Efter torkan – ett uthålligt jordbruk

Den långa torkan visar tydligt att svenskt lantbruk är mycket sårbart. Här finns inga marginaler vare sig när det gäller kriser eller ett förändrat klimat. Det behövs därför en helomvändning inom jordbrukspolitiken där man i stället försöker sprida riskerna och göra vår matproduktion betydligt mer uthållig för olika påfrestningar.

Våldsamma skogsbränder, låga skördar av spannmål och dåligt med mat till de betande djuren. Ingen kan ha undgått den svåra torkan och dess allvarliga konsekvenser för Sverige. Det är nu viktigt med olika typer av akuta insatser och hjälp till de lantbrukare och skogsbrukare som drabbas. Vår matförsörjning och vårt brukande av jorden är en samhällelig angelägenhet och vi bör handla därefter.

Men det är när den akuta krisen är över som det stora arbetet behöver starta - att ställa om till ett uthålligt lantbruk. Torkan har på ett drastiskt sätt visat att vår matproduktion är mycket sårbar och då inte bara i händelse av krig, utan minst lika mycket när det gäller extrema väderförhållanden. I takt med att klimatförändringarna gör sig allt mer påminda kommer vi också att utsättas för ett mer påfrestande väder i form av stormar, perioder med antingen mycket nederbörd eller torka och högre temperaturer som i sin tur ökar risken för skadeangrepp och sjukdomar inom jordbruket. Det här kommer att utmana vår matproduktion och det finns i princip ingen beredskap för detta.

På senare tid har vår stora sårbarhet och bristande livsmedelssäkerhet lyfts upp som en viktig försvarspolitisk fråga. Vi har alla uppmanats att ha viss beredskap hemma, inte minst i form av ett matförråd, ifall kriget eller krisen kommer.  Däremot har inget gjorts för att minska sårbarheten i den näring som producerar vår mat, nämligen jordbruket och livsmedelsindustrin. I stället ligger den politiska kursen fast, trots att det är just den förda politiken som har gett oss detta sårbara matsystem. Under lång tid har jordbruket koncentrerats till allt färre men större gårdar, gårdar som har fler djur och större arealer växtodling och där produktionen blivit allt mer intensiv, specialiserad och beroende av insatsmedel.  Gårdar som bara odlar ett fåtal grödor eller som har stora djurbesättningar blir betydligt mer sårbara för extrema väderförhållanden, sjukdomar och angrepp. De saknar marginaler. Flera lantbrukare har i intervjuer själva berättat att det är mycket svårt att skaffa foder till gårdar som har flera hundra kor. Det var en annan sak när det bara fanns 20 kor på varje gård, då gick det att klara även torra år.

Jordbrukspolitiken har under lång tid drivit på strukturrationalisering, ökad produktivitet, teknikinvesteringar och lägre kostnader – allt för att åstadkomma låga matpriser. Utvecklingen har förstärkts i och med de senaste decenniernas konkurrens på EU-marknaden. Bönder i hela Europa priskrigar ihjäl varandra och lämnar samtidigt efter sig stora miljö- och klimatproblem, en döende landsbygd och allt sämre mat. Vinnaren i konkurrens-racet är den som kan producera mat till lägst kostnad, även om lågprisproduktionen leder till antibiotikaresistenta bakterier, dålig djuromsorg, bekämpningsmedelsrester i vattendragen, övervikt, massdöd av insekter, förbuskade landskap och social utarmning på landsbygden. De kostnaderna läggs aldrig på matpriset, men vi får ändå betala dem, förr eller senare.

Den ensidiga betoningen av marknad och konkurrenskraft gör jordbruket mindre uthålligt och mer sårbart. Jordbrukspolitiken måste därför förändras i grunden och stödja en utveckling där riskerna sprids i stället för att som nu koncentreras.

Ett sätt att sprida risker är variation. Vi behöver fler gårdar, inte färre, på betydligt fler platser i Sverige och som har en blandning av olika sorters marker som fungerar under olika väderförhållanden. Vi behöver gårdar som i större utsträckning blandar djur och växtodling och betydligt fler gårdar som har djur, men mindre antal djur per gård. Riskerna bör spridas på flera olika sorters grödor och sorter, även sådana som kanske inte ger så stor avkastning men som är tåligare mot torka, stark nederbörd eller angrepp av olika slag.  På samma sätt bör vi satsa på mer robusta djur i stället för många av dagens raser som ”producerar” mycket, men som samtidigt kräver mycket foder och är känsliga för sjukdomar och angrepp.

Vi behöver också omvärdera vad ”produktion” egentligen är.  Det kan inte enbart handla om varor som ska säljas, det är minst lika viktigt att jordbruket även kan producera biologisk mångfald, goda och hälsosamma livsmedel, god djurmiljö, vackra landskap och en levande landsbygd. Dagens jordbruk är inte ens uthålligt rent ekonomiskt. Lönsamheten är usel och de flesta produktionsgrenar är beroende av EU-stöd.  Men det finns en alternativ utveckling. I dag sker tillväxten framför allt i det småskaliga jordbruket och livsmedelsindustrin. Sverige har i dag fler gårdsbutiker än mjölkgårdar och inom livsmedelsindustrin är det hos de små livsmedelsföretagen som sysselsättningen ökar. LRFs  rapport ”Sverige som ekoland”, visar att en storskalig omställning till ekologisk produktion skulle öka lönsamheten betydligt, även för det konventionella jordbruket. Att ställa om till ekologiskt kommer inte att lösa alla problem med sårbarheten, men det kommer att vara ett viktigt steg på vägen eftersom det ekologiska lantbruket är mer mångsidigt och inte använder insatsmedel som konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel.   

EUs jordbrukspolitik håller nu på att göras om och det finns en politisk vilja att ge medlemsländerna större inflytande över sin egen politik. Den här utvecklingen bör Sverige vara med och främja, i stället för att som nu, vara fastlåst i mantrat om ”rättvisa konkurrensvillkor”. Handeln, livsmedelsindustrin och privata och offentliga restauranger behöver också ta ett betydligt större ansvar och inte bara vurma för hållbarhet och lokal mat när det passar in i marknadsföringen. Ska vi åstadkomma ett uthålligt matsystem måste alla länkar i kedjan ingå.

Översvämningar och kyla kan vara lika förödande som torka och hetta.

Låt sommaren 2018 bli en väckarklocka då vi insåg vidden av vår sårbarhet och också bestämde oss för att göra något åt den, även ute på åkrarna och i stallarna. Och att det arbetet grundar sig på en viktig insikt, att jordbruk är något mycket mera än bara en näringsgren - det är en förutsättning för vår överlevnad. Och att det är vårt sätt att ta hand om vår plats på jorden.

Ann-Helen Meyer von Bremen, journalist och författare

Gunnar Rundgren, småbrukare och författare
En kortare version av artikeln publicerades 8 augusti av Svenska Dagbladet.