I debatten

Häromveckan var det en samling professorer som skrev ett inlägg i Land Lantbruk om kolbindning. Mycket av vad de skrev var vettigt. Två saker jag reagerade på var att de hade ett väldigt begränsat perspektiv och att de mitt i artikeln gjorde en helt opåkallad attack på det ekologiska lantbruket. Till saken hör förstås att samma personer har ägnat stora delar av sitt professionella värv till att prata illa om ekologiskt. 

Mitt svar var detta: 

"Fem forskare vid SLU lägger fram en rad intressanta tankar för att öka kolinlagringen i svensk åkermark i en debattartikel i Land Lantbruk 11 januari. Det är lätt att hålla med om det mesta, t.ex. värdet av att öka odlingen av fånggrödor. På det stora hela är det en rimlig utgångspunkt att sätta fokus på åtgärder som syftar till att öka tillförseln av organiskt material snarare än att minska nedbrytningen, som forskarna föreslår. 

Däremot är det konstigt att de är så fokuserade på enskilda tekniska insatser och ser så litet till systemfrågor. De konstaterar trots allt att kolbindningen och markvården är som bäst på gårdar med mjölk och nötköttsproduktion. Det är kopplat till vallodling och stor återförsel av organiskt material i form av gödsel. Visst kan man bedriva ren växtodling med fånggrödor och på så sätt komma några steg på vägen, men det vore mycket bättre om man integrerade växtodlingen och djurhållningen samt ökade vallfodrets andel i nötkreaturens foder. Det skulle kräva en annorlunda modell för mjölkproduktionen, med ökad grovfoderanvändning. Med lägre produktion per ko skulle det samtidigt bli fler kalvar att föda upp. Dessa borde också födas upp på grovfoder istället för den alltför vanliga intensiva uppfödningen. Då skulle vi slå många flugor i en smäll: ökad kolinlagring, minskat näringsläckage, minskad användning av kemiska bekämpningsmedel, förbättrad jordstruktur, ökad svensk nötköttsproduktion, förbättrad djurhälsa, ett mer resilient jordbruk, ökat nyttjande av betesmark och en mer positiv inställning till animalieproduktion hos allmänheten. Även för den som odlar mellangrödor är det mestadels fördelaktigt att de betas eller används som foder. 

Jag är mycket medveten om att möjligheterna att genomföra detta är beroende av de ekonomiska villkoren som jordbruket har, och att det i sin tur är avhängigt av politiska beslut. Men det gäller ju också de flesta andra alternativa förslag, inklusive de fem forskarnas. Det handlar om att skapa en vision för ett uthålligt jordbruk och se till att skapa de förhållanden som är gynnsamt för det.

Slutligen är det tråkigt att konstatera att dessa fem kända motståndare till ekologiskt lantbruk kände sig tvungna att lägga in en helt onödig kritik av det ekologiska lantbruket i sin artikel. Det ekologiska lantbruket har förespråkat och tillämpat precis det de föreslår under många årtionden redan." 

Om den ekologiska odlingen formulerade Artur Granstedt på Ytterjärna Forum en bra replik på deras artikel och Stefan Wirsenius utfall mot ekologiskt  där han skriver bland annat:

"En omläggning till verkligt ekologiskt kretsloppsjordbruk skulle enligt genomförda gårdsstudier inom Östersjöprojektet BERAS kunna halvera matens klimatbelastning och samtidigt förverkliga centrala miljömål. Effektiva kretslopp, upphörd användning av kemiska insatsmedel och ökad bindning av kol i marken genom växtföljder med baljväxtvallar på alla gårdar skulle göra detta möjligt. Det gäller att återcirkulera organiskt material och växtnäring samt att ha en djurhållning som är anpassad till den egna odlingen. Ett sådant jordbruk ökar markens organiska substans, bördighet och produktion utan att tära på naturresurserna." 

....han avslutar: 

"Det är viktigt att vi alla är vaksamma när förespråkare för intensifierat, industriellt jordbruk hävdar att ekologiskt jordbruk är sämre för miljön. Sådana utspel bygger i regel på missvisande tolkningar av noga utvalda uppgifter utan helhetssyn, och blir därför falsk matematik." 

Apropå falsk matematik så kanske läsaren sett en replikväxling mellan mig och intressant samling av poeter, bönder, författare och politiker å ena sidan och (en del av) författarna till Eat Lancet rapporten som presenterade nyligen, å andra sidan. Jag har ju skrivit på bloggen om den också. Deras slutreplik klarlade i alla fall bland annat att den globala kost som rapporten förespråkar inte är beräknad utifrån miljöpåverkan:"den föreslagna dieten sattes samman med människokroppens behov i fokus, inte planetens." Vidare bekräftade man det som jag framfört under lång tid att deras redovisning av matens växthusgasutsläpp inte inkluderar den viktigaste växthusgasen, koldioxid. Det torde varit väldigt få läsare som observerat detta och vare sig författarna eller media har aktivt påtalat det. DN har till och med fortfarande ett diagram vid artikeln som säger att den visar koldioxidutsläpp trots att den inte ens räknar med koldioxiden.

Den 19 februari skall jag presentera en rapport om hälso- och miljöpåverkan av mjölk och vegetabiliska alternativ till mjölk. Jag kan lova en intressant redovisning. 

Förvirrande diagram i EAT och Dagens Nyheter

Det var inte mycket som blev rätt när landets ledande morgontidning gjorde ett diagram på växthusgasutsläpp från olika livsmedel. Men tyvärr fanns en del av tokigheterna redan i den rapport som EAT-Lancet kommissionen nyligen publicerat. Man blandar ihop enheterna för växthusgasutsläpp och struntar i mer än hälften av utsläppen.  

I den debattartikel som ett antal av författarna till EAT rapporten publicerade i Dagens Nyheter finns ett diagram som ser ut så här:

DN:s diagram

Diagrammet påstås visa växthusgasutsläpp per portion. Men det gör det inte.

Till att börja med har DN blandat ihop engelskans ”serving” med ”portion”. De är inte samma sak på engelska, portion är hela måltiden, medan serving anger hur mycket av en viss ingrediens som brukar ingå i en portion. DN lyckas röra till det ytterligare genom att ange konsumtion per dag för en del av produkterna i tabellen, men inte alla. DN har också felöversatt ”roots” till rotfrukter, medan EAT avser stärkelserika rotfrukter som potatis och kassava.

Men också EAT-versionen av diagrammet (se nedan) är konstig. Det är svårt att förstå var man hittat just de här kvantiteterna. De är definitivt inte det som anses vara normala i Sverige (28 gram kött eller 28 gram potatis är ju extremt litet på tallriken, det är en mycket, mycket liten potatis och en hyfsat stor köttbulle). 2,4 dl mjölk eller grönsaker är ju däremot relativt rimliga storlekar till måltiden. EAT anger ingen källa till var man har hittat de där orimliga kvantiteterna (diagrammet skall inte blandas ihop med det som visar den kost de rekommenderar).

Det är också det ett synnerligen oortodoxt sätt att jämföra matvaror. Inget sätt är perfekt, men det är betydligt vanligare att mäta utsläpp per kg eller per kalorier eller per protein eller någon form av sammansatt näringsindex. EAT författarna är medvetna om det, men föredrar detta sätt eftersom man annars skulle redovisa en mycket större miljöpåverkan av i första hand grönsakerna eftersom de är näringsfattiga. De skriver uttryckligen i sin rapport: ”using kcal to measure their environmental effect would indicate that some vegetables have high environmental footprints whereas, from a per serving basis, their environmental effects are low.” Detta är desto mer anmärkningsvärt eftersom man samtidigt rekommenderar en kraftig ökning av konsumtionen av frukt och grönt.

EAT:s diagram

Den där förvirringen är dock inte det värsta i sammanhanget. Enheten i DN:s diagram är ”växthusgaser” (CO₂). Men det är helt fel. I EAT:s eget diagram är enheten i stället CO_2- ekvivalenter, vilket inte alls är det samma som CO_2.* Enheter är viktiga, särskilt för sådant som påstås vara vetenskap. I det här fallet visar det sig att även EAT:s diagram anger en felaktig enhet. De beräkningar som EAT använder för olika livsmedels påverkan på klimatet bygger på den artikel som Springmann m.fl. publicerade i Nature i den 10 oktober, Options for keeping the food system within environmental limits (på sidan 25 i EAT rapporten skriver man att det är källan). Denna artikel redovisar endast metan och lustgasutsläppen från olika livsmedel, koldioxidutsläppen från livsmedlen är inte alls medräknade. DN:s diagram anger således en enhet som uttryckligen inte alls har mätts, medan EAT diagrammet också är mycket vilseledande eftersom man inte redovisar att det enbart gäller metan och lustgas.

 

De värden som Springmann använder avviker därför radikalt från de värden för växthusgasutsläpp man får från andra vederhäftiga källor, det gäller särskilt för grönsaker och vegetabiliska oljor.  Några exempel:

Utsläpp CO₂e  per kg vara

	Springmann / EAT	Andra källor
Nötkött	32,5	50 (Poore & Nemecek) (från biffkor) 16 (Poore & Nemecek) Från mjölkproduktion) 17-40 (Mat o klimatlistan)
Kyckling	1,4	6 (FAO) 1,7-4 (Mat o klimatlistan)
Vete	0,23	0,62 (Poore & Nemecek)
Bönor	0,23	0,81 (Poore & Nemecek) 0,2-1,4 (Mat o klimatlistan)
Grönsaker	0,06	0,4-2,1 (Poore & Nemecek) 0,1-6,5 (Mat o klimatlistan)
Potatis	0,07	0,67(Poore & Nemecek) 0,1-1 (Mat o klimatlistan)
Vegetabilisk olja	0,67	3,6 rapsolja (Poore & Nemecek) 5,4 olivolja (Poore & Nemecek)
Palmolja	1,85	7,3 (Poore & Nemecek)

 

Värdena från Poore & Nemecek och FAO är globala genomsnitt, medan värdena från Mat och klimatlistan är värden för sådant som konsumeras i Sverige och därför inte jämförbara på samma sätt, jag tog bara med dem upplysningsvis. 

Vad gäller grönsaker är det värt att notera att den stora trenden de senaste femtio åren har gått från grova näringstäta grönsaker till sallatsgrönsaker med litet näring och stora utsläpp, dvs större delen av grönsakerna i de rika länderna har utsläpp som är 15-50 gånger större än värdena i EAT rapporten.

Valet att bara mäta metan och lustgas har mycket stor betydelse för hur proportionerna av olika matvarors växthusgasutsläpp ser ut, och det överdriver kraftigt de relativa utsläppen från animalieprodukter, och framför allt de från idisslande djur. Detta förstärks ytterligare av att utsläppen bara är beräknade i jordbruksledet. Att publicera en tabell som uttrycker utsläpp per portion som inte räknar in alla de omfattande utsläpp som sker efter gårdsgrinden är också mycket missvisande. **

Det finns mycket mer att säga om detta. Beräkningarna av metan och lustgasutsläpp från animaliekonsumtionen har stora variationer och osäkerheter, och omräkningen av dem, i synnerhet metan, till koldioxidekvivalenter är allt mer ifrågasatt, men det är en annan historia.  För den som vill fördjupa sig mer i de olika källorna till matens och jordbrukets växthusgasutsläpp kan jag rekommendera:

Counting apples and oranges

Jordbrukets växthusgasutsläpp 

 

Häromdagen publicerade jag andra kommentarer till EAT-rapporten.  

Uppdatering: 29 januari. Nu har EAT forskarna i en debattartikel klarlagt att de har uteslutit koldioxiden. "Så varför inkluderades inte utsläpp av koldioxid i analysen? Det beror på att rapporten antar att samhället, i en strävan att nå Parisavtalet, har ställt om till helt förnyelsebara energikällor år 2050." skriver de. Det är ju en from förhoppning, men det förändrar inte det faktum att det är gravt vilseledande att utesluta koldioxiden när man redovisar olika matvarors utsläpp idag. 

* Koldioxidekvivalenter (CO₂e) är en metod att räkna om utsläpp av olika växthusgaser till en och samma enhet som motsvarar 1 kg koldioxid (CO₂). Se mer här (Naturvårdverket).

** Jag påtalade misstagen i DN:s diagram för tidningen den 18 januari, men har inte fått något svar. Jag påtalade hur missvisande det är att kalla jordbrukets metan och lustgasutsläpp för ”matens växthusgasutsläpp” när det innebär att mer än hälften av utsläppen inte finns med, både till EAT och Nature 14 november och har heller inte fått svar på detta.