Inte ens kulturen klarar klimatgränsen

Det kommer att bli allt mindre socialt accepterat att äta kött, skriver krönikören Margit Richert i Svenska Dagbladet. För henne är det inte heller någon uppoffring att dra ner på köttet, hon har redan tidigare tagit stark ställning mot köttätande och kallat det för massmord. Med tanke på hennes levnadsomständigheter är det inte alls sannolikt att hon skulle ta samma ställning mot flyget.

På liknande sätt är det ingen konst för den flygrädde att avstå från att flyga. För den som bor i en stad och har jobbet på lagom avstånd är det inte särskilt svårt att avstå från att köra bil – ja varför skall man överhuvudtaget ha en bil. Att bo i småhus orsakar långt större utsläpp än att bo i lägenhet, men förefaller vara ett val som inte problematiseras. När forskning visade att det absolut viktigaste man som individ kan göra för klimatet är att avstå från att skaffa barn, då blev det jobbigt för den som redan hade ett par tre stycken och kanske ville ha fler.

Vi värderar saker olika och har olika behov. I den del av debatten som rör vårt ansvar för individer är det vanligt att ”mina” behov är välmotiverade och rationella, medan andras vanor handlar om onödig konsumtion.

Den mesta konsumtionen är i själva verket ”onödig”.

Det är också en av de viktigaste orsakerna för varför det inte kommer att fungera att lägga ansvaret för klimatet, eller på miljön i stort, på individens val. Det är skälet till att vi behöver en kraftigt styrande miljöpolitik. 

Det finns samtidigt ett starkt samband mellan klimatpolitiken och individernas val — de påverkar varandra åt båda håll. Debatten om de individuella valet skapar en ram för vad som är politiskt möjligt. Att få folk att sluta röka har gått hand i hand med tobaksskatter, förbud mot reklam, försäljning till minderåriga och rökning på allmän plats. Och synen på rökning har gradvis förändrats.

Låt oss återgå till köttet. Växthusgasutsläppen från en svensks genomsnittliga köttkonsumtion är i häradet 500-600 kg koldioxidekvivalenter per person och år om man använder det gängse sättet att räkna på (vilket man i och för sig kan ifrågasätta, men jag lämnar den diskussionen till en annan gång). Det skall jämföras med att svenskarnas genomsnittliga utsläpp på cirka 11 ton. Vi talar alltså om cirka fem procent av utsläppen. Nettoeffekten av att utesluta köttet är mindre eftersom det kommer att ersättas med något annat. Sannolikheten att folk kommer att ersätta det med enbart kokta bönor är liten. I värsta fall ersätts köttet med hårdprocessade livsmedel eller växthusodlade grönsaker med så stora utsläpp att klimatnyttan helt uteblir. Men låt oss säga att nettoeffekten är ungefär hälften, dvs att vi kan minska klimatutsläppen med 250 kg per person genom att helt sluta äta kött. Det är inte oväsentligt men inte heller något som kommer att ”rädda klimatet” vilket påstås i en rad artiklar just i dessa dagar.  

En ny Tesla kommer att släppa ut i storleksordningen 20 ton koldioxidekvivalenter under en tioårig livslängd, dvs tre till fyra gånger så mycket som den genomsnittliga svenskens utsläpp från köttkonsumtion under samma tid. Den som köper en Tesla hyllas som miljövän och belönas av staten med 60 000 kronor (samtidigt som den som äter kött skall skämmas). 

Det finns mycket man kan kritisera i den industriella djurhållningen, utöver klimatpåverkan och markanvändning. Men boven är i första hand det industriella jordbruket och inte de enskilda produkterna oavsett om de är vegetabiliska eller animaliska. En ekologiskt välanpassad djurhållning är både resurseffektiv och miljövänlig. Den innebär sannolikt en minskad konsumtion av vissa typer av kött, främst kyckling och gris, under svenska förhållanden. Att framställa det som att det viktigaste vi kan göra för klimatet är att minska köttkonsumtionen är däremot rent sakligt helt felaktigt.

Men det är betydligt mer allvarligt att det får folk att bortse från de större sammanhangen och hela vårt samhälles metabolism som orsakar utsläpp i alla led, både i Sverige och på andra platser. Varje krona vi spenderar orsakar i genomsnitt utsläpp på 50 gram koldioxidekvivalenter. Antingen skall vi ner på utsläpp som är långt under 10 gram per krona eller så får vi helt enkelt minska vår totala konsumtion. Inte ens kultur, Sveriges klimatsmarta el eller tågresor klarar 10-gramsgränsen och i princip ingen mat enligt rapporten Konsumenterna och miljön 2017 från Konsumentverket (intressant läsning).

Den offentliga konsumtionen och investeringarna ligger ensamma långt över det utsläppsutrymme som varje svensk beräknas ha. Nästan 4 ton koldioxidekvivalenter (per person) av vår konsumtion är för offentlig service och investeringar i infrastruktur, nya bostäder, vägar osv, dvs 7-10 gånger mer än utsläppen från köttkonsumtionen.  Vid nyproduktion av lägenheter går det åt mer än 500 kg koldioxidekvivalenter per m2. Klimatutsläppen för nybyggen av flerbostadshus uppgår till cirka 1,5 miljoner ton koldioxidekvivalenter. För att producera ett småhus går det åt minst 40 ton koldioxidekvivalenter.  Väg och järnvägsbyggnationer släpper ut cirka 3 Mton koldioxidekvivalenter årligen. Den som vill fördjupa sig i detta kan finna fler siffror kan läsa rapporten Klimatpåverkan från byggprocessen.

 
Den bistra sanningen är att så gott som alla svenskar lever långt över planetens tillgångar oavsett om vi äter kött eller sojabiffar. Först när detta står klart kan vi ha en meningsfull konversation om hur vi skall anpassa oss till en ny verklighet.