekologiskt. 

Mitt svar var detta: 

"Fem forskare vid SLU lägger fram en rad intressanta tankar för att öka kolinlagringen i svensk åkermark i en debattartikel i Land Lantbruk 11 januari. Det är lätt att hålla med om det mesta, t.ex. värdet av att öka odlingen av fånggrödor. På det stora hela är det en rimlig utgångspunkt att sätta fokus på åtgärder som syftar till att öka tillförseln av organiskt material snarare än att minska nedbrytningen, som forskarna föreslår. 

Däremot är det konstigt att de är så fokuserade på enskilda tekniska insatser och ser så litet till systemfrågor. De konstaterar trots allt att kolbindningen och markvården är som bäst på gårdar med mjölk och nötköttsproduktion. Det är kopplat till vallodling och stor återförsel av organiskt material i form av gödsel. Visst kan man bedriva ren växtodling med fånggrödor och på så sätt komma några steg på vägen, men det vore mycket bättre om man integrerade växtodlingen och djurhållningen samt ökade vallfodrets andel i nötkreaturens foder. Det skulle kräva en annorlunda modell för mjölkproduktionen, med ökad grovfoderanvändning. Med lägre produktion per ko skulle det samtidigt bli fler kalvar att föda upp. Dessa borde också födas upp på grovfoder istället för den alltför vanliga intensiva uppfödningen. Då skulle vi slå många flugor i en smäll: ökad kolinlagring, minskat näringsläckage, minskad användning av kemiska bekämpningsmedel, förbättrad jordstruktur, ökad svensk nötköttsproduktion, förbättrad djurhälsa, ett mer resilient jordbruk, ökat nyttjande av betesmark och en mer positiv inställning till animalieproduktion hos allmänheten. Även för den som odlar mellangrödor är det mestadels fördelaktigt att de betas eller används som foder. 

Jag är mycket medveten om att möjligheterna att genomföra detta är beroende av de ekonomiska villkoren som jordbruket har, och att det i sin tur är avhängigt av politiska beslut. Men det gäller ju också de flesta andra alternativa förslag, inklusive de fem forskarnas. Det handlar om att skapa en vision för ett uthålligt jordbruk och se till att skapa de förhållanden som är gynnsamt för det.

Slutligen är det tråkigt att konstatera att dessa fem kända motståndare till ekologiskt lantbruk kände sig tvungna att lägga in en helt onödig kritik av det ekologiska lantbruket i sin artikel. Det ekologiska lantbruket har förespråkat och tillämpat precis det de föreslår under många årtionden redan." 

Om den ekologiska odlingen formulerade Artur Granstedt på Ytterjärna Forum en bra replik på deras artikel och Stefan Wirsenius utfall mot ekologiskt  där han skriver bland annat:

"En omläggning till verkligt ekologiskt kretsloppsjordbruk skulle enligt genomförda gårdsstudier inom Östersjöprojektet BERAS kunna halvera matens klimatbelastning och samtidigt förverkliga centrala miljömål. Effektiva kretslopp, upphörd användning av kemiska insatsmedel och ökad bindning av kol i marken genom växtföljder med baljväxtvallar på alla gårdar skulle göra detta möjligt. Det gäller att återcirkulera organiskt material och växtnäring samt att ha en djurhållning som är anpassad till den egna odlingen. Ett sådant jordbruk ökar markens organiska substans, bördighet och produktion utan att tära på naturresurserna." 

....han avslutar: 

"Det är viktigt att vi alla är vaksamma när förespråkare för intensifierat, industriellt jordbruk hävdar att ekologiskt jordbruk är sämre för miljön. Sådana utspel bygger i regel på missvisande tolkningar av noga utvalda uppgifter utan helhetssyn, och blir därför falsk matematik." 

Apropå falsk matematik så kanske läsaren sett en replikväxling mellan mig och intressant samling av poeter, bönder, författare och politiker å ena sidan och (en del av) författarna till Eat Lancet rapporten som presenterade nyligen, å andra sidan. Jag har ju skrivit på bloggen om den också. Deras slutreplik klarlade i alla fall bland annat att den globala kost som rapporten förespråkar inte är beräknad utifrån miljöpåverkan:"den föreslagna dieten sattes samman med människokroppens behov i fokus, inte planetens." Vidare bekräftade man det som jag framfört under lång tid att deras redovisning av matens växthusgasutsläpp inte inkluderar den viktigaste växthusgasen, koldioxid. Det torde varit väldigt få läsare som observerat detta och vare sig författarna eller media har aktivt påtalat det. DN har till och med fortfarande ett diagram vid artikeln som säger att den visar koldioxidutsläpp trots att den inte ens räknar med koldioxiden.

Den 19 februari skall jag presentera en rapport om hälso- och miljöpåverkan av mjölk och vegetabiliska alternativ till mjölk. Jag kan lova en intressant redovisning.